Det får bli ett rätt brett område med tanke på hur olika personer kan vara byggda 54 till 64 skulle jag tycka sen är det inget fel på att väga tex  80 kg om man trivs och är frisk med det🙂

Okej, men om vi säger att du skulle vara den längden.. Vad hade din "målvikt" varit? :)

Jag är 158,5 och min nuvarande målvikt är 62kg får se hur jag ser ut när jag når det. När min min mamma som är samma längd som mig var som minst vägde hon 54kg och då såg hon väldigt liten och smal ut men ändå hälsosam.

Ingen ide att stirra sig blind på siffror när jag når min målvikt får jag se om jag är nöjd där vill gå ner mer eller bara tona till mig en del.

Okej! Jag är 159 cm & väger just nu 63 kg (har gått ner 32 kg redan). Men vill gå ner mer för känner mig inte nöjd :/

Då är det nog enklast att ta reda på vad det är du inte är nöjd med och utifrån det bestämma om det bäst går att uppnå med träning (forma kroppen) eller att gå ner några kg till.

Jag tycker att Zureels spann verkar hälsosamt, typ mellan 55 och 65kg. Tänk inte för lågt! Det är så lätt att låta en hälsosam viktminskning fortsätta i en ätstörning… Man har kanske motiverats av att inte vara nöjd med sig själv, och nån gång måste man ju byta ut den tanken till att man tycker om och är nöjd med sig själv! 

Jag är lite kortare än dig, 155, och min målvikt är 55-57 kg (i det mellersta/övre spannet av normalvikt enligt bmi) -men med muskler! Mitt mål är att vara stark och hälsosam, och då får jag se vilken vikt jag landar på och känner så i. Sen kommer jag nog alltid att ha en ganska mjuk mage :)

Jag tränar hårt & det kickboxning. Så måste ligga hela tiden i viktklasser när man tävlar. Så min sport handlar mycket om vikt. Jag hade först som målvikt 65 kg (vilket jag nådde), men nu är 55 kg. Inte lägre! Då får jag inte träna för mina tränare.. Så har ändå stopp så det inte blir farligt.

Ibland kan det vara svårt att i förväg säga vilken vikt som är bäst. Man kanske kommer ihåg att när man var yngre och vägde ex. 55 kg så var man jätte nöjd. Kroppen förändras som allt annat. För mig har det varit att jag ibland haft 60 kg som nån slags "drömvikt" men oftast känner jag mig nöjd och bekväm tidigare än så (t ex redan vid 64 kg). Det handlar ju även mycket om hur mycket muskler man har (de väger ju mer än fett). Så egentligen är ju kilona dumt att stirra sig blind på. Men jag förstår om det blir mer tydligt för dig om du håller på med en sport där det är viktigt vilken vikt du har.

Om du inte är nöjd med 65 kg så kanske du ska prova 60 kg i första hand? När man väger mindre så gör varje kilo mer, de syns mer! Prova dig fram lite grann. Sen vill jag varna lite för att om man går ner väldigt mycket i vikt så är det inte alltid hjärnan hänger med. När jag gick ner från 92 kg till 62 kg så insåg jag inte hur smal jag var förrän långt senare. Det kan vara lite farligt och speciellt om man stirrar sig blind på en speciell vikt på vågen.

Jag har gått ner från 95 kg till 63 kg nu, så är ändå "ganska nöjd" med mig själv. I alla fall vad jag var innan. Men om man kan vara bättre så varför inte? :)

Du får helt enkelt pausa viktnedgången, styrketräna så du får mer muskler (du kommer att gå upp lite under tiden) och sedan gå ner lite till (göra en sk. "deff". Slutsumman kanske ändå blir runt 63kg ungefär, men med snyggare former och mindre kroppsfettprocent. 👍 Du blir dessutom starkare och får bättre tävlingsresultat i din viktklass. Det är en bättre väg att gå än att gå till en för låg viktklass för att försöka få ett övertag på så vis.

Ja, några tycker jag ska göra så. Men tycker ändå det är bättre att satsa helt på viktnedgången nu & sedan musklerna :)

Musklerna kan hjälpa dig på vägen, tänk på det 😐

Japp, muskler ökar förbränningen så träningen blir effektivare. Medan viktnedgång minskar dagsbehovet av energi så det blir svårare och svårare för varje kg man tappar. Fördelarna är många med träning. Dessutom botar det en del av sifferblindheten man lätt drabbas av. "kg som kg" är en väldigt dålig tanke. Det är vad du ser i spegeln som räknas, inte siffrorna på vågskrället.

Som en helt okej tumstock kan du ta din längd i cm -100. Därefter kan jag tycka styrketräning är en bra väg att gå. Tränar och äter för att bygga men jag har sedan i mitten av April förra året tappat endast 4 kg, tappat 3 cm runt låren, 9 cm runt midjan och 5 cm runt stussen. Så de största skillnaderna kommer med måtten och inte så mycket på vågen, om man nu inte kör en hardcoredeff.

Jag gillar inte muskler direkt, men absolut inte fett. Men är stark & så ändå. Får mycket bra resultat i tävlingar. Vann senaste tävlingen (min viktklass), så jag är ju ändå i god form. Men undrade mest vad ni tyckte man borde väga :)

Du kommer inte svälla upp till ett muskelberg av styrketräning, utan främst bli starkare. :p

Termen tjejer jämnt använder om att vilja "tighta till sig" innebär oftast just träning. 🙂 man måste verkligen gå in för att bygga muskler, och det tar tid. Att köra styrka kommer bara att göra dig snyggare 😃

Jag hade länge fördomar mot just styrketräning för jag ville ju inte bli "biffig" men såå fel! Man blir slank och snygg av muskler och man får inte dunder-muskler på en gång, det tar jätte lång tid att bygga upp!

Jag vet att när jag gick ner mycket i vikt så tyckte jag att kroppen blev så mjuk och degig. Hade jag då tränat mer hade det säkert blivit mycket bättre resultat. Visst var jag smal men jag hade ju ändå "dallret" kvar 😛

Så denna gång satsar jag mer på träningen i kombination med kosten. Kilona är för mig inte så intressanta så jag kollar mer mina mått och hur jag känner när jag ser mig själv i spegeln. Jag kommer alltid ha lite lös hud på magen men det är helt OK. Jag vill bli stark och få mer energi. Träningen gör mig piggare.

#19 Jag upplevde detsamma! Jag blev smal men var ändå som flubber att ta i haha, så nu kör jag styrka för fulla muggar, och är på 1,5 månad märkbart fastare 😃 love it!