Sött = ångest
Jag är inne på år 9 som missnöjd med min vikt. Och varje gång jag hoppar på tåget misslyckas jag. Jag kämpade med framgång för ett år sedan och belönade mig en kväll med mat jag saknat, då brast det direkt. Jag inser att jag har jättesvårt att följa regler och metoder. Jag försöker varje dag att överlista mig själv, så att jag lyckas lura mig själv att godkänna föda som inte är okej. Idag… Dagen började bra. Gick kanon tills förmiddagsfikat då någon bjöd på fika. Min hjärna säger NEJ, sen säger den "men det är trots allt gratis mättnad". Även om jag aldrig hade gått och köpt en bulle själv så låtsas jag när jag fattar beslutet att det är en fråga om ekonomi!? När Bullen är slut hetsäter jag en till eftersom jag vet att det inte var okej. Precis som om det är mer okej om jag äter fort? Detta innebär fruktansvärd ångest resten av dagen. Och det får mig att tappa hoppet om Mig och om morgondagen. Det är först nu som jag verkligen känner att misslyckanden håller på att bryta ned mig mentalt. Jag lider av både beslutsångest och skuldkänslor gentemot mig själv. Vart tusan fortsätter jag härifrån?
Mvh Ellenfyrkant
Andra typer av undantag är… Det är ju födelsedag om 5 dagar och då vill jag tillåta mig själv att äta allt. Så det är nog ingen ide att jag börjar förns efter dess. Helt ologiskt men jag är en jäkel på att övertyga mog själv med värdelösa bortförklaringar. Mat, i synnerhet överflödig sådan har blivit otroligt ångestladdat efter alla misslyckanden. Ändå låter jag inte bli?
Mvh Ellenfyrkant
Känner igen mig själv mycket i det du skriver. Tankesättet är ju liksom, allt eller inget, har man ätit något litet som är fel kan man lika gärna hetsäta under resten av dagen. Det här med att jag börjar om på måndag, eller i början av nästa månad och om man fuskar en dag så måste man vänta till nästa osv. På så vis gick jag upp 26 kg på två år.. Jag har inga direkta tips förutom att jag en dag bara satte mig ner och kände att bullarna och allt inte var värt det. Eller rättare sagt, jag kände inte något, jag slutade bara orka med hetsätandet och det där dåliga tankesättet. Det bara kom som en våg, och sedan dess har jag slutat med allt och äter strikt och saknar inte hetsätning och sötsaker.
Jag hoppas att någon annan kan ge dig bättre tips, men jag förstår precis hur du känner och varför du gör det, har gjort det själv under en tvåårs period..
#2 Hej! Gud vad skönt att jag inte var ensam om detta. Jag låg halva natten med 1! Fundering. "Ska jag köra imorgon, på nytt. Eller ska jag vänta tills på måndag?". Jag insåg att det trots allt bara gått 2 dagar av denna vecka så jag bestämde mig för att köra! Det är väldigt inspirerande att läsa att du som också varit fast i tänket faktiskt gick upp under din viktnedgång. Så tack för att du delar med dig!!
Mvh Ellenfyrkant