Jag har hört detsamma men jag tror inte på det faktiskt. Det har ju med kaloriintag att göra. Vissa personer har lättare för att äta mer och/eller lättare att lägga på sig vikt. Oavsett vad man har vägt innan så lyckas man om man ger sig f*n på det för att hålla vikten, men det kommer ju inte heller gratis. När man nått sin målvikt så kan man ju inte gå tillbaka till hur man levde innan utan man måste ändra sig efter sin nya kropp om man vill behålla den.

Tror nog att när man hittat sin "idealvikt" så tror man att det är fritt fram att äta allt man gillar -igen. 

Om man går ner i vikt så är det så att man bantar inte, man kör inte nån diet. Man måste lägga om kosten för resten av livet - och i mitt fall så måste jag nog vara extremt petnoga och bokföra för resten av livet - eftersom min kropp är en superspararkropp - jag kan inte "unna" mig den extra pizzan, kakan, godiset, för det går rätt ut i lagret..

Tror många tappar fokus när de väger "rätt" och då kommer kroppen att börja spara igen. 

Man lägger ju inte på sig 12 kg på torsdag klockan 11. Man går upp gram för gram för gram… Det är det jag tror det handlar om..

Sen är det så att som jag äter nu kan jag omöjligt fortsätta med ett helt liv. Jag menar inte att jag ska börja äta som tidigare med kakor glass och godis mest varje dag men jag måste få äta större portioner, annars står jag inte ut i längden. Det är bara för att viktminskningen ska gå snabbt som jag kör så här hårt då jag blir väldigt otålig när jag inte ser resultat nog snabbt.

Man ska inte gå hungrig - kanske ett tips att ha råkostsallad/pizzasallad i kylen att ta till mellan måltider. Kroppen mår inte bra av för lite - men jag tror att när många är i mål viktmässigt så tappar de fokus och då äts det kanske lite för mycket lite för ofta. 🙂

#3 Förstår verkligen att man vill köra så det går snabbt och det är helt ok så länge man är medveten om att man både kommer att hamna på platåer, förbränningen minskar över tid vilket kan orsaka att man får äta ännu mindre för att fortsätta att gå ner. Det är väldigt olika med det där men inte ovanligt att det händer. Jag tycker att man kan köra hårt i början för att få motivation, det kan hjälpa en att fortsätta en längre tid o.s.v. men man ska inte köra så hårt länge. Gör upp en plan tycker jag, kör såhär tills att du har gått ner ett antal kg och öka sedan och hitta en balans där du går ner ca 0,5-1kg i veckan. Tänk inte banta utan att förändra livsstil och sen när man ska äta normalt igen för att hålla vikten så får du öka successivt och se vad som händer på vågen. Själv ökade jag med ca 150-200 kcal i veckan när jag gick över till att hålla vikten.

Det du tänker på är nog följande:

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2926239/

https://www.livescience.com/53942-weight-loss-biology.html

Efter att ha gått en längre tid överviktig eller vid en viss vikt så signalerar viktnedgång till kroppen att något är "fel". Kroppen försöker då försvara sina fett-depåer med näbbar och klor och det kommer därför att krävas färre kalorier/kg att gå upp.

Det låter som om du svälter din kropp nu, och det är inte bra i längden. 
När kroppen tror att det är svälttider så håller den hårt i sina depåer. Den kan ju inte veta när det blir bra tillgång på mat igen. Så du och kroppen drar åt olika håll nu kan man säga. Så undra på att det går trögt.

Om du äter lite, och dessutom fettsnålt så vill kroppen suga åt sig allt den kan, dessutom så drar den ner på ämnesomsättningen så att den skall klara sig på mindre energi.
Du får helt enkelt hitta ett sätt att äta på som är hållbart i längden, som du kan klara av livet ut och som gör din kropp trygg med att den kommer att få det den behöver hela tiden.

Några fastedagar då och då klara kroppen av, om den bara får rätt sorts näring däremellan. Att hårdbanta blir sällan ett lyckat, långvarigt resultat.

Över tid är det, enligt forskning, svårt att hålla normalvikt efter en större viktminskning. Dock inte omöjligt. Nyckeln ska tydligen vara träning och att hålla sig normalviktig 1 år. Jag har den kampen med min kropp fn.