Jag bestämde mig i mars förra året. Exakt vad som gjorde att jag bestämde mig vet jag inte, men jag laddade i alla fall ner ett gäng kaloriräknare och kände mig fram vilken jag trivdes bäst med (fatsecret). Jag är en person som kan vräka i mig allt ätbart vissa dagar, men lika gärna dricka ett glas vatten nästa dag och inte alls vilja ha mat. Jag blir inte heller hungrig, någonsin, vilket såklart gör att om jag håller på med något så kan jag glömma att äta.

Provade mig fram på olika kaloriantal, och märkte att på 1600 kcal så går jag ner sakta men säkert. Då bestämde jag samtidigt att jag får ligga på max 1650 kcal, men också minst 1550. Eftersom jag annars, precis som du, gärna äter för lite. Ligger jag bara på 1000 kcal vid dagens slut så tvingar jag helt enkelt i mig vad som nu gör att jag når mitt kalorimål. Sen tycker jag även att det hjälper väldigt mycket att planera morgondagens måltider. Jag äter bara två måltider per dag, men dagen före så planerar jag dessa två måltider så att dom landar på ungefär 1600 kcal tillsammans. Då får jag inte plats att lägga till godis, men jag kan heller inte fasta. För jag har mina två måltider. 

I mars i år hade jag gått ner från 72 kg till 63 kg, målvikt 60 kg. Nu hände det dock en grej så jag har tröstätit större delen av sommaren och är uppe på 66 kg igen. Nu ska jag ta tag i det igen, eftersom simhallen äntligen öppnar igen (stängd sommartid) och har då valt att lägga mig på 1450-1550 kcal istället. Min viktnedgång förra året var visserligen stadig men gick också ganska sakta, och jag skulle gärna vilja att det gick lite snabbare med dessa sex återstående kilo. 

Sen kan jag faktiskt inte "unna mig" om jag ska klara att vara utan socker. Jag är en allt eller inget person. Jag kan klara mig utan godis i månader, sen tänker jag "men nu har jag varit duktig, så jag får ta en chokladbit" och då är det kört. Då är jag fast i åtminstone några veckor och får kämpa igen för att bli av med det. Mindre mängder läsk kan jag dock klara, men godis (speciellt choklad) eller exempelvis oboy kan inte jag äta/dricka utan att falla tillbaka. 

Sen ser jag mig i spegeln varje morgon, och när jag var nere på 63 kilo kunde jag faktiskt vara nöjd och glad över vad jag såg i spegeln. Jag önskar att jag hade fotat när jag vägde som mest, för det är inte alltid man ser förändringen själv. När man ser sig själv varje dag, så händer det ganska långsamt. Ser man bilder med en månad emellan så blir det mycket tydligare. 

Sen är det viktigt att inte se det som en bantingskur. Du ska inte göra detta bara för att du vill gå ner i vikt, utan för att du vill må bättre. Och då gäller det att hitta matrutiner som funkar i längden, inte något man tvingar sig till i några veckor

Bestämde mig egentligen för några få år sedan men sedan nu i våras så gav jag mig tusan på det. Trött på min kropp och mina kärlekshandtag, trött på att inte kunna ha de shorts & jeans i dem storlekar jag kunde ha när jag träffade sambon. Kändes som att inte så mycket satt bra, svullen mage så jag såg gravid ut (fick frågan också), så körde på och snart är jag i mål. Inte varit överviktig men hade säkert kunnat bli om det fortsatt.
Gått ner från ca 69 kg till 61,4 kg. Mitt mål är ca 60 kg, ev max ner till 58 kg men absolut inte lägre ner än så till mina 165 cm längd, lagom 🙂 Nu är målet också att "tajta" till kroppen, inte få synliga muskler som fitness men ändå ja tajta till helt enkelt