Tänkte att jag skulle berätta lite mer om mig själv så ni vet vem jag är.

Jag är 36 år och har pendlat ganska mycket i vikt i vuxen ålder. Jag var missnöjd med min vikt och utseende redan i tonåren men då började jag träna och gick ner några kilon. Var riktigt smal då, men sen slutade jag träna, flyttade hemifrån, började plugga. Slarvade med maten och gick upp ca 10 kg. Det gjorde inte så mycket, jag var fortfarande helt normalviktig. Sen blev jag sambo och kilona smög sig på ännu mer. Jag gick upp 10 kg på bara ett år.

Till vårt bröllop bestämde jag mig för att gå ner, jag trivdes inte alls med min vikt. Jag gick ner ca 12 kg och kände mig nöjd. Sen blev jag gravid. Gick upp 25 kg. Gick ner dem under ca 6-9 månader. Höll vikten ganska bra, testade viktväktarna och jag tyckte det gick bra. Jag gick ner i vikt. Däremot så fort jag slutade väga och räkna så smög sig några kilon tillbaka igen. Jag var ständigt sugen på saker!

Jag blev gravid igen och vägde då redan några kilon mer, gick upp 25 kg igen. Var uppe på 92 kg som mest. Efter förlossningen vägde jag ca 87 kg till mina 169 cm. Jag tog tag i det direkt, viktväktarna igen. Det gick snabbt bra. Kilona försvann igen. Men efter ett tag tröttnade jag. Började äta mer och mer onyttig mat, godis, chips, läsk. Hade ett ständigt sug. Orkade inte bry mig riktigt. Kilona smög sig på igen.

Jag har en målvikt på ca 63-64 kg. I somras var jag uppe i 75 kg! Fick nog åter igen. Bestämde mig för att bli kvitt mitt sötsug och testade LCHF. Det har gått över förväntan och jag har helt fått bort mitt sockerberoende nu. Jag har annan mättnadskänsla, inte alls samma sug. Det känns som en dröm! Det är inte svårt längre, jag behöver inte gå hungrig. Jag är mätt och belåten! Äter gott och mår toppen!

Det var tufft första veckorna men sen har det rullat på. Jag har gått ner 10 kg och väger nu 65 kg. Det känns bra. Tidigare har jag verkligen fått kämpa för att inte kilona ska komma tillbaka. Det känns enklare nu. Som en naturlig del av vardagen. Som gammal viktväktare så är man ju livrädd för allt vad fett heter, men det har gått ganska lätt att ställa om sig.

Jag har två tjejer och jag vill gärna ge dem en sund syn på mat och hälsa. Att rörelse ska vara något naturligt, att man inte behöver äta socker hela tiden. Tidigare när jag "bantat" har jag varit helt besatt vid mat, nu är det inte alls så. Sen är det så skönt att inte behöva räkna, mäta m.m.