Hej.

Jag känner att jag måste få prata av mig för jag har börjat gå upp i vikt igen.

När jag försöker prata med mina bekanta så säger alla; "men du behöver ju inte gå ner i vikt! Du är så fin" Min bästa vän sa samma sak tills jag tog tag i valken på magen då sa hon okej kanske behövs lite.

För det är lite det handlar om. Det känns som att om man inte har +20kg övervikt ska man vara tyst och det gör mig så ledsen.

Jag har alltid varit stor och tom tjock som barn. som äldre tonåring har jag legat runt 67 kg i vikt och bmi på ca 24-25. Alltså på gränsen. När jag var 22 tog jag tag i allt och började promenera. Vägde då 70kg. Började sedan jogga och det va så himla skönt! Ensam med musik i öronen fick mig att hantera allt och må så himla bra. Gick ner till 60kg på 1 år men de var inte det viktigaste utan jag kände mig snygg, mådde så himla bra, kunde sova på natten och var pigg och glad på dagarna och åt nyttigt men även godis när jag var sugen.

Sen, träffade jag min sambo på hösten, snön kom över 1m så jag slutade springa. Och nytt förhållande blev god mat med efterrätt. Myskvällar med chips och läsk. Och att helt enkelt känna sig älskad för den man är.

Jag började smyga på mig kilo efter kilo. 62 kg, äh ingen fara. 65kg, nu får jag nog tänka lite men ingen fara. Nu 1,5 år senare väger jag 75 kg. Har Bmi på 26 och för första gången då på övervikts sidan. Jag vet att det inte är ett exakt mått men jag har fått stor mage och mår inte bra.

Behöver skriva av mig för nej, jag är inte fet men jag är inte normalstor heller. Behöver förlora 10-15 kg fett och jag har kört fast.

Kan inte direkt prata med någon… Så skriver här istället. =) Jag vet vad som krävs av mig men man behöver prata av sig på vägen. För man kommer slå i väggen då och då…

Ha en bra dag alla =)