# Hur ska jag kunna berätta? Author: litentjejj vet inte riktigt om detta inlägg hamnat rätt men måste i alla fall få hjälp. Jag är sjuk i bulimi nervosa och har kommit överäns med min "kontaktperson" att berätta för en tjej i klassen som jag litar väldigt mycket på att jag e sjuk. Men jag vet inte hur jag ska säga det. jag har funderat flera gånger på hur jag ska lägga upp det, menjag blir bara nervös & ångrar mig sedan för jag känner skam. Det känns öven bara som om jag berättar för att söka sympati å tröst. jag lovade "kontaktpersonen" att berätta för just denna kompis för att hon ska kunna hjälpa mig på skolan. Vara med mig efter luncherna och ha koll på mig. Hur ska jajg berätta? ## Comment 1 Author: teachingbirds Ta det någon gång när ni är ensamma. Bygg inte upp så mycket förväntningar typ "Jag har nåt att berätta för dig..." utan säg bara att det är en sak du behöver hjälp med och att det är väldigt viktigt för dig. Är ni nära vänner? Hur gammal är du och hon? Och kom ihåg, att du vill kämpa för att bli frisk är inget du behöver skämmas för! ## Comment 2 Author: [Borttaget] Jag har nogi nget annat råd än det #1 säger.. Träffas en kväll eller så och umgås och berätta det avspänt. Kanske ni gör något roligt ihop.. Jag tycker i alla fall att det är jättestarkt att du vill ta tag i det och få hjälp och det blir mycket lättare med en vän vid din sida under dagarna! Jag har själv erfarenhet av att vara närstående till en person som är sjuk i ätstörningar, då min lillasyster som har/haft anorexia och det är inte lätt men hon tog också tag i det själv och det är det som gäller, att man själv känner att man vill kämpa! Hon är så frisk man kan bli nu och jag vet att du kan klara det också. :) ## Comment 3 Author: SaJo123 Träna - berätta för henne i dina tankar. Prova olika varianter. Vad är det värsta som kan hända? Att hon tycker synd om dig? Jag skulle känna det som ett jättestort förtroende och bli stolt över att någon vågar anförtro sig för mig. Hur skulle du känna om någon berätta nåt sånt för dig? Vad skulle du säga? Vad hon än säger - hon kan ju faktiskt tycka att det är jobbigt att du berättar också. Det är inte alla so klarar av att hantera sånt. Oavsett så har ju DU gjort något jättebra... Fast jag tror nog att din magkänsla stämmer - att du känner att du litar på henne... Jag skulle börjat "du, jag skulle vilja berätta en personlig sak..." och se vad hon svarar på det... "det är nåt om mig ..." och så kan du fylla på... Jag var jättenervös över att berätta för folk på jobbet att jag går på pulverdiet för att jag vill gå ner i vikt. Men när jag hade berättat för en person - som jag är nära vän med - så kände jag mig så stolt. Och hon tyckte inte alls det var nåt konstigt... Jag är likadan - oroar mig för vad folk ska tänka och tycka... Men de flesta vill väl och är snälla och vill bara att man ska må bra. "Jag gillar ju dig oavsett vad du väger" sa min kompis till mig - och "var bara försiktig så du inte hamna i nåt konsigt " och så berättade hon att hon haft anorexi när hon var yngre... Visste inte ens om det... Så det kändes jätteskönt när jag hade berättat att jag tyckte det var jobbigt att väga för mycket och att jag nu bestämt mig för att göra nåt åt det. LYCKA TILL! ## Comment 4 Author: litentjejj #1  Det värsta är att vi aldrig är ensamma. Vi umgås bara under skolan och det finns inga ställen där man kan vara själv.  Vi har känns varandra i 4 år nu, men i och med att vi börjat i samma klass nu så är vi närmre.  Jag är 91a hon är 92a. #2  Tack för dina vänliga ord! ### #3   Jag vet att hon lägger stort förtroende på mig och att jag kan göra det till henne också. Men jag känner allt som en lögn. Min bästa vän vet att jag är sjuk, men när jag sade det till henne så känndes allt som en lögn, att jag skapat detta beteende för att folk ska känna sympati för mig å för att få uppmärksamhet.   Dock är det bara en känsla som finns just då. tack för tipsen på hur jag kan påbörja samtalen iaf! ## Comment 5 Author: Ylva-Li Skriv ner dina tankar, funderingar, din ångest och allt du skriver här till oss. Ge brevet till din vän och be henne läsa när hon är ensam. Kanske hjälper det att få ut det där jobbiga? Du är stark. :) ## Comment 6 Author: Helajna Säger ungefär som de andra. försök få en ensam tid med henne, även jag skulle se det som en "ära" att få det förtroendet. Och du är STARK! ## Comment 7 Author: litentjejj #5   Problemet är att jag vill inte skriva det, jag vill säga det till henne annars hade det vart hur lätt som hälst, men jag vill säga så det inte blir att man skriver å sen när man ses blir det pinsam tystnad,  att hon vet å jag vet att hon gör det.. men sen kommer vi inte prata om det. #6 tack! ## Comment 8 Author: Ylva-Li #7 Du kan ju fortfarande skriva ner dina tankar för att reda ut dem. Skriv vad du vill säga till henne och använd dig av det som underlag sen. :) ## Comment 9 Author: litentjejj #7 det var ett bra tips! tack