# Nä nu får det bli ändring! Author: [Borttaget] Nä nu får det vara nog. Efter en tid av frossa och dålig karaktär har jag gått upp i vikt, och jag som ska ner i vikt istället.  Nu SKA jag stå emot mitt enorma sötsug, och sug efter att äta. Kommer bli tufft, men nån dag måste vara den första.  Någon som tampas med samma problem? dvs matfrossa, och framförallt när man är trött eller uttråkad. Detta ska bort, och ersättas med nya hälsosamma vanor. Jag tänker varje dag efter att jag vart onyttig att jag ska ta tag i det nyttiga livet igen, men så faller jag dit redan dagen efter!  Jag skriver detta för att få det klart för mig att det är nu som jag vänder mina dåliga vanor till nyttiga så att jag får den kropp jag vill ha. Jag vet att jag klarar det om jag håller hälsosamma matvanor. Skriv gärna om ni tampas med samma problem. ## Comment 1 Author: Nicollan Jag har samma problem, otroligt jobbigt. Precis när man för 20103:e gången bestämt sig för att "nu är det bra, nu ska jag förändra mitt liv" faller man tillbaks igen. Klarar det galant i någon vecka, äter super nyttigt och känner mig så duktig. Så duktig att det är okej att trycka i sig något sött .. sen är det liksom kört. ## Comment 2 Author: ManU77 Detta tror jag är ett ganska vanligt problem hos sk bantare. Man har en hormonell rubbning som gör att man är sugen på mer mat än kroppen behöver. Sedan bestämmer man sig för att banta, men man gör inget åt den hormonella obalansen. Man försöker äta mindre och röra sig mer, men blir bara hungrigare och mer sugen. Till slut faller man för frestelsen och då är man tillbaka i gamla vanor igen. Tyvärr känner många människor i den sitsen skuld för vad som hänt, men vet man inte att man ska återställa en hormonell obalans för att komma tillrätta med problemet kan man ju inte heller göra något åt det. En lågkolhydratkost återställer denna hormonella obalans så man kan lyckas i längden. När man börjar med en sådan kost kan det dock kännas som en avgiftning när man inte längre ger kroppen den drog den vill ha, dvs kolhydrater (och då främst socker i olika former). ## Comment 3 Author: Zureel Jag vägde som mest 112.3 är nu nere på 89.2 har legat och pendlat sedan strax före nyår runt 90kg det känns som jag är i en period då kroppen motarbetar mig men jag försöker se det positiva jag har inte börjat gå up igen iaf. Jag väger faktiskt 23 kg mindre än vad jag gjorde förut men visst känns det tufft när jag har minst lika mycket vikt till att bli av med att det inte riktigt händer nåt.  Visst händer det att jag faller tillbaka i gamla dåliga vanor ibland men i stället för 2 påsar chips  blir det knappt en o.s.v . Jag har märkt att om jag är utråkad blir jag sugen på att äta så brukar jag ta en kopp te,  sätta på lite bra musik eller gå ut en liten stund för att komma förbi suget när man har tråkigt. ## Comment 4 Author: Bläcket #2 ManU77 Sug behöver inte ha med hormonella rubbningar att göra. Vet att du mer än gärna förespråkar LCHF, men det behöver inte vara lättare att gå ner i vikt på LCHF än genom någon annan metod. Det går att överäta sig på grädde, ägg och kött också, jag lovar dig. Man äter FAST man är mätt och det har inte ett dugg med hormoner, insulin eller upplevda hungerskänslor att göra. Faktum är att sug efter mat är något annat än hunger och kommer ofta om man är uttråkad, deprimerad, sorgsen eller i obalans på andra sätt. Och då är det många som äter lite för att må bättre. Speciellt vi kvinnor, som är så vana vid att sätta alla andra behov före våra egna. Så tar vi en bulle och mår lite bättre, en kort stund. Jag tror absolut att för att gå ner i vikt har man mycket att vinna på att slopa onödiga kolhydrater, speciellt socker och mjöl, men LCHF är INTE en metod som alla vill använda... Hur mycket man än försöker övertyga dem ;) MEN jag kommer bestämt att hävda att för att bli nöjd med sin kropp och sina matvanor så bör man titta på varför man äter för mycket från första början? Varför man äter "fel" saker? Så att man kan hålla sina nya vanor sen när man nått sin idealvikt. Annars är det ju ingen större poäng med det hela. Jag tror också att de flesta vill kunna äta lite av varje och att totalförbjuda kolhydrater ur sin kost är ett projekt som de flesta inte orkar med eller vill delta i. Liksom att de flesta inte orkar vara vegetarianer, t.ex. Kanske något att tänka på när du är ute på ditt korståg mot de ondskefulla kolhydraterna... ## Comment 5 Author: Bläcket TS: Suget är ap-jobbigt men jag upplever att det är lättare att stå emot om jag i övrigt äter nyttigt en dag. T.ex fullkornsbröd, naturell yoghurt, en bit grillad lax med en god sallad och avokado, ägg... Om jag äter det så känns det som att jag "förstör" genom att sen äta något onyttigt. Skriv upp allt du äter, då har man inte lust att fuska. Spegla dig när du blir sugen... Det brukar hjälpa för mig.. Liksom "just det det var såhär jag blev av det där "goda" godiset/chipsen/glassen/vad det nu kan vara" Sen som jag skrev i inlägget ovan, ta reda på varför man har suget. Vad är det i ditt liv du är missnöjd med, för jag är övertygad om att mat- och godissuget egentligen är ett uttryck för något annat. Väg och spegla dig ofta, det är så skönt när man ser att förändringar sker! Lycka till jag tror det kommer gå bra för dig! Att du har bestämt dig är ju första steget på din resa ## Comment 6 Author: Vyer Jag har/hade samma problem.  Jag löste det genom att inte äta onyttiga/ohanterbara saker alls; jag vet att jag inte kan äta bara lite chips/bara några godisar/bara en kaka och har valt att avstå sockerstinna saker. Det är snart två år sedan jag la om kosten och började uteslöt sådana saker och än har jag inte haft några "återfall". Jag har fortfarande kvar samma beteende och kan överäta av mat som jag klassat som "okej". ## Comment 7 Author: [Borttaget] Jag tror inte heller på att fullständigt utesluta något ur kosten. För mig fungerar det om jag får äta av allt, men lite mindre bara av det som inte är så bra. Jag får höra hela tiden att jag ska äta lchf vilket jag är trött på att höra, för det är inget jag vill prova. Tanken att utesluta nästan alla kolhydrater fungerar inte för mig. Jag kommer få ett omedelbart sug efter allt "förbjudet" bara av att tänka på det.  Måste säga att te är ju superbra, för det ger lite mättnadskänsla och när jag dricker te glömmer jag ibland av att jag var sugen på något :P Nu är förmodligen största problemet en obalans i mitt liv. Allt är lite huller om buller i mitt liv, och ja, man mår ju genast bättre av att äta nåt gott, men det är inte den tillfredsställelsen man ska vänja sig vid utan snarare hitta lösningar på sin tillvaro. Jaja, det kommer gå bra :)  Åh förresten måste också nämna att jag åt massvis med chips förr, jag var typ beroende. Men iome att jag beslöt mig att gå ner i vikt då (för några år sedan) slutade jag med det. Jag åt det knappt alls. Nu har jag knappt alls sug efter chips och det känns rätt bra att tänka på det, att man lyckades komma ifrån det. ## Comment 8 Author: ManU77 #4 Jag tror nog du vet, precis som många andra vet, att LCHF inte innebär att man tar bort ALLA kolhydrater. Det är klart att jämfört med normalbefolkningens (om man kan säga så) konsumtion av kolhydrater är LCHF en rejäl omställning. Jag är fullt medveten om att inte alla vill göra den omställningen. Dock tycker jag information är något bra, sedan kan man utifrån sin kunskap välja vad man vill göra. Jag tror nog du har rätt i att en del människor använder mat som en "snuttefilt" och att dessa borde ta sig en funderare på varför man gör det. Jag tror också att en viss typ av mat kan ge tröst mer än annan typ av mat (min gissning, eftersom jag själv aldrig haft det problemet) och att den typen oftast innehåller kolhydrater (och då främst socker). Bullen är ett jättebra exempel på sånt man gärna tröstar sig med, och då kan man fråga sig varför just en bulle (eller en påse...), jo för att sockret ger en drogliknande kick. Eftersom det förmodligen ligger ett slags sockerberoende bakom kommer man lättare tillrätta med det problemet om man avvänjer sig från det. Sen är inte jag dummare än att jag fattar att LCHF inte är lösningen för alla, men vet man inte om det här med hormoner och sockrets drogliknande egenskaper har man ju heller ingen chans att göra ett informerat val och kanske testa. Sedan vet jag också att en del inte vill ge upp sin drog, men då får man ju samtidigt gilla läget, så att säga. Det kan såklart finnas andra faktorer än de jag tagit upp här som ligger bakom, men i de allra flesta fall stämmer det jag skriver om hormoner och sockerberoende. ## Comment 9 Author: [Borttaget] Jag är medveten om att man inte tar bort alla kolhydrater, men det är en stor del man tar bort, och jag är inte beredd att göra så, samtidigt som jag inte är beredd att äta den typen av kost, jag gillar inte så mycket fett. GI-mat är för mig et bättre alternativ. Alla är vi olika och mår bra av olika typer av mat. Jag känner en del som äter LCHF, för dessa personer har det vart svårt att hålla kosten, och de småäts en hel del av kakor och annat sockerrikt, speciellt i sociala sammanhang. Som du säger har socker effekten som droger har. Tror det kan vara lättare att äta mindre socker om man tänker på att socker är som en drog och hur det påverkar hjärnan. ## Comment 10 Author: amaandas Är i precis samma sits som du! ## Comment 11 Author: Bläcket #8: Nej självklart försår jag att ni äter nån grönsak eller mjölkprodukt, nötter eller ett bär ibland om ni vill riktigt lyxa till det. Totalförbjuda var klumpigt uttryckt. Men det är så mycket man inte får äta! Som många är väldigt vana att äta. Som många ändå mår bra av! Jag har läst att insulin signalerar mättnadskänsla! (Gäller för människor som INTE förstört sitt metobola system med för mycket socker.) Tycker det stämmer, är mycket mättare efter en tallrik yoghurt med flingor än efter ett stekt ägg till frukost. Och det tar lång tid innan jag blir hungrig igen. Jag skulle vilja tillägga att socker är INTE som droger. "Drogliknande" vill jag inte heller skriva under på. Visst det stimulerar hjärnans belöningscentra och frisätter dopamin, men inte på det sättet som t.ex amfetamin gör. Socker kan som max fördubbla halten av dopamin i systemet, när man tar amfetamin går halterna upp i TVÅHUNDRA GÅNGER SÅ MYCKET. Det är en rätt så stor skillnad... Du kan gå till jobbet när du ätit godis, du kan hämta dina barn på dagis, renovera din villa, du är eller behöver aldrig vara kriminell på något sätt. Narkotika kan (och kommer antagligen att) ta ifrån dig dina barn, ditt jobb, din självkänsla och ditt liv. Din sociala staus hamnar på noll eller minus, du får stå ut med massa skit från myndigheter och blir betraktad som en paria av resten av samhället. Det förändrar alla delar av det som är du och hela din personlighet. Vägen tillbaka till ett drogfritt liv är LÅNG. Och handlar inte bara om att "tända av"... Jag vill absolut inte trampa på någon och jag vet att det är ett känsligt ämne i och med att många läst böcker som "Sockerbomben" av Bitten Johansson och känner jättemycket igen sig. Att det är ett missbruk. Ja det kan jag nog faktiskt hålla med om, att det är ett missbruk... Men inte som knark, nej jag kan inte hålla med om det. Just för att den kriminella aspekten saknas och också avsaknaden av ett egentligt "rus", visst man känner välbehag efter man ätit socker precis som efter orgasm MEN inget rus som pågår i 12 timmar utan att man behöver fylla på mer och som är helt onaturligt för oss. Ja jag är kluven för som sagt vill jag inte trampa på någon eller ta någons upplevelser ifrån hen... ja socker kan vara ett missbruk men det är INTE en drogliknande kick att äta socker! Precis som att man kan vara sexmissbrukare men en orgasm är inte "en drogliknande kick". Det blev OT nu ursäkta TS men jag har tänkt på det här länge... ## Comment 12 Author: ManU77 \# 11 Insulin är känt för att signalera mättnad i en akut situation (på kort sikt), och att signalera mer hunger i en kronisk situation (på lång sikt). Det finns hur många människor som helst som skriver under på att de blir hungriga när blodsockret vänder neråt igen. Det behöver inte ens bli särskilt lågt. Bara att det vänder neråt ökar hunger/sug. Att socker skulle klara sig undan att klassas som drog för att den förvisso påverkar belöningscentrat i hjärnan, men inte i samma utsträckning som tunga droger är ett svagt argument, tycker jag. Koffein är en drog, nikotin är en drog, fast dessa påverkar hjärnan svagare än amfetamin. Eller ska dessa droger också klara sig undan? Eftersom du läst på i ämnet vet du att det finns människor som näst intill lever för sin sockerkick. De har svårt att fungera utan den, känner sig nedstämda, kanske till och med deprimerade, om de inte får den. Man behöver inte läsa länge på forum som exempelvis detta för att se att socker är en stor del i vissa människors liv. Klart som korvspad att socker är en drog. Jag håller såklart inte med om att ett rus måste hålla på en viss tid, t ex 12 timmar, för att det ska räknas som en drog. Vi är överens om att man kan missbruka socker, men jag anser såklart att det verkligen ger en drogliknande kick att äta socker. Den som är sockerberoende och är nedstämd av att inte ha fått sin drog, blir snabbt pigg, alert och glad igen efter att ha mumsat i sig en bulle eller två (eller något annat med socker i. Bullen var bara ett exempel). Jag tror detta är en av de stora anledningarna till varför en del människor inte är villiga att testa LCHF ordentligt. Det blir för jobbigt att avgifta sig från sockret. Ännu jobbigare blir det när socker finns tillsatt i nästan allt man kan köpa i en livsmedelsbutik. Dessutom är man ju lite ofin om man tackar nej till sju sorters kakor hos svärmor (eller hos någon annan för den delen). Till sist vill jag bara säga att det faktum att man är van att äta sockerladdade produkter (eller kolhydrater i övrigt), och inte är villig att ändra den vanan, inte gör socker (eller andra kolhydrater) mer nyttiga eller mindre onyttiga att äta. Det finns många människor som vill gå ner i vikt, men inte är villiga att göra de förändringar som krävs för att få det gjort, men de lurar bara sig själva. Jag tycker det är ett ganska mänskligt drag att man vill ha en förändring, men gärna utan att göra någon förändring. Tragiskt, men så är det. ## Comment 13 Author: Arny Jag går hos en dietist och vi har kommit fram till en metod som fungerar för mig. Jag fick komma till henne innan jag skulle operera bort min gallblåsa. Jag behövde gå ner i vikt inför operationen. Jag vägde 104 då jag började gå hos henne. Väger mig endast på våra träffar, en gång i månaden. Förra månaden vägde jag 97 och imorgon skall jag dit igen. Skall bli spännande att se hur det gått. Jag äter 1100-1800 kalorier om dagen. På fredag kväll får jag äta vilken mat jag vill och samma på lördag kväll och då äta lite godis om jag vill. Det har funkat jättebra, äter ingenting i veckorna som jag inte ska utan jag vet att jag har fredag kväll och lördag kväll och då går det jättebra. Så jag tror att man måste få unna sig lite med,men att man ser till att det är begränsat till en eller två dagar i veckan. ## Comment 14 Author: [Borttaget] Jag har exakt samma problem! Äter just nu som en galning, och då menar jag som en galning. Hur elakt det än låter känns det skönt att man inte sitter ensam med problemet. Lät väldigt illa men hoppas ni tolkar mig rätt. Iaf, ville bara skriva det 🙂