Frustrerad. Hur? Fel anledning?
Tänkte skriva här där det finns kunnigt folk och som faktiskt klarat av att gå ner i vikt. Skriver lite om mig själv: 1.57 lång, väger 56-58 kg (pendlar mycket har jag märkt), tränar just nu på gym då jag hinner, har många intressen som kommer i vägen för mer träning, pluggar heltid på universitet, har hund, spelar i orkester.
Så ser det ut kort och gott. Saken är den att från en dag till en annan kan min syn på min kropp, träning, sunt ätande osv förändras brutalt. Det är verkligen så att ena dagen känner jag hur frustrerad och irriterad jag blir på att jag faller för frestelsen för lite choklad eller liknande och att jag inte står UT med min degiga mage framför allt, och nästa dag känns det bättre så att jag tyvärr tänker i banorna att andra personer ser ju bra ut med lite hull, och jag är ju attraktiv ändå, så varför måste jag klanka ner på mig själv och förändra något?
Jag vet att det är ytliga problem och jag är varken överviktig eller i mina eller de flestas ögon oattraktiv, men jag stör mig verkligen på att min mage får tre större fettvalkar när jag sitter ner, att mina armar har nästintill gäddhäng osv. Då jag är så kort blir det så lätt att se knubbig ut, fastän jag på vågen har en helt okej vikt. Det konstiga med mitt magparti är förresten att när jag står upp, men även sitter ner så syns mina revben från sidan TROTS att jag har en degig mage! Jag tycker att jag ser så oproportonelig ut.
Jag vet att jag bara vill gå ner i vikt för utseendets skull, men så gäller ju för de flesta som inte är grovt överviktiga. Jag tror det mest handlar om att det är så svårt att gå ner de sista låt säga 5 kilona då jag inte ens är överviktig. Förrförra året vägde jag 63 kg och gick ner till 57 med hjälp av LCHF och lite träning. Jag vill dock inte anpassa mig med mat då jag vill kunna äta allt. Allt i matväg med hänsyn till rätt mängd kalorier och snabba kolhydrater.
Med träning så älskar jag verkligen att springa. Har nyss kommit igång med löpningen på gymmet och jag älskar verkligen den träningsformen. Men inte lika mycket som jag älskar orkestern som tar upp sin tid, inte lika viktigt som skolan är då det är väldigt mycket och väldigt mycket nytt för mig, inte lika kul som jag tycker det är med hobbys jag har på internet som forum, bloggar och datorspel. Därför hamnar träningen lågt i prio då jag är en sådan som är i stort behov av egentid, och på min egentid hamnar musiken och datorn mycket högre än träning. Det är inte riktigt lika kul och krävs mer energi helt enkelt, efter en lång skoldag då vi sällan har hemmastudier som många andra utbildningar. Sedan har jag ju hund, som tar sin tid förstås. Där får jag ju motion, men då är jag alltid lite för stressad för att ta längre promenader.
Lång text, men är det någon som känner igen sig? Någon som har ett tips på hur jag enklast går ner dessa få kilon till att bli nöjd med min kropp? Någon som också har en obalanserad syn på allt, så att från en dag till en annan har man ångrat sig? Jag har även testat 5:2 innan det blev så populärt, men i och med mina många aktiviteter tyckte jag aldrig det passade att fasta då och nu och det blev bara fel, jag började dessutom hetsäta ett tag pga av 5:2. När det gäller mat äter jag någorlunda normalt, är vegetarian till 80% av tiden, kan äta nudelsoppa till lunch, vegetariska biffar med quinoa till middag, slänga ihop en chokladbollssmet mitt i veckan (inte varje förstås), men annars har jag så gott som slutat med chips och godis. Någon helg kan det bli.
Hade jag fått välja hade jag velat ha tid till att TRÄNA mer, stake till att sluta äta ALLT som är onyttigt och röra på mig mer ute. Vet inte hur jag ska få ihop allt detta. Tack ni som orkar ge ett stöttande svar, jag besvarar fler frågor om det behövs 🌺
Konditionsträning i all ära men har du funderat på styrketräning? Styrketräning är hälsosamt för både män och kvinnor. Att bygga muskler förbättrar även det kroppsformen, även om vikten kan stiga.
Vad gäller magen när du sitter så upplever i princip alla samma sak. Det fett som sitter kring "magen" viker ihop sig när du sätter dig ner, och det är inget konstigt.
Att äta "onyttigt" är inget problem, förutsatt att du får i dig tillräckligt av essentiella fettsyror, vitaminer, mineral och vätska totalt sett.
#1 Jag har funderat lite på styrketräning, men jag tycker inte alls det är särskilt kul… Det är i så fall på pass som även kombinerar kondition att det hade varit kul. Jag förstår absolut vitsen med styrketräning och att dessutom bli stark på köpet, men i mitt fall handlar det ju mest om att bli av med det överflödiga fettet… Styrketräning hjälper ju till att förbränna samt forma, men då jag inte tycker det är kul och har svårt att hinna till gymmet som det är blir det nog ingen hög prio.
Jo, många upplever nog det. Men för mig känns det som, till skillnad från övriga fetthalten på kroppen, att det mesta samlats just kring magen. Säkert inte ovanligt, och att det är klart att magen viker sig lite när man sitter, men för mig är det så tydligt att det mesta fettet just hamnat där.
Nej och då vet jag inte riktigt hur jag ska gå vidare, då det inte är ett långvarigt problem att äta "onyttigt" då och då. För det övriga får jag absolut i mig.
Vikten är ju inte allt! Det finns många med samma längd och vikt men som ändå ser totalt annorlunda ut. Du kanske skulle försöka omfördela lite och få mer muskler, mindre fett? Vet inte om det kan vara något men värt att prova kanske? Styrketräning är det som gäller! Tränar du för mycket kondition förbränner du ju bara och stärker inte din kropp. Muskler behövs för att bli sådär slank och smidig som jag gissar att du strävar efter? Du kan inte punktförbränna fett, t ex om du tycker att din mage är degig men att resten av kroppen är smal. Vi har ju alla våra ställen där fettet samlas lite extra och det är just där det är svårt att bli av med det.
Sen handlar det ju också om att acceptera och tycka om sig själv. Det går alltid att hitta fel om man letar. Var inte för hård mot dig själv!
De val du gör är ju dina egna. Väljer du datorn, musik m.m. framför träningen så får det ju konsekvenser och det bästa är väl att hitta en bra balans. Där du känner att du själv mår bra och trivs. Man kan inte få en vältränad snygg kropp om man inte jobbar för det. Men ofta är det kanske lite så att man gärna vill att det ska gå snabbt.
#3 Jo, nej jag vet. Jag förstår bara inte varför jag ena dagen nästan skulle kunna skära bort fettet för att jag är så less det och ena dagen med gott samvete kan äta lite godis eller glass.
Blir bara mer och mer i skolan och kommer nog tyvärr inte kunna prioritera styrketräning. Dessutom tycker jag det är skittråkigt och hinner i princip inte till gymmet som det är för att det ligger en rätt bra bit bort och att det ärligt är så mycket plugg och långa skoldagar. Sedan har jag orkestern, hunden osv då.
Börjar överväga att börja med en diet igen. Jag tycker att jag gör allt jag kan (utan att gå på diet då), det jag hinner med för att jag ska må bra och hinna slappna av övriga tiden.
Tror jag hade mått bättre av att slippa känna pressen av att gå till gymmet också nu när jag insett att jag har lite för mycket i mitt liv, men var visst nio månaders bindningstid på kortet jag köpte 😕 När jag ändå är mest eller i princip bara intresserad av motion kan jag ju lika gärna springa ute, och få kvalitetstid på köpet då jag älskar naturen.
Hatar det här… Ska det vara så j*vla svårt? Önskar någon hade den ultimata lösningen.
Det finns ju lösningar, men inget kommer gratis…. man måste kämpa och det går om man vill det tillräckligt mkt. Är motiverad och brinner för det. Det går att hitta på tusen ursäkter att slippa gå till gymet eller att "bara en kaka gör ju inget" men allt det är ju medvetna val vi gör och det gör att vi kanske inte når våra mål rent fysiskt (vikt, hälsa, kondition m.m.)
Rent allmänt är det väl ofta så att vi vissa dagar är mer nöjda med oss själva och andra verkligen avskyr man det man ser i spegeln eller vad det nu än är man är missnöjd med. Det är något vi alla måste jobba med.
Väljer man att äta glass nån gång ibland så kan man ju göra det med gott samvete. Gör man det för ofta blir det ju mer en jobbig grej som man mår dåligt över. Eftersom det säkert får sina konsekvenser….
Starta ny diskussion