Jag försökte inte gå ned i vikt genom kaloriräknande, jag gjorde det. 37kg! Jag var inte heller speciellt precis med räknandet. Tycker det är underligt hur du åter och åter igen snackar ned den metoden. Uppenbarligen gillar du den inte, och du vill få det till något dåligt. Det är uppfattat. Måste du upprepa det fler gånger? Din senaste tråd om det är ganska färsk. Tyvärr vet jag ju av egen erfarenhet att kaloriräknande inte alls är så svårt eller dåligt som du påstår.

Jag håller med dig Manu77 om att kaloriräknande aldrig kan bli så precisist eftersom att alla människor har olika kaloriförbränning, beroende på aktivitet etc.

MEN räknar man kalorier så äter man ju inte 2450 kalorier istället för 2500! Man drar ju ner till kanske 1500 och därmed är det ju helt omöjligt att INTE gå ner i vikt!

Äter man sallader med mycket grönsaker så måste man äta ENORMA mängder för att ens komma upp i 2500, det orkar man inte!

Äter man mycket ena dagen så brukar man kompensera med att äta mindre den andra.

Det funkar att räkna kalorier = ju mindre mat man stoppar i sig, desto mer går man ner i vikt! Fact.

Är det bara jag som observerat att många kaloriräknande bantare misslyckas gång på gång på gång? Kan det vara så att det är metoden det är fel på, inte individen?

#1 Nu vet jag ju från det du skrivit tidigare att du även tänker till gällande VAD du stoppar på tallriken, inte bara HUR MYCKET. Det tror jag gjort stor skillnad i ditt fall.

Jag vet att en del behöver väga och räkna. Oftast handlar det om personer som genom lång tids misshandel av sin kropp tappat förmågan att känna hunger/mättnad på ett normalt sätt.

Jag observerar också hur otroligt vanligt det är att man klarar av att räkna kalorier en period, för att sedan halka tillbaka och gå upp allt igen, plus oftast lite till. Det kallas jojo-bantning. Många av dessa jojo-bantare vittnar om hur otroligt bra det är att räkna kalorier, bara man har självdidciplin nog att stå emot kroppens signaler. Jag tror inte ett ögonblick på att det skulle vara naturligt eller hälsosamt att gå ner i vikt på det sättet.

Eftersom det som reglerar viktökning är hormoner tror jag man kommer längre genom att lyssna till kroppen och samarbeta med den på sin väg ner i vikt. Kanske kan man kombinera dessa två, som jag tror du gjort Hera. Kanske behöver man inte kombinera. Det kanske räcker med att veta vilka hormoner som ger störst inverkan på viktminskning och se till att följa den kunskapen.

#2 Om viktminskning är det enda som räknas, och inte hälsa och välmående, så håller jag med dig. Man kan ju i alla fall vara smal och må dåligt. Alltid något.

Slutligen, jag vill inte få kaloriräknande till något dåligt. Som jag sade får var och en göra som den vill. Jag tror det är en kortsiktig metod, eftersom kroppen fortfarande kommer vara i hormonell obalans (om man inte tänker på vad man äter utan bara drar ner på energimängden) den dag man försöker äta mer normalt igen. Kroppen kommer då ta tillbaka det man gick ner med råge när det händer. Jag tror inte heller det är sunt att för all framtid ligga på en riktigt låg kalorimängd bara för att undvika viktuppgång igen.

En annan intressant sak är att undersökningar visar att fettvävnad håller kvar vid sitt fett även under rätt rejäla energiunderskott om insulinnivåerna är kroniskt förhöjda. Det tenderar de att vara i människor med insulinresistens (vilket många överviktiga personer är) och som konsumerar mycket kolhydrater.

Ibland önskar jag att jag orkade lägga lika mycket energi på att snacka ner LCHF-sekten som de rätt-trogna där lägger på att snacka ner oss icke-frälsta. Men näe, jag lägger min energi på annat.

En del mår bra utan kolhydrater, en del mår dåligt utan dem. En del klarar att minska i vikt genom att räkna kalorier på en höft, en del blir fanatiska och snöar in totalt på det. Och en del försöker men misslyckas. En del dricker pulverdrinkar och minskar kraftigt, andra tappar inte ett hekto av samma pulver. Var och en måste få hitta sin egen metod att må bäst. Utan missionärer från nåndera sidan. Man kan tipsa dem som frågar om råd, men att försöka frälsa alla med sin egen tro är bara dumt och ger ofta fler ovänner än vänner.

Det här forumet har hjälpt mig MASSOR under min viktresa under 2012, men jag överväger att lämna det nu. För jag mår dåligt av att hela tiden få läsa att den metod som funkat så bra för mig är så fruktansvärd dålig. Att jag borde gå med i "sekten för inbördes beundran och kolhydraternas förbjudande" för annars kommer jag rulla fram som en stor fet gris inom kort. Att allt jag lärt mig om mig själv är fel, för så kan det inte vara.

Krävs en jäkla massa klunkar med cola för att gå från de ca 1200 kalorier jag äter per dag för att hamna över de 2200 jag kan äta för att hålla vikten.

Jag räknar ganska nitiskt men förstår ändå att jag ibland hamnar både över och under min gräns. Men att jag av misstag skulle få i mig nästan en hel pizza är inte möjligt över huvud taget.

#4 *klapp klapp*

#4 Jag ber om ursäkt om du kände att jag på något sätt angrep dig personligen, det var inte min avsikt alls.

#5 Detta blir ännu mer intressant. OM vi antar att din genomsnittliga energiförbrukning varje dag är 2 200 kcal, och OM vi antar att du i genomsnitt  äter 1 200 kcal varje dag, så kommer du gå ner 40 kg på ett år (förutsatt att all viktnedgång består av fett). Kör hårt!

#7 Men det har du ingen aning om eftersom att du måste ta med i beräkning hur mycket hon tränar, hennes vikt och metabolism. Så det där är ju bara siffror som du fångat helt ur luften.

ManU77: Nej, du angriper inte mig personligen, men du sågar om och om igen det som hjälpt mig mest av allt under förra året. Det känns för jävligt och jag tycker genuint illa om dig för

Jag har legat på i snitt -2000 kcal per dag under 6.5 mån och gick ner 27 kg, varför skulle inte TheMiko kunna göra det? Jag har räknat väldigt strängt på vad jag fått i mig, det är inte alls svårt att göra. Vad jag förbränt är såklart svårare, eftersom det är totalt individuellt. Men eftersom jag i snitt ätit ca 1200 kcal/dag under den tiden, och varit tämligen aktiv, (vissa dagar MYCKET aktiv med hårt kroppsabete) är det inte alls otroligt att jag kommit under -2000 kcal/dag i snitt. Vad är det du har så svårt att tro i det?

Vad det gäller räknande av vad man får i sig är det busenkelt, om man klarar att vara konsekvent. Inte det minsta svårt för mig, men kanske för dig. Väger man ALLT man äter, o då menar jag ALLT, så är det inte svårt att lägga in det i nån av alla de appar och webbaserade räknare som finns. Livsmedelsverket har fina listor där nästan alla livsmedel finns. Sen finns fler på Wikipedia, och de flesta tillverkare har uppgifterna på sina hemsidor. Finns vissa som inte har sådana uppgifter alls, men dem kan man lugnt bojkotta. När det kommer till tillagad mat så är det bara att räkna ut vad det man äter innehåller totalt. Energin kan som bekant inte försvinna, bara förflyttas. Det är simpel högstadiematte.

#9 Jag tycker inte alls illa om dig. Jag har ingen anledning att tycka illa om dig. Jag känner dig inte ens…

Appropå högstadiematematik…

6,5 månader är ca 195 dagar. 27 kg (förutsatt att allt är fett) är ca 243 000 kcal.

243 000/195=1 246 kcal/dag

Du har haft ett energiunderskott på ca 1 250 kcal/dag i snitt.

OM du hade haft ett energiunderskott på 2 000 kcal/dag (222 g fett), så hade du gått ner 43,3 kg under dessa 195 dagar. Simpel högstadiematte.

Alltså… förbränningen, vilket är en viktig del av ekvationen när man ska räkna, kan man inte veta förrän i efterhand. Då är det lätt att räkna ut vad den var i snitt.

Men, som #2 säger, man kan ju alltid dra ner kcalintaget så mycket att man kommer lyckas oavsett hur mycket man förbränner.

#8 Njae, helt taget ur luften är det inte. Om man kan äta 2 200 kcal/dag utan att gå upp eller ner i vikt, vilket TheMiko skriver i inlägg #5, måste vi anta att förbränningen är just 2 200 kcal/dag. Med andra ord stämmer min kalkyl fullständigt enligt alla regler vad gäller att räkna kalorier.

Jag plockade ut snittsiffrorna från fatsecret.se, som jag använt.Tog jnui-november, eftersom jag inte använt den hela december, men den ändå räknar snittet på hela månaden. Dålig kod helt enkelt.

jun: Snitt per dag:       Träning: 3576 Kcal           Mat: 1163 Kcal
jun: Snitt per dag:       Träning: 3297 Kcal           Mat: 1086 Kcal
aug: Snitt per dag:       Träning: 3164 Kcal           Mat: 958 Kcal
sep: Snitt per dag:       Träning: 3056 Kcal           Mat: 938 Kcal
okt: Snitt per dag:       Träning: 2945 Kcal           Mat: 1046 Kcal
nov: Snitt per dag:       Träning: 2855 Kcal           Mat: 1129 Kcal
TOT: Snitt per dag:     Träning: 3149 Kcal        Mat: 1053 kcal

Netto: -2096 kcal (intag minus uttag)

Vikt 1 jun 92kg, vikt 26 nov 67kg. Netto -25kg.

Visade sig att jag snittat lägre än jag trodde, trodde faktiskt jag ätit närmare 1200kcal/dag i snitt…
Som du ser minskar snittet på träning, detta för att fatsecret beräknar hur mycket man bränner efter en standardformel baserat på vad man väger. Man bränner alltså mer om man väger mer. Det funkar inte så i verkligheten, det vet alla. Det är ett grovt, men praktiskt, sätt att hålla koll på vad man gör.

JAG har inte påstått att jag gått ner enbart fett. Det är DIN kraftigt felaktiga förutsättning. Ett förutsättande som du ÅTERIGEN griper ur tomma luften och som gör dig mindre trovärdig. Du kan inte plocka in huvudlösa antaganden i ekvationen, det är oxo grundläggande högstadiematte! Jag har tappat i fett, men jag har även byggt muskler. Hårt fysiskt arbete har den effekten. Det påverkar såklart nettoviktresultatet. Sunt bondförnuft, men visst ja, det påverkas ju negativt av LCHF…

Jag behöver inte känna dig för att tycka illa om dig. Det är helt baserat på det du skriver och därmed står för.

#11 Visst var det så att energi inte kan förstöras eller bara försvinna? Det är ju det termodynamikens första lag säger. Energi in minus energi ut ger skillnaden i massa. Det är en lag som inte bara kaloriräknare tror på, utan alla.

Det spelar ingen roll att du byggt muskler. I detta fall kan du se dem som en form av lagrad energi. Du har ju enligt din egen tabell förbrännt energi i form av träning (energin din kropp förbränner utan träning är såvitt jag ser inte ens med i ekvationen) och jämfört det med energiintaget. Energi in minus energi ut ger förändring i massan. Det är inte jag som griper ur luften. Jag använder bara de bevis du så snällt gett till förfogande.

Enligt din egen tabell har du gjort av med (minst, eftersom tabellen endast anger förbränningen för träning och inte resten av kroppens funktioner) 375 184 kcal under 179 dagar. Det blir, om kaloriräkning fungerar, en viktminskning på minst 41,7 kg. Detta är om vi räknar att alla kalorier du tappat var i form av fett (som innehåller 9 kcal/g). Om vi räknar med viktminskning i form av proteiner eller kolhydrater blir det ÄNNU MER, eftersom de inte innehåller lika många kcal/g.

Det är helt enkelt så att OM du förbrännt det du angivit i tabellen och OM du stoppat i dig det antal kcal du angivit i tabellen, så MÅSTE jag ha rätt. Eftersom verkligheten inte ser ut så, MÅSTE det betyda att metoden inte fungerar, och då menar jag inte att du INTE gått ner i vikt, för det har du bevisligen, det jag menar är att KALORIRÄKNING inte fungerar. Det är en oprecis metod eftersom man inte kan veta vad man förbränner från en stund till en annan, oavsett vad det står i någon tabell eller på något träningsredskap. Det bästa man kan använda den till är att titta i backspegeln och räkna ut hur mycket energi man verkligen gjorde av med.

Min poäng hela tiden har varit att det är en metod med otroliga brister i praktiken. I teorin funkar det lysande.

#11 Jagga-ewe och theMiko har lyckats utmärkt i praktiken, det är det ju bevis på! Och fortfarande håller du på med dina beräkningar, som jagga-ewe sa, har ju byggt myckler också och muskler väger mer än fett!!!! Enligt vad jag kan se så har du INTE rätt, vi har redan kommit fram till att man inte behöver va så himla precis när man ska kaloriräkna eftersom att ALLA HAR OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR OCH OLIKA FUNGERANDE KROPPAR därför är dina uträkningar FEL i praktiken! Att räkna kalorier funkar, eftersom att lite in mer ut = viktminskning! Men en människa som väger 40 kg kan inte gå ner samma mängd vikt som en som väger 300 kg på samma antal kalorier!!! Ju mer man väger desto lättare att gå ner, ju mindre man väger desto mindre och mindre kalorier behöver man äta vilket gör att den på 40 kg t.o.m. kommer gå upp sin vikt om den åt som den som väger 300!

#13 Jag har aldrig ifrågasatt om Jagga-ewe eller TheMiko har lyckats i praktiken eller inte. Jag ifrågasätter hur det fungerar att räkna kalorier i praktiken.

Mina uträkningar stämmer perfekt under de förutsättningar kaloriräkning ger, baserat på de siffror jag fått tillhanda. Det har ingen betydelse om man byggt muskler eller ej, vilket man förmodligen gjort om man tränat så mycket. Man kan ju inte BÅDE förbränna energin OCH använda den till att bygga muskler. Det är just det faktum att, trots att antalet förbrända kcal finns tillgängligt, så går matematiken inte ihop. Det betyder att Jagga-ewe omöjligen kan ha förbränt de kalorier som tabellen anger (som förmodligen kommer från något datorprogram, träningsmaskin, eller någon tabell), det betyder inte att hon inte gått ner 25 kg, vilket hon bevisligen har gjort. Det faktum att hon förbränt tillräckligt för att gå ner de imponerande 25 kg ifrågasätter jag absolut inte.

Det tabeller, träningsmaskiner, appar och liknande anger i förbrända kcal är alltid en uppskattning. Det går inte att veta att man verkligen förbrände det exakta antalet som dessa verktyg anger. Med facit i hand kan man dessutom konstatera att det finns en otroligt stor felmarginal i dessa verktyg.

Du skriver att alla har olika förutsättningar och olika kroppar, och det stämmer absolut. Det är förmodligen därför som dessa verktyg fungerar så dåligt.

#14 Om det nu fungerar så dåligt vilket du påstår och bevisar med formler om och om igen…

Varför finns det då så många härinne som bevisligen lyckats genom att räkna kalorier?

#14, men vi vet redan att det är en uppskattning, det är ju det vi sagt hela tiden! En uppskattning som bevisligen funkar!

#15 Jag tror det beror på att man sänker sitt intag till sådana nivåer att man garanterat får resultat. Kanske kan det hjälpa att räkna kalorier för att hålla sig till dessa nivåer, men vad man förbränner kan man inte veta. Det får man bara reda på genom att titta i backspegeln och räkna, som jag gjorde i exemplen ovan. Det visade sig ju i efterhand att det verkliga energiunderskottet var ca
1 250 kcal/dag, inte ca 2 000 kcal/dag.

Jag tror också det finns en fara när viktnedgången är klar och man ska börja äta igen. Som jag skrev tidigare har man förmodligen kvar en hormonell obalans (om man nu inte ändrat på makronutrienterna) och då kommer man med stor sannolikhet gå upp i vikt igen. Att i längden ligga på ca 1 000 - 1 200 kcal/dag tror jag inte är riktigt hälsosamt på flera års sikt.

#16 Om själva uppskattningen är att titta tillbaka och se huruvida man verkligen gick ner i vikt eller inte, så ok, det funkar. Men om man använder sig av tabeller för förbrukning (vilket vi just kommit överens om inte fungerar) för att försöka mickla och justera sitt intag kan det bli väldigt fel. Inte nödvändigtvis i början, då man tar i så man spricker i att underäta så man får resultat på en gång, men i längden när man börjar komma i närheten av sin målvikt och vill förbli stabil på den nivån.

Skit i teorin så länge det funkar i praktiken, det är ju ändå det som räknas 🤪

"Jag vet att en del behöver väga och räkna. Oftast handlar det om personer som genom lång tids misshandel av sin kropp tappat förmågan att känna hunger/mättnad på ett normalt sätt."

Du…jag tillhör dne skaran av folk som frvissso gått upp och ned i perioder (tyvärr mest upp) men då helt beroende på hur jag tränat/mått psykiskt (depresisoner gör en ganska orörlig). Däremot har jag aldrig svultit mig själv. Däremot är det (trodde jag var mer välkänt) så att det finns människor som helt enkelt inte HAR hungerkänslor som stoppar en. Detta har haft evolutionär betydelse men behövs inte längre i t.ex västvärlden där vi sällan har för lite mat och svält.

Så jag skulle skylla det på mitt genetiska arv än att jag på något sätt är trasig eller "tagit sönder min kropps naturlga hungerkänslor".

Så för mig fungerar kcalräkning som en fingervisning, jag äter nyttigt (anser jag. jag har inte nördat in på ämnet och använder våg för att få i mig exakt antal aminosyror, fetter etc). Men jag känner inte mättnad och hunger på samma sätt som jag upplever att många normalviktiga gör. Detta har man ju förstök studera och är kankse orsaken till varför många blir överviktiga till att börja med.

JAg äter saker tills det är slut. punkt. Men när jag räknar kcal kna jag ändå känna att "okej..det räcker nu, för magen kurrar inte och ja är pigg!" :) jag har försökt med LCHF, GI…metoder som absolut fick mig att gå ner men kändes för begränsat, för nördigt runt alla får och inte får- dvs som vilken bantningskur som helst egentligen. Kcal räkningfungerar utmärkt. Det är inte bantning för mig, det är riktmärken. "hit, men inte längre..får du äta" ;)

Sen gällande uträkningen- variablarna blir ju väldigt osäkra efterosm perosner är olika, vardagen ser olika ut, åldrandet påverkar också hur mycket mer energi man behöver/gör av med.

Så det är ju rätt tydligt mer en fingervisning än att man ska följa det till varje punkt. Det är därför man får pröva ig fram även där ibland. Hitta balansen.