Allmänt viktsnack

VARFÖR PENDLAR JAG MYCKET I VIKT?

2018-10-29 19:38 #0 av: litensmilekaka

Hej!

Jag är en tjej på 17 år som på senaste har bestämt mig för att gå ned i vikt. Under de 2 senaste åren har jag nämligen gått upp 20 (!) kg i vikt och jag är helt enkelt trött på att inte kunna ha på mig vad jag vill för att jag inte tycker att det ser bra ut på mig. Har liksom inte så mycket till midja eller former, har typ ingen rumpa och ändå är jag inte smal, så känner att enda sättet för mig att känna mig bekväm i min egen kropp och att kunna hitta kläder som faktiskt sitter bra är att gå ned i vikt. 

På dom senaste 2 månaderna har jag gått ner någonstans mellan 6 och 7 kilo men asså såhär. Jag pendlar så mycket som 2 kilo i vikt på typ 2 dagar. Det är väl skitmycket? och jag fattar inte varför. Känns så jävligt att ena dagen ställa sig på vågen och se sig i spegeln och känna att det går framåt för att sedan, 2 dagar senare knappt orka kolla sig i spegeln och ställa sig på vågen och känna sig så jävla besviken. Det känns så jävla omotiverande. Gick ned dom 4 första kilona snabbt men sen har det gått så jävla mycket fram och tillbaka att det känns som att jag inte kommer någon stans trots min träning och min ändring i kost. 

Det är också sjukt frustrerande att alla mina vänner kan äta helt normalt, t.om. äta smörgåsar och godis när som och ändå vara pinnsmala, dessutom utan att träna skiten ur sig. Jag äter liksom mindre, nyttigare och tränar på gym 4 dagar i veckan och annan träning resterande dagar och ändå ska jag pendla i vikt och lägga på mig kilo hit och dit. 

Vad beror det på och vad ska jag göra för att inte gå upp flera kilo på typ en dag när det inte ens är rimligt?

Anmäl
2018-10-29 19:52 #1 av: Effie

Man kan pendla ganska mycket i vikt. Det beror på tarminnehåll (har man varit på toa nyligen?) eller vatten.  Att det skulle vara kroppsfett är absolut inte rimligt. Min våg varierar lite om jag lutar mig åt något håll...så det är mycket som kan påverka siffran.
Använd måttband, om du klarar att få samma mått flera gånger på raken (det brukar inte jag göra). Det är ett bättre sätt att mäta. Eller känn på kläderna hur de sitter.

Nej, livet är inte rättvist. Se till att äta näringsriktigt och träna lagom. Banta inte, men ät bra mat. Du ska hitta en livsstil du kan leva med.

___________________________________________________

Visst går det. Om inte annat, så går det galet

Anmäl
2018-10-29 20:03 #2 av: Kyllan56

Det är som #1 skriver oftast vätska. Det kan bero på var du är i menscykeln. Har du ätit fler kolhydrater en dag än en annan. För kolhydrater binder vätska till sig. För at gå upp ett kilo i fett måste du äta 7000 kalorier mer än vad du förbrukar. Skit i vågen och mät dig med ett måttband. Läs, så du får kunskap så du inte nojar in för det leder lätt itll återfall.

”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”

Anmäl
2018-10-29 20:05 #3 av: Calcifer

Det är viktigt att inte väga sig för ofta dessutom. Man kan pendla väldigt mycket dag till dag beroende på om du ätit, varit på toaletten, samlat på dig vatten, etc. Om du väljer en dag i månaden då du väger dig, och gör det samma tid, efter samma "bestyr" (inte ätit, varit på toaletten, etc) så får du mer tillförlitliga resultat.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-10-29 20:12 #4 av: Skogsväsen

Jag har inte gjorde så häftiga viktökningar/minskningar som 20kg men jag har under en stor del av mitt liv pendlat i min vikt också, men då snackar vi om 2-5kg. 

Förut var min, vad jag skulle säga, medelvikt på 52kg och då kunde jag ligga på alltimellan 49 (+lägre när jag mådde dåligt) till 54. Ibland upp till 56kg men jag kom alltid tillbaka till 52-53kg.  Och detta är i loppet av dagar/en vecka. Det varierade kraftigt och jag tror det mesta för min del berodde på hur jag åt. När jag var 17år vägde jag nog inte ens 50kg, hade knappt fått bröst ens.

Nu har jag börjat äta mer så nu väger jag runt 56-57kg och det är första gången i mitt liv jag känner att jag inte är underviktig längre (men endå syns mina revben under nyckelbenen m.m, kommer nog aldrig slippa det). Jag är 23år gammal. Detta skedde väldigt nyligen, kanske några månader tillbaka.

Vi har nog haft en del olika kroppsbekymmer då jag alltid sett mig själv som ett skelett. Jag har haft väldigt svårt att gå upp i vikt och jag har varit väldigt kräsen med mat, inte ätit så mycket grönsaker eller annat hälsosamt utan mest vitt bröd, oboy, helfabrikat och annat skit.  Nu vill jag helst äta så mycket grönsaker som det går för hälsans skull.

Det känns inte kul att vara pinnsmal för då flyger man som en vante om någon rör en = jobbigare med kroppskontakt. Det är skitsvårt med kläder, det var det iallafall för mig, mina bröst var (är) obefintliga och inga kläder passade. Jag klarade inte alls av att gå i linne för då syntes det hur benig och smal jag var, så jag "gömde" mig i mina snygga mjukisbyxor och hoodies. Det var jättesvårt att hitta kläder som passade då alla var för stora NÅN stans.

Jag trivs mycket mer med mig själv nu när jag väger lite mer och dessutom försöker börja träna för första gången i mitt liv. Jag har mer energi och jag känner mig mer vacker. 

Jag tror att mycket av hur ens vikt är beror på framförallt genetik, vad man äter och hur mycket man rör på sig. Sömn. Hormoner.

Men jag tror nyckeln till att ses som vacker är att man har accepterat sig själv och trivs med sig själv. Och ibland kan sådant ta lite längre tid..... Men det är min gissning och tyvärr så bombarderas ju vi av att man ska ha big boobz, big butt osv men jag tror inte det är svaret till att vi ska bli/känna oss vackra och må bra.

Jag tycker det låter som att du är värsta supertjejen som äter nyttigt och tränar 4 gånger i veckan redan som 17åring. De andra som äter onyttigt hamnar ju efter, att äta ohälsosamt är inte bra i längden tror jag. Och genom (konditions)träning så lär vi oss saker mycket lättare, blir mer stresståliga och andra positiva effekter enligt boken hjärnstark.

Jag hoppas att jag inte får dig att må ännu sämre med min text eller ger dig några dåliga idéer - det är inte min mening. Jag tror det bästa är att följa det som känns rätt i hjärtat och då är det även bra att lägga åt sidan hur alla andra ser ut och vad de gör eller säger. För du är du, du är din egen person och det finns ingen som är som dig. Du är helt unik och vad jag skulle tro, vacker som du är! :) 

Sen är 17år väldigt lite tycker jag. Jag tror en tjej utvecklas färdigt när hon är 25.

Om du vill skriva av dig till någon så finns jag här. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.