Jag gjorde samma sak som du, men åt upp allt när jag kom hem. Det enda sättet är att bryta trenden. HELT. Ialla fall för mig för jag klara inte att "unna" mig för då föll jag tillbaka i det. Sluta först med godis/läsk och sånt. Sen börja köra ner på kolhydrater och så..

Du vet ju egentligen redan vad som är fel eller hur? Du rör dig mindre och du äter mer "skräp". Så egentligen handlar det ju bara om att ändra på det. Dvs äta mer som du gjorde innan, röra på dig mer och komma in i rutinerna igen. Det är tyvärr ingen annan som kan göra det åt dig utan det gäller mer bara att bestämma sig och sen kör man. Det finns inga genvägar…

Mnja, visst behöver du acceptera din kropp och nuvarande vikt, men framför allt - det är inte kört! Vill du göra en förändring så kommer du att klara det bara du har motivation nog och är redo att stå emot prövningarna som kommer.

Det kommer tidvis att gå som en dans, och tidvis kommer det vara som att passera skärselden, men det går! Ge inte upp. Sök inte tröst i maten - det är bara ångest som lurar dig att tro att det känns bra - sanningen är tvärt emot. Du behöver inte utesluta något ur kosten, men fokusera på att äta bra, och ha någon gång då och då när du unnar dig något gott.

Kan förstå hur du känner dig. när jag gick i gymnasiet vägde jag ca 53, jag är 164 lång. Men nu väger jag väll ca 75. Och jag tycker det är jätte jobbigt och undrar jämt hur det kunde gå så utför. Jag är 21 år och jag SKA gå ner i vikt. På ett bra sätt, inte genom bantning för det är inget jag vill göra och inget som funkar i längden. Så jag förstår hur du känner dig. Jag tror på dig, du kan klara att gå ner hur mycket du vill gå ner. Det gäller nog att hitta ett sätt som passar en själv.

Lycka till! <3