Det går ju inte att gå ner i vikt för någon annans skull. Det går bara om du själv verkligen vill och känner dig motiverad. Hur man blir motiverad är säkert olika. Känner du dig skapligt nöjd som du är nu så är det ju svårare. Om du ligger i riskzon för diabetes borde det kanske vara en slags motivation, men du bryr dig inte säger du?

För mig kommer motivationen av att jag är missnöjd och trött på mig själv, jag måste göra något åt saken för att det bara inte går längre. Dvs jag vill må bra, bli smal, bli snyggare etc. Sen när jag väl bestämt mig så fungerar viktminskningen och resultaten som en motivation i sig. Jag sätter upp lite delmål m.m.

Vad är det som är svårt? Är det maten? Träningen? Är det inte kul? Vet du inte riktigt hur du ska göra? Det kan vara mycket som gör att vi liksom ger upp…

Jag har tacklat med mitt extrema sockerberoende sen jag var typ 12 år gammal och idag är jag 20 år gammal. Jag har försökt bli kvitt med mitt sockerberoende, men det kommer alltid tillbaka eller så byter jag ut mitt beroende till något annat och så blir jag beroende av det istället.

Maten är det inget problem med alls, att halvera mina måltider kom naturligt för mig så det var inga problem alls. Det är just sockret som jag inte kan få bort, det är det enda jag behöver få bort för att kunna gå ner i vikt riktigt snabbt. 

Träningen är inte sådär jätte roligt. Trivs inte bland folk och det är också varför jag slutat gå till gymmet just för att jag inte är bekväm med annat folk. Ibland är jag ute och går i några minuter, men även där stöter jag på problem. Jag brukar köra powerwalk i typ 30-40 minuter när jag känner för det, men jag får så satans ont i vaderna. Efter bara 3-4 minuter så får jag sendrag i vaderna som gör sjukt ont och jag måste sätta mig ner och vila. Sen börjar jag gå igen och då kommer sendraget tillbaka igen, så brukar min träning se ut när jag är ute och powerwalkar. 

Förut var jag ute och cyklade, men tyvärr så blev min cykel stulen förra året så nu kan jag inte göra det längre. Så mina alternativ är att gå till gymmet eller powerwalka.

Jag har inget intresse av att bygga muskler för det har jag tillräckligt av, utan jag vill mest få bort allt fett från min kropp, det är det jag vill.

Jag har brottats med sockerberoende också så jag vet hur svårt det är. Det är en kamp varje dag.

För mig är det främst maten (och allt annat jag äter) som gör att jag går upp el ner i vikt. Träningen kommer lite i andra hand. Jag gillar inte heller gym el vara bland andra människor. Jag tränar hemma, men inte jätte regelbundet. Det har inte heller varit något måste för mig för att gå ner i vikt. Jag har gått ner både 10,20 och 30 kg i lite olika omgångar. Det är sockersuget som gjort att jag gått upp i vikt igen.

Jag har gått ner väldigt mycket i vikt med t ex Viktväktarna men det fick aldrig bort mitt sötsug, nästan tvärtom… Nu kör jag LCHF och det är perfekt. Det håller suget borta! Det var tufft i början men nu är det rena drömmen! Jag har inte heller ersatt beroendet med något annat (för jag vet att det är jätte vanligt att man gör det). Jag har gått ner 7 kg på ca 1½ månad. Då har jag bara ca 5-7 kg kvar till mitt mål. 

Ang dina powerwalks, har du bra skor? Det kan göra stor skillnad. Låter jobbigt med sendrag i vaderna.

Mamma införskaffade något extra stöd för mina hälar eftersom mina hälsenor är korta (det är nog därför jag får sendrag i vaderna också) men jag har inte testat dom än, ska nog göra det imorgon.

Jag har pratat med min pappa om det här med dieter, och han sa att dieter är ingenting för mig (vilket jag vet om) eftersom dom inte funkar på mig. Jag testade LCHF för bara något år sedan i kanske 3 månader och jag mådde skit dåligt både mentalt och fysiskt. Den enda "dieten" som verkar funka på mig är att ta bort ris, pasta och potatis och bara äta kött, fisk osv. med sallad. Jag har nog testat en rad dieter, men jag börjar alltid må dåligt av dom. Så nä, inga dieter för mig.

Jag är tillbaka på ruta 1 igen med 20 kg kvar till mitt mål och det målet ska jag nå inom 8 månader. Just nu väger jag troligtvis runt 89-90 kg och jag är 160 cm lång. Så min idealvikt borde ligga runt 60-65 kg.

Nu vet jag inte riktigt hur du åt när du åt LCHF, men jag äter lite så som du beskriver dvs jag tar bort pasta, ris och potatis och äter mer grönsaker till kött/fisk/kyckling. Man kan ju se det lite som att alla sätt att äta på är ju olika "dieter". Det är ju liksom bara mat men på olika sätt.

Om du inte vill äta enligt nån diet där du utesluter mat eller behöver räkna kalorier m.m. så är det ju bara att äta rätt mängd som återstår. Äta rätt saker och rätt mängd. Man går inte upp i vikt om man äter rätt. 

Sen är det lätt att hitta på ursäkter för precis allting om man inte riktigt är redo. Vill man inte så går det inte. Däremot om man vill gå ner i vikt så får man kämpa för det, det är inget som kommer av sig själv. Man måste liksom bara bestämma sig och sen ge järnet.

En liten uppdatering om min viktminskning. Jag har nu gått ner 9 kg helt omedvetet sen jag skrev det här inlägget och min motivation har äntligen kommit tillbaka. Ringde min pappa idag och berättade för honom och han var jätte glad för min skull och han gav mig bra tips och råd. 

Känns skönt att jag ändå har lyckats gå ner hela 9 kg. Just nu laddar jag min iPod så jag kan gå ut och gå inom kort :)

Inte för att vara en glädjedödare, men att gå ner 9kg på mindre än två veckor låter lite för bra för att vara sant, framförallt om det skett utan att man medvetet kämpat för det. Säker på att vågen visar rätt? Vet att min digitala våg kan spöka flera kilon hit eller dit ibland.

Vi har införskaffat en helt ny våg eftersom den gamla också spökade en del så jag tror nog att den nya visar rätt siffor.

jag skulle säga att du ska gå och prata med en psykolog, ring till öppen psyk och be om att få prata med någon om ditt beroende, dom kommer att skicka dig vidare till en psykolog eller kgb. Bara du kan ta tag i det och första steget är att be om hjälp:). Det finns alltid en anledning till varför du har ett beroende. Ta tag i varför du är beroende

Sen kan du börja gå ner i vikt för då behöver du inte ha trösten, som beroendet är i grund och botten.

Lycka till :)

9 kilo på 2 veckor utan att svälta sig, knappt ens då, låter omöjligt.
Har du tränat i timmar varje dag? Hur har du ätit?

Låter faktiskt som du borde kolla upp det.

Jag har helt enkelt slutat med socker och sockret för min del är den största boven. Jag har gått utan socker i säkert 2 veckor nu och det är fortfarande extremt jobbigt särskilt när jag går i butikerna och ska handla. 

Det kan vara så att jag gått ner 9 kilo på några månader utan att jag visste om det. Jag vägde mig igår och det kom som en chock för mig och jag trodde direkt att jag gått ner 9 kilo på 2 veckor, men det kan vara under en längre period. Nu är jag ialla fall igång med min träning som består av 30-40 minuters powerwalk på morgonen. Jag försöker gå varje dag, men ibland händer det att det blir varannan dag. Jag har dragit ner extremt mycket på kalorier, så nu ligger mitt dagliga intag på 1200 kalorier och idag ligger jag 142 kalorier under mitt mål. 

Jag har ändrat min kost helt och hållet så nu har jag dragit ner på pasta, potatis och ris och fokuserar mest på kött, fisk osv och grönsaker. På morgonen äter jag 1 portion havregrynsgröt med en matsked hemmagjort äppelmos, till lunch (enbart på vardagar) så äter jag det som finns på skolan. Är det pasta, ris eller potatis så skippar jag det och äter enbart sallad eller sallad med kött, fisk, kyckling om det finns. 

Jag är tillåten att äta popcorn men inte salta det, men får inte frossa i mig popcorn, utan måste äta långsamt och med jämna mellanrum. 

Jag hoppas att min motivation håller i sig. Nu idag väger jag 79,1 kg och har alltså gått från 89 kg till 79 kg, så 10 kg har jag gått ner, men under hur lång period vet jag ännu inte eftersom jag inte vägt mig sen i Maj och under sommaren gick jag upp till mina 89 kg (chansar på det). 

Jag är ialla fall glad över att jag gått ner 10 kg, oavsett hur lång tid det tar för nu ser jag skillnad, känner mig lite piggare och orkar göra mera nu :)

Ok, tack för beskrivningen.
10 kilo är bra jobbat, nu är det bara hälften kvar.

Jag har en fråga till någon som är mer kunnig än mig när det gäller att gå ner i vikt. Jag håller som sagt på att minska på mina kalorier, vilket har gått bra de senaste dagarna, men jag har märkt att jag går väldigt mycket på toa (nummer 1) och ibland kan jag känna mig illamående. Vad kan detta bero på?

#7 och #10 Jag gick ner 7 kg på fyra dagar första gången jag började med LCHF. Efter sex månader hade jag gått ner 25 kg, så resten av resan var lite mer normal.

14 oj, då måste du ha legat inne med kraftig övervikt och en väldigt stor samling vatten.

#15 Well… jag vägde ca 120 kg. Ca 4 kg lär ha varit vatten. Resten fett (och kanske liiiite muskler).

Om du äter LCHF-inspirerat så kan det mycket väl vara så att du blir illamående och mår konstigt pga omställningsbesvären. Om du är van att äta socker eller andra snabba kolhydrater. du kanske också har mycket vätska i kroppen som gör att du springer på toa ofta?

Jag har gått ner 6,5 kg på två veckor en gång men det var när jag åt cambridge pulver 😃

Huvudsaken är ju att du är igång och att det går bra för dig. Ha inte för bråttom bara….

Vet inte om det är LCHF inspirerat jag kör på. Jag måste minska på ris, pasta och potatis, och jag får inte äta något socker överhuvudtaget. Så när jag kan så äter jag bara sallad och kött/fisk/kycklig m.m. 

Nu har mina toabesök minskat en aning, men nu är det inte nummer ett längre utan nu är det nummer två, vilket bara gör mig irriterad.

Om du tagit bort alla snabba kolhydrater och nu mest äter kött och lite sallad så blir det ju ganska lite fiber i maten, vilket gör att det blir mindre av nr 2 :) 

Säger inte att det är dåligt att ta bort de sakerna du gjort, det är absolut bra. Men, en sallad kan innehålla många saker där du kan få i dig ordentligt med fiber ändå. En bönsallad, eller linsröra eller ngt liknande till. Då får man i sig lite kolisar, men bra sådana och mer fiber (plus att det är så nyttigt på andra sätt).