Har du haft nån kontakt med en terapeut eller psykolog?

Jag hade samma sak att jag inte tyckte om min vikt eller kropp och började träna och fokusera väldigt mycket på min vikt, träning och mat och höll på att utveckla en ätstörning men insåg själv att det finns en skillnad mellan att träna och äta för att må bra och vara i form och att träna för att bli riktigt smal.

Personligen tycker jag de viktiga är att kroppen inte tar skada och att du är nöjd med dig själv. Så de blir en balans mellan det psykiska och fysiska. Så jag tycker inte att det är fel att du har en vikt du trivs med men de känns inte lika bra att du får panik när du pendlar lite grann i vikt.

Att du är sugen och blir grinig kan ha med blodsockret att göra.

Mitt råd till dig är att försök ta kontakt med en psykolog eller liknande, kanske en dietist och diskutera med dom. Och var inte rädd att om du känner att de inte är rätt person, be om att få byta.

Sen försök att jobba på en hälsosamm syn på mat, träning och din egen självbild. Det är inte det lättaste, jag vet men försök att läsa mer om kroppen, träning och kost. Få en större förståelse.

Jo jag har kontakt med psykolog som är bra.Jag älskar mat så jag har för det mesta inga problem med att äta.Jag känner liksom att jag aldrig har kontroll för jag brukar gå upp i vikt utan att veta varför och ibland samma sak när jag går ner i vikt.Jag trivs verkligen bättre med min kropp nu än när jag vägde 68,jag är rätt nöjd..Jag har ofta problem med att jag får svullen mage och sen jag gick ner i vikt syns det inte så mkt,det är nog en av dom stora anledningarna till att jag trivs som smalare.Tränar gör jag inte alls..

Det här med att jag blir grinig förstår jag mig inte på,jag blev sån efter  jag gick ner i vikt.Det verkar inte spela någon roll ifall jag äter ordentligt och ganska ofta.Kanske ska jag kontakta min dietist igen.

Jag skulle gärna slippa paniken jag får.Jag vill så gärna fortsätta att trivas med mig själv så pass mycket som jag gör nu.Rädslan för att bli för smal finns kvar samtidigt som jag är rädd för att se mullig ut igen.

Folk säger strunta i vikten och vad du äter,men sist jag gjorde så gick jag upp minst 8 kilon.Måste hitta nån balans,jag räknade kalorier först för att gå ner i vikt sen för att inte gå ner mer,nu har jag inte räknat kalorier på några månader iaf.

Vet inte riktigt vad jag har för syn på mat.Oftast älskar jag mat,gärna potatis,såser,kyckling och grönsaker.Jag gillar väl mest onyttig mat eller kolhydratrik mat.Bacon är godare än godis :P
Men man kan ju inte äta precis hur mycket som helst av tex potatis.

Men de är bra att du har nån du trivs med. Han/hon kan säkert hjälpa dig med den paniken du får. Ibland kan det räcka att bara förstå vad som händer i situationen, att man stannar upp och ser sambandet i Tanke-känsla-handling. Känslan panik, vad för tankar får du, vilken fysisk reaktion får du och vad leder det till. Men det är så individuellt att jag råder dig att prata med din psykolog som känner dig lite bättre än vad jag gör ^^

Men kan du se nåt samband i dom perioderna då du går upp/ner i vikt?
Hur gammal är du?

Dietist är ett bra alternativ, eller t o m läkare och ta blodprover om det påverkar dig mycket.

Jag är 24 år.Jag har svårt att hitta ett samband mer än att när jag går upp eller ner i vikt så är livet oftast krångligt och jobbigt när det händer.Fast första gången när jag gick upp i vikt sa läkarna att det var hormonpåslag som gjorde att jag gick upp så mkt,då ökade jag säkert över 10 kg på ett halvår. Att jag gick ner i vikt som tex 16-åring är inte konstigt för då åt jag knappt alls och jag hade konstiga ideer och satsade på undervikt.

Men sen har jag hunnit pendla upp och ner några gånger efter det och det är efter det som jag aldrig riktigt vetat varför jag tex gått upp i vikt vilket gör att jag känner att jag inte har kontroll och kanske har svårt att undvika det.Om jag visste att jag hade gått upp av skräpmat och godis tex då skulle jag veta hur jag skulle undvika det nästa gång.Men ingen av gångerna som jag har gått upp har jag druckit mkt dricka,ätit mkt godis eller snabbmat.Jag har även svårt att de samband när jag förlorar mkt vikt eftersom jag alltid äter regelbundet och mina vänner och min sambo har sagt att jag inte äter lite heller.Jag får väl ringa och boka en tid hos min psykolog.

Ingen annan kan bestämma vad din trivselvikt är… Däremot tycker jag med din längd att du kanske inte kan gå ner mycket innan man talar om undervikt. I ditt fall borde det räcka med att ta bort skräpmat och dricka och annat med socker. Äta bra nyttig mat och inte skära ner på kalorier särskilt mycket, man går ner ändå.

Kanske bestämma dig för en vikt, tex 56 kg och sedan inte gå under utan när du är där lägga till lite extra fett i maten tex för att stanna upp. Hitta en livsstil som passar dig.

Inte en dålig idé att fortsatt hålla kontakt med din psykolog.

angående din hunger.. Äter man kolhydratrik mat är man fortare hungrig igen för att blodsockret åker fritfall =) Kan vara värt att hålla bakom örat =)

När psyket är i obalans så påverkar det kroppen. Så det kan vara så att du dels har lätt för att gå upp och ner i vikt, vissa personer är såna. Men det kan också t ex stresshormoner eller andra hormoner/signalsubstanser som påverkar.

Det kan vara undermedvetet att du mår dåligt eller liknande och det påverkar dig och ditt ätande utan att du tänker så mycket på det.

Sen kan de bero på om du äter vissa mediciner, p-piller, antidepressiva kan påverka vikten…..fast jag har aldrig hört nån som pendlat i vikt pga dom ifs *hmm*

Men pyskolog är en bra idé, om inget annat kan det vara skönt att få prata av sig, bolla lite idéer och kanske få tips om vad ditt nästa steg ska bli.

Jag äter väl onyttig mat ca 1 gång i veckan vilket nog är lite mkt,då menar jag typ utemat. Mitt psyke är nog lite i obalans,jag vet att jagmår dåligt av vissa saker. Har p-stav.. ska försöka ta bort skräpmaten,drickor med socker i dricker jag aldrig det är väl typ godis som kan behöva minskas till en dag i veckan istället för typ 1-3 och kanske inget fika på vardagarna..