Hej, jag har gått och går genom svåra perioder, nu har jag haft ganska stark depression och haft problem med ätande. 

När jag var 11 år så hade jag väldigt smala tjejkompisar och ville vara som de så jag började på simning och äta mindre, då blev jag lika small som de andra men kunde aldrig inse detta för mig det va aldrig bra! 

Då när jag va 12 började jag i en ny skola o  där fanns många bråkiga tjejer som brukade kalla mig för tjock och sa att jag va ful,de sa även att alla som hängde med mig va där bara för att de tyckte  synd om mig. Det va där jag började att spy ut maten efter jag hade ätit eftersom min mormor tvingade mig att äta.

När jag hade precis fyllt 13 år under sommaren 2010 så flyttade jag till Sverige och då första året bodde jag på en ö och då i skolan ville dem andra inte acceptera mig för den jag va de "coola" tjejer brukade snacka bakom min rygg fnissa och skratta hela tiden, och som de andra i mitt hemland  så brukade dem också snacka om vikten och då började jag att spy ut maten en gång till. Jag va inte stolt över detta men det va den enda lösning jag hade hittat eftersom jag hade försökt fotboll men tjejerna skrattade åt mig alltid, och det va så mycket press på mig, har problemen med pappa och hade ingen som kunde prata med mig o då började all depression och varje gång jag åt för mycket så spydde som vanligt eller/och skadade mig själv. 

Men under sommaren 2011 flyttade jag till Göteborg och där träffade jag på underbara vänner som stöttade mig. En av mina bästa vänner äter väldig mycket jämfört med mig och då började jag äta med henne då o då men det blev oftare och oftare till slut blev jag överviktig, 3 kilo över och då kom allt tillbaka, och även svältande, att vara en hel dag utan att äta och nästa dag ätit bara en frukt eller något litet.

 Nu spyr jag inte längre jag slutade för att stötta en annan kompis som var värre än mig, eller jag vet inte vem som va värre men  hennes föräldrar fick tag på det eftersom hon blev skickat till BUP av skolkuratorn, och jag, ingen vet om mig förutom mina tre bästisar o nu ni som läser… 

Men min fråga är, jag spyr inte längre men får stark ångest när jag har ätit ibland de beror på händelserna omkring så skär jag mig efter jag har ätit skuldkänslorna är så starka men jag kan kontrollera att inte spy när jag har ätit är det bulimi eller har jag nånsin haft bulimi, jag vet inte, jag har aldrig pratat med nån om detta!