# LCHF
Author: maja52

Har här skrivit en beskrivning av mig själv.  
Jag är 57 år, har bantat till och från i hela mitt vuxna liv.  
Jag har ätit tabletter som man inte skriver ut i dag och rasat i vikt, men gått upp lika fort igen. Under senare tid har jag ätit Zenical, Reductil och Acomplia.  
Av det senaste preparatet fick jag en ordentlig depression.  
Jag har gjort en magsäckoperation för 25 år sedan. Det gick väldigt bra med viknedgång och allt, men lite tråkigt. Jag gick ner 40 kg men de kom också tillbaka.  
Tycker att jag fick för dåligt stöd efter operationen. I dag är det ända som är kvar av operationen är att jag får stopp i magen om jag äter för hård kost, jag menar grönsaker eller kött osv. Jag försöker att äta det ändå, får tugga jätteväl, det lyckas för det mesta. Annars får jag upp det jag ätit.  
Sköter jag då också mitt ätande brukar det ramla några kilon. Men det går väldigt sakta, kan ju även bero på att man är äldre. Jag vet att jag kan gå ner om jag rör på mig lite mer, brukar promenera.  
Kan tyvärr inte göra så mycket annat pga. operation i rygg (steloperation). Har blivit mycket bättre, äter inga värktabletter längre. Det är 1 år sedan jag gjorde operationen. Går och tränar ryggen hos sjukgymnast.  
Jag ledde viktminskningscirklar själv för ca 12 år sedan, jag hade det i flera år, det gick väldigt bra för mig då, jag åt rätt och promenerade. Men när jag slutade, slutade jag med allt. Det verkar som jag måste anteckna och pyssla med mitt ätande och beteende hela tiden för att det ska gå bra. Jag har en annan sak som jag har väldigt svårt att komma ur, det är att jag vaknar på nätterna och ofta går upp, dricker varm mjölk och oftast tar jag någon eller några mackor till. (just nu går det väldigt bra med detta också, alltså jag äter inte på nätterna). Jag känner mig ofta missnöjd med mig själv att jag gör så här. Jag vet ju så väl hur jag ska göra.  
Slutade röka för 13 år sedan övergick till snus. Har även slutat med detta, har nu varit nikotinfri i 8 år. Jag har försökt att inte öka på mitt ätande men har nog gått upp ändå efter det.  
Jag har ätit LCHF nu i 4 månader och har försökt att haft så mycket tålamod jag kan, men nu håller jag helt på att tappa modet och orken, jag tror återigen att jag gått på något som inte fungerar för mig. Börjar fundera på att göra något annat. Varför fungerar inte detta på mig?  
Jag har kommit så långt med mig själv efter många år, av att unna mig något godis på lördagarna för jag varit "duktig" det går inte. Nu är jag helt sockerfri. Har även tagit bort allt bröd, pasta, potatis och ris. Jag använder smör vid matlagning. Försöker att aldrig ha onyttiga saker hemma. Jag märker att jag har en stor dragning till kolhydrater. Jag är en matmissbrukare, även om jag inte äter hela kundvagnar med mat.  
Jag har gjort stora förändringar med mitt ätande. Men det jobbiga nu är att inget hänt på vågen eller på kroppen. Jag började med att tappa 3 kg. Överlycklig äntligen har jag fått hjälp att hitta det som är rätt för mig. Men de kilona kom tillbaka och jag går upp i vikt, har gått upp 4kg. Vet inte vad jag ska göra för förändringar för att få kroppen att släppa  
i väg fettet. Annars är suget efter onödig mat är borta. Tidigare jag har ibland uteslutit fett helt ur min kost. I dag äter jag ungefär så här.  
Frukost: Omelett på 2 ägg ett halv paket bacon några ost skivor. Kaffe med grädde.  
Lunch: Kan bli det samma eller fil med en flingblandning gjord på solrosfrö, linfrö, cashewnötter och pumpafrö. med 1 kokt ägg någon ostskiva.  
Middag: Köttfärsbiff eller kyckling eller lax eller någon annan fet fisk. Till detta har jag oftast någon kokt grönsak som växt ovan jord.  
När jag ser att det blir för magert kan jag komplettera med lite grädde och smör i maten.  
Måste ta loppfrö eller krossat linfrö för magen annars blir det katastrof.  
Det blir ofta att jag dricker kaffe på kvällen och till det kan jag ta 2-3 ostskivor. På helgen har jag kunnat dricka ett par glas vin.  
Jag vet inte om jag gör något fel eller om jag ska kämpa vidare. Jag tycker att jag ska gå ner bara med den förändring jag gjort med kolhydraterna. Men mina tankar är ofta där, är detta för mycket för mig.  
Hjälp!!!!!  
Ing-Marie Berg

## Comment 1
Author: Allamej

Jag förstår dig fullständigt...

Vilken op är det du har gjort? Orsaken att jag frågar är att för att jag ska kunna vara till nån hjälp så behöver jag veta hur du kan äta :)

## Comment 2
Author: maja52

Jag har gjort något som man kallade gastroschunt.

## Comment 3
Author: Allamej

Är det liknande tarmshunt? Jag försökte googla men jag fick bara upp ryska (?) resultat...

## Comment 4
Author: maja52

Jag testade också att googla men det blev lika för mig. 

Det heter nog  gastro banding.

## Comment 5
Author: Allamej

Är det vertical gastric banding? Isf så vet jag precis vad som går ner och inte... har en själv och kommer att opas om till en GBP.

Om din op funkar (?) som min så förstår jag att det går bra att äta lchf... Det är den enda gång jag själv kunnat äta något "riktigt" på de senaste 8 åren..

Men, trots att jag svär vid lchf så är jag matmissbrukare och kolisar går ner väldigt lätt... egentligen det enda som faktiskt går ner utan problem..

## Comment 6
Author: maja52

För många år sedan frågade jag om man kunde göra något annat. Jag menar op. men då sa man att det inte gick och att jag kunde dö då. Så jag har väl inte tänkt något mer på det. Till saken hör att jag op. ett magsår också efter viktoperationen. Det är ju så att man är matmissbrukare och är mycket fixerad vid mat. Nu går det bra med allt sug, så detta är ju rätt om man nu går ner i vikt. Men mycket av detta ätande sitter nog i huvudet. Det är något sug eller hål som man försöker fixa men jag tror inte det går att fixa med mat. Jo, kanske jag springer inte ocj öppnar varenda skåp på jakt efer något som inte finns. Det måste ju vara tackvare LCHF

## Comment 7
Author: birma

maja52

Jo, på det sätt jag själv läst in mig och förstått hur en lchf-kost fungerar tror jag som du, att det kan bero på lchf att skåp-springet avtar. Det är vid eftertanke även min egen erfarenhet med lchf och är förstås en fördel. Själv har jag efter 1 år med lchf på nytt blivit en sökare för att komma ner de 10-15 kg i vikt, som är övervikten för min del i fettvävnad räknat. Jag trodde att lchf skulle vara den rätta vägen och blev väldigt entusiastisk när jag hittade den. Jag klarar nog inte och önskar heller inte att äta allt för strikt, men höll mig ändå duktigt till kostprogrammet det året. Att endast sitta och tugga i mig kött, ägg och fett det är för äcklande för mig. Så jag efterföljde Annika D:s modell istället, som är mer varierad. Stramade åt allt mer efter något halvår pga uteblivet viktnedgångsresultat men det hjälpte inte ändå. Alla är vi olika, som det heter. Har dock blivit hyfsat övertygad om att lchf är en av de mer hälsosamma kosthållningarna, så jag har inte släppt grundtankarna ändå. Är m.a.o inte tillbaka i att låta kolhydrater stå för huvuddelen i mathållningen. Kanske man hamnar där att ändå försöka sig på det de kallar fakiren inom lchf, men har svårt att tro det som det känns idag i alla fall.

Är själv i samma ålder som du och kom att fångas av det du skrivit. Tycker det ser ut som du är jätteduktig med att hålla dig till lchf-konceptet.

  
Blev även lite ledsen att läsa din berättelse. Du har gjort så mycket redan. Du vet och kan så mycket och ändå blir det som det blir. Man blir beklämd lite grann, det verkar gälla för många att kunskap är inte alltid det som fattas oss. Min känsla är ändå att du ska ge lchf en rejäl chans. Kanske något händer till slut. Så som jag uppfattat det så går det väldigt mycket olika fort att bli av med sina överviktskilon med den kosten. Det jag trots allt inte riktigt vet är om det är en kost för alla (i viktminskningssyfte), men det är möjligt att det är det. Åtminstone om man är beredd att äta den i sin allra striktaste form och ha stort tålamod att låta det ta tid. Dvs fortsätta envist ifall det inte hjälper med Annika D:s mer strandardinriktade kostform och istället övergå till striktare lchf. Men att bli av med eller få minskat sitt skåpätande är ju bra bara det. Har märkt det jag också. Lycka till på din väg!

## Comment 8
Author: maja52

Det är ju så att man är nästan proffs på alla dieter. Läser allt och testar. Det brukar oftast falla efter 2månader om man orkar så långt. Sedan har man ökat några kilon igen. Det blir prat om mat så fort någon kommer. Det är inte jag som börjar, det har blivit så att min man tycker att det blir jobbigt med allt dietsnack. Nu har jag fått många råd att detta med LCHF inte kan vara bra, utan jag ska prova den  och den metoden. Det att man blir vad man äter har fastnat i huvudet på folk. Jag har inte sett någon som är grön för att dom äter grönsaker, ha,ha. Det verkar som folk tror man äter kopiösa mängder mat när man är ensam. Det gäller att inte ge upp och tack vare de goda råd jag fått här ska jag klara detta!

## Comment 9
Author: Halvdansken

Maja gå in på Kolhydrater i Fokus och ställ din fråga där. Det är en sajt enbart för LCHF.

## Comment 10
Author: Gunnell

Det är som så, att om man hållit på och trixat med alla möjliga viktminskningsprojekt så kan det ta tid innan man går ner av LCHF. Jag har också svårt för att gå ner men mår så bra av LCHF att jag fortsätter och tänker fortsätta resten av livet!Jag har hållit på nu i 1½ år och har inte gått ner mer än några kilon, men ger inte upp ändå tack vare att jag mår så bra hela jag.

När det gäller magen så var jag också hård i magen ett tag men det har rätat till sig. Läste nånstans (Annica Dahlqvists blogg tror jag) om att om man ätit mycket fiberrik mat förut så har tarmen lagt av att jobba och då kan man få problem med att bli hård i magen, men att det rätar till sig och det stämmer för mig i alla fall. Nu jobbar mina tarmar på ett sätt de aldrig gjort förut.

Mår du bra av LCHF?

## Comment 11
Author: maja52

Jag mår väldigt bra av LCHF. Ska inte ge upp. Det kan nog vara så som du säger, med trixandet och att det är en av anledningarna att det går så trögt.

Äter fil med linfrö, solrosfrö, pumpafrö då fungerar magen.

Har även börjat promenera lite, får se vad som händer.
