# Hur går detta ihop? Author: Pelle Långlös Jag har svårt att äta mat, får ångest över en liten fettfri yoghurt på 40kcal per 100 gram. Burken innehåller 200 gram. Men jag äter godis som innehåller bra mycket mer kalorier. Jag får inte det att gå ihop varför min hjärna beter sig så här mot mig. ## Comment 1 Author: Karmatarerskanise Skulle gissa på sockerberoende? Beroende brukar alltid vara starkare än det logiska tänkandet. ## Comment 2 Author: Pelle Långlös Jo det är jag tyvärr. :-( ## Comment 3 Author: Karmatarerskanise Du måste sluta köpa hem sötsaker! Ingen läsk, inget godis, inga kakor! Handla aldrig när du är hungrig! Köp hem sådant som är bra för dig och endast det. KLarar du inte det själv måste du be om hjälp. ## Comment 4 Author: Pelle Långlös Det är lätt hänt att köpa med nån choklad eller något annat. Sen har jag fått två askar med choklad. Suget är så starkt och vissa saker som att sitta i bussen eller vid datorn är det gott med något att äta på. Då i form av godis och läsk. ## Comment 5 Author: Karmatarerskanise #4 Lätt hänt ja, men vill du gå ner i vikt finns det inget "lätt hänt". Då måste du bestämma dig. Får man choklad kan man kasta det. Eller ge till någon annan. Man behöver inte behålla det själv och äta. Det är sådana undanflykter man måste göra sig av med. Visst är det gott med något att äta, men det finns bättre alternativ än godis och snask. ## Comment 6 Author: Pelle Långlös Jag är så snål för om jag får något gott att äta så vill jag inte slänga eller ge bort det. Kan inte heller sluta äta godis om det finns något kvar hemma för det är samma sak. :-\[ Jag har gått upp lite grann igen för att jag börjat äta godis igen. Depressionen gör det inte heller lätt att äta vettig mat. :-( ## Comment 7 Author: Karmatarerskanise Vet inte riktigt vad jag ska skriva. För den enda som kan göra något åt det är du. Du måste bestämma dig. Att säga att du är snål är ännu en ursäkt. Dom är lätta att ta till. Vet själv hur lätt det var. Men om du är i en depression så är det först och främst där du måste börja. ## Comment 8 Author: Pelle Långlös Jo det är jag som måste ta tag i detta men det är svårt själv. Känner ju ingen som kan vara min stöttepelare så det är därför som jag tappar suget på att försöka. Det är ju bra mycket bättre att göra det tillsammans med någon. Någon att kunna messa eller ringa till när det tryter. ## Comment 9 Author: Karmatarerskanise Jag hade ingen sådan. Jag gjorde allt själv. Mat, träning osv. Men varför ber du inte stället du bor på ibland om hjälp? ## Comment 10 Author: Pelle Långlös Det finns en som jag kan prata med här på avdelningen. Men hon är ju inte alltid på jobb. ## Comment 11 Author: Karmatarerskanise Men det kan räcka. Att det finns någon. Man kan aldrig förlita sig helt på en annan människa, utan det är vi själva som gör jobbet. ## Comment 12 Author: jagga-ewe Om du är snål är det väl lättare att ge bort chokladen än att slänga den? Det finns ju de som både skulle behöva få en present och må bra av nåt gott. Ge bort dem! Som Hera säger, DU måste bestämma dig, och vara konsekvent. Suget försvinner, men det tar ett tag. Envisas ett par veckor så ger det sig. Men då måste du envisas!