Lätt att gå ner men svårt att hålla vikten
Undrar lite ni som lyckats inte bara gå ner i vikt utan även hålla den lägre vikten, inte bara ett par månader utan år, ja ett helt liv.
Jag faller iallafall dit hela tiden när jag nått min målvikt. Då längtar jag supermycket efter allt jag avstått. Jag börjar att ta lite ibland men det slutar i ett hejdlöst frossande till slut.
Jag klarar liksom inte att avstå från pasta bröd godis mm för all framtid. Jag avstår i några månader tills jag är nöjd med vikten, men sen kan jag bara inte stå emot.
Klarar ni att utesluta saker ett helt liv?
Ja, absolut kan jag avstå pasta och vanligt bröd, det är bara inte gott. (Jag kör LCHF) Första julen ville jag smaka lite julgodis, men det var helt enkelt inte gott - smakade alldeles för sött.
Det kan bero på att du inte ställt om helt, utan får i dig tillräckligt med snabba kolhydrater för att hålla kvar sötsuget. Potatis kan trigga sötsug, eller nåt annat som din kropp förknippar med snabba kolhydrater. Det är lurigt det där med vad som triggar kroppens sötsug - vi är ju alla olika också.
För mig gäller det att äta tillräckligt med fett (animaliska fetter+olivolja) för att slippa sötsuget. Vin kan också trigga - speciellt rött. Min räddning då är riktigt mörk choklad, det ger en fyllig känsla i munnen, sen räcker det.
#1 Ja det är svårt det där. Potatis lär inte vara problemet. Jag har aldrig tyckt att det är gott. Bara med en massa sås över men då kan jag lika gärna avstå potatis för det är ju såsen som är god.
Jag går ner utmärkt i vikt med fisk/kött/ägg fett och grönsaker. Jag saknar egentligen inte godis och sötsaker när jag äter så, men faktiskt mitt hembakta bröd. Köpebröd är inte alls lika gott som hembakt.
Jag älskar verkligen att baka och det är en sorg att inte kunna äta mitt nybakta bröd till frukost utan att bli sugen på mera kolhydrater och så är man tillbaks i gamla vanor.😢
De flesta som går ner i vikt går upp igen för att de har använt en metod som inte fungerar för dem på sikt, det är t.ex. därför som dieter inte fungerar. I ditt fall tror jag att misstaget är att helt avstå från de där grejerna som du gillar medan du går ner, vilket bygger upp ett sug för dem som sedan slår över i att du frossar. En bättre idé vore att tillåta dig även de där typerna av mat i mindre mängder, och inte se något som förbjudet. Alltså även när du håller på att försöka gå ner.
Tänker dock, går det att göra brödet kolhydratsnålt? Det finns ju LCHF-bröd.
Om du absolut inte kan låta bli att frossa på vissa typer av mat däremot så kan det vara fråga om att behöva psykologhjälp för att hantera sitt förhållande till mat, beroende på vad du menar med frossa. För mig låter det ordet som att man pratar om någon sorts hetsätning, men vet att folk använder det olika.
Sajtvärd på Skrivlust
#3 Jag har testat andra "dieter" som typ viktväktarna där man får äta av allt i mindre mängder, men nej det tog verkligen inte bort mitt sockersug. Det var samma där. Jag stod ut tills jag gått ner x antal kilon sen började kilona lägga sig på ett efter ett igen när jag släppte på restriktionerna.
Med frossa menar jag inte att äta så att jag kräks. Jag har tack och lov lite fobi för att kräkas så det undviker jag in i det längsta. Men att äta mig riktigt mätt på kolhydratstinn mat räcker för att kilona snabbt ska vara tillbaka.
LCHF-bröd har jag testat flera av men tycker inte konsistensen liknar "riktigt" bröd ett dugg. De blir mera omelettlika. Inget fel på omelett, men längtar jag efter bröd så är det inte omelett jag vill ha.
Psykologhjälp kan nog behövas men jag tvivlar på att jag nånsin kommer våga söka hjälp i vården för detta. Jag skäms helt enkelt för mycket.
Sen är det det att jag skulle vilja kunna göra som alla andra på ett kalas t.ex. Jag var nyligen på ett 50-års firande innan jag startade den här tråden.
Och jag vill inte behöva ta med ett ägg eller gnaga på en köttbit när de andra äter gräddtårta. Jag vill kunna ta EN tårtbit utan att min hjärna flippar ut. Och ja - jag lyckades den här gången. Men ni ska veta att jag på vägen hem var jättenära att stanna och köpa en 200 grams Marabou ljus chokladkaka. Men jag gjorde det inte tack vare min envishet.
Men det kommer alltid nya tillfällen när jag förr eller senare inte kan motstå.
#5: Jag bakar massor med olika sorters bröd, det är inte ägg i dem alls. Det finns annat än "omelettbröden". De innehåller visserligen mer kolhydrater än dem, men jag skär supertunna skivor och lassar på mycket pålägg.
Tunnbröd av sötpotatis och bovete går snabbt att göra. Sötpotatis innehåller visserligen mer kolhydrater än potatis, men det är en annan sammansättning som gör mindre påverkan på insulinet. Dessutom är ju potatisen kall när du äter brödet och då är det ännu mindre påverkan. (Nånting med resistent stärkelse)
Jag tycker du skall vara stolt som motstod den där chokladkakan.
Fokusera på det du gör bra.