Min målvikt ändrades i takt med att jag gick ned i vikt. Trodde aldrig att jag skulle minska så mycket som jag gjorde.

I slutet hamnade den i mitten av "normalvikt" enligt BMI

Min målvikt är en vikt jag tidigare varit stabil på i några år och som jag trivdes bra med.

Jag vägde 72 kg när jag började med att räkna kalorier. Är 165 cm lång, och jag har alltid fått höra att man ska ta längden minus 110 för att få fram den "perfekta vikten". Jag insåg att 55 kg låter alldeles för lite för mig. Så jag tog 60 istället, tänkte att det var en jämnt och bra siffra. Kommer inte ihåg när jag senast vägde bara 60, men jag vet att när jag vägde 64 så var jag lite missnöjd.  BMI har jag svårt för att lita på, eftersom jag tycker att dom verkar visa olika allihopa.

Sen har jag hela tiden tänkt att om jag blir nöjd innan jag når 60, så stannar jag. Jag kollar mest vikten för att jag vill kunna se tydligt att jag går ner i vikt, jag litar inte på att jag ska se det själv. Är nere på 62-63 nu, och först nu har jag insett att det faktiskt är en stor skillnad i spegeln. Bara för att två personer påpekade att det verkligen syntes att jag gått ner. Annars skulle jag förmodligen inte sett det själv, och då behöver jag siffrorna som bevis, annars tröttnar jag.

Jag är fortfarande inte helt nöjd, så mitt mål på 60 kg är kvar. Kanske går jag ner till 58, men där går nog gränsen. Även om jag fortfarande är lite mullig då (vilket jag dock tvivlar på), så stannar jag. Helt enkelt för att jag tycker att det låter väldigt lite.

Först va under hundra (började på 125) sedan till 80 eftersom jag är 180 lång (kändes rimligt med 100-180) men idag så tränar jag bara hårt, äter som jag ska och ser vart det tar mig. Går upp och ner mellan 80-77 beroende på vilken tid i månaden det är.

Min målvikt har ändrat sig, eller ja, jag har inte haft någon "sista målvikt". När jag började gå ned i vikt vägde jag så pass mycket att ett eventuellt slutmål kändes oändligt långt borta. 

Att väga tvåsiffrigt var mitt första stora mål. Nu har jag 7,5 kilo kvar till normalvikt enligt BMI och det är det jag siktar på nu. Jag har "aldrig" varit normalviktigt och vill veta hur det är. 🤓

Jag var "senigt" byggd och idrottade mycket innan jag råkade ut för ett par bilolyckor med skador till följd, blev stillasittande och medicinerad vilket fick vikten att skena.

Trivdes med mig själv innan detta hände, vägde samma +-3 kilo i flera år. Därav blev naturligtvis målet att komma ner till runt denna vikt för att förhoppningsvis både må bättre och känna mig bekväm i min kropp igen.

Lyckades gå ner från nästan 100 kilo till några kilo under målvikten 80. Kändes både befriande och lite vemodigt när målet väl var uppnått.

Jag valde att lägga mig i nedre zonen av normalvikt inom BMI, då jag startade med extremt dålig muskulatur, så ville ha en bra startsträcka att gå upp i muskelmassa sen. Jag gick från 83kg till 60kg, är 173 lång. Ligger nu på ca 62, och har lagt på mig en hel del muskler. Dock har träningen inte kommit igång det här året, har varit riktigt skruttig i kroppen och sjuk, så det får bli en långvila och sen på det igen bara. Jag ahr några kilo att gå upp, medan jag ahr flera cm att minska i t.ex. midja. Räknas fortfarande som bukfet enligt måttbandet, dock har jag en väldigt bråkig ballongmage så vad som är svullnad och fett vette fanken, men det snyggar till sig med träning och bra kost så jag kämpar vidare.

Jag kan tänka mig att några års träning nog skulle ta mig till 65-70kg.

min målvikt är 72 kg för då hamnar jag på BMI 25 och anses vara "normalviktig" för första gången i mitt liv (pendlar mellan 80.5 och 83 kg just nu)  men blir nöjd bara jag kommer ner till 75 kg och kan få plastikhjälp med överbliven hud.

Jag vägde 106 kilo när jag började med LCHF och satte en målvikt på ca 67-68 kg.
Varför? Jaaa alltså jag vet inte riktigt - tog den lite på "måfå" men hade i tankarna vad jag hade haft för normalvikt INNAN jag började äta mig upp i vikt.
Jag vägde nämligen tidigare ca 62 kg utan "ansträngning" och började äta mig upp vid 29 års ålder (är 53 nu)
Tänkte på det som "alla" säger att "är du medelålders kvinna, fd jojobantare, har fött barn etc etc så kan du inte räkna med att bli lika smal som förr"
Så jag satte målet lite högre. 🙂
Men när jag passerade 67 kg och fortfarande sjönk i vikt så ändrade jag efterhand målvikt.
Först till 65 men när även det passerades så började jag förstå att jag VISST skulle kunna väga ungefär som jag gjorde när jag var yngre och satte 62 kg! 😎
Gick i mål förra året på vårkanten och jag har varit viktstabil sedan dess.
BMI struntar jag fullkomligt i - det tar ingen hänsyn till ev muskler, benstomme eller något.
Det handlar ju så klart inte enbart om vikten/utseendet utan även om hälsan - det håller jag med om.
Men i mitt fall fick jag tillbaka min hälsa lååångt innan jag ens kom i närheten av min målvikt.

Dvs min begynnande diabetes 2 försvann, återkommande migrän försvann, alla diarréer försvann och den stora totala tröttheten blåstes bort!
Så för mig var det inte tal om att "nöja" mig med att ha blivit friskare - utseendet spelade för mig stor roll också.
Nu kan jag känna mig bekväm i vilka sällskap som helst, jag kan gå in i vilken klädaffär jag vill och slipper leta i "BIG" storlekar, jag är rörlig och känner mig inte som en klump längre vilket är underbart!
Jag isolerade mig väldigt mycket tidigare men egentligen i hjärtat är jag en öppen och social människa och den personen har definitivt vågat sig fram igen. 👍

Min slutgiltiga målvikt är 55 kg. Då är mitt bmi 20. Kortsiktiga mål är att gå ner 10 kg i taget.

#10 samma som jag då! =)

målvikt känns svårt =) ska man gå på bmi så ligger min målvikt på 55kg och 20 i bmi. Har en kompis som är lika lång som jag hon ligger på typ 60kg men hon har svart bälte av andra graden och mycket muskler, tränar mycket, så vet inte riktigt. Men satsar på 55kg då jag inte är mycket av en styrketränare men vill heller inte vara mager =)