Jag skulle inte påstå mig ha jojobantat. Har gått ner i vikt en gång innan men hamnade tyvärr i en väldigt djup depression och var påväg in i väggen varpå jag gick upp allt igen. Men det kanske räknas som jojobantning då med, har inte superbra koll på termen faktiskt :)

Kan nog påstå att det blir lite jojobantande här. Skulle tro att det beror på att det är lätt att falla in i gamla vanor. Jag vet själv att det inte är mitt sötsug som är problemet utan att jag tycker om mat och jag äter även när jag inte har nåt att göra. Sen mycket från mitt håll beror nog på att jag inte orkar hålla på med en diet allt för länge utan jag tröttnar innan jag fått in en ny vana eller helt enkelt tar tag i att minska intaget även efter diet (relaterat till hur mycket jag åt innan jag påbörjade dieten). Har precis kört igång med pulverdiet (igen) men vet redan nu att det kommer bli några planerade avsteg kommande vecka.

Jojomen. 😉 Sedan tonåren.. Orsaken är känslomässigt ätande.

Äter numera aptitdämpande receptbelagt och hoppas falla in i ett bra ätbeteende på sikt, ålanerar att viktutjämna länge etc för att inte gå upp igen.

Jodå, jojo-banting är väl tyvärr inte helt ovanligt. Jag har ägnat mig åt den hobbyn i många år. Jag har problem med ångest och har självmedicinerat i form av sötsaker. Nu har jag dock fått hjälp  hos en psykolog och hoppas att detta håller i sig. Men jag måste hela tiden vara på min vakt och medveten om vilka känslor som kommer från verkliga saker och vilka som skapas i min egen hjärna.

Det skulle jag nog kunna säga att jag har gjort. Jag har haft tre viktresor och anledningen för min del har varit sjukdomar. Maten har alltid varit en god vän när jag har varit sjuk.