Hej på er alla som kämpar med viktminskning!

Jag är en 29 årig tjej  som under många år pendlat upp och ner i vikt. Jag är 160 lång och väger nu 65 kg men har vägt 75 kg som mest. 

I min barndom var jag normalt smal för min längd och tänkte aldrig på min vikt i någon negativ bemärkelse. Ibland kunde det kännas tråkigt på något sätt att "bara" vara normal och inte anses av andra vara smal, eller ännu bättre jättesmal! (under tonåren)

Men jag hade bra självförtroende tills efter gymnasiet, då började jag gå upp i vikt efter att ha varit mobbad 1 år. Började gå upp från 52 till 59 kg. Jag uppmärksammade det, blev ledsen men gjorde inget åt det. Snarare tröståt jag ännu mer! 😭Gav upp! Kände mig fet och ful. (jag visste inte att jag fortfarande var normalviktig) Tog aldrig reda på det…

Sen gick jag upp till 65 kg, minns inte exakt när det var. Men då kolliderade min självbild av att vara normal med bilden av att vara överviktig. Jag kände mig förvirrad när jag såg mig i spegeln, är jag sådär stor tänkte jag! Min inre bild av mig var en smalare version!

Mitt självförtroende när det kom till mitt utseende började dala ganska snabbt och vips vägde jag 73-75 kg! Där fördjupades mitt otroligt dåliga självförtroende och jag kunde inte ens se mig i spegeln! Jag skämdes och började bli deprimerad. 😕

Under ett panikartat försök med självsvält och långa raska promenader i ren desperation gick jag ner 10 kg på bara två och en halv månad! Alltså ner till 64 kg.  Då fick jag en boost av att känna mig snygg och sexig igen och fick lite bättre självkänsla i ca ett år. ✨🏆😍

Men sen gick jag upp ganska snart upp igen och hamnade stadigt på 68 kg i 3 år! 😭

Nu har jag börjat gå ner i vikt igen och befinner mig nu på 65 kg. Innerst inne kan jag inte släppa mitt drömmål att få väga 52 kg igen men första delmålet nu är att komma ner till 63 kg, då är jag normalviktig igen för min längd efter vad jag räknat fram. Jag skulle nöja mig med att komma ner till 59 kg igen, som jag tyckte var groteskt mycket en gång i tiden!

Jag har börjat träna på gym och tycker det är superkul! Men jag känner att min inre bild av mig inte alls hänger med i viktnedgången! Får mycket komplimanger från min kille nuförtiden att jag är sexig och snygg! (mycket sex blir det nuförtiden) Till och med min PT tycker jag ser snygg ut för min ålder har han sagt.

Är det någon som kan känna igen sig i att den inre bilden av en inte hänger med i viktnedgången. Vad bör man göra då?

Hur förbättrar man sitt självförtroende utan att ljuga för sig själv?

Nu vill jag verkligen inte gå upp i vikt någonsin mer så nu tänker jag gå ner långsamt och metodiskt i vikt och verkligen känna mig för vad och hur mycket jag ska äta.

Tycker att det känns trevligt att ha en PT som visar ett tydligt sexuellt intresse av mig. 🤪💋Skulle vilja flörta lite oskyldigt för skojs skull men jag har inte alls det självförtroendet att göra det. Jag tänker bara högst förvånat, är det verkligen så, TYCKER han verkligen att jag är snygg NU!? Min spegelbild är relativt slank men jag har stor byst och breda vader och känner mig så klumpig och otränad.

Ja det var lite om mig, hoppas ni orkade läsa? 😃