Jag har faktiskt inte fått några kommentarer direkt. Min familj tycker jag är duktig när jag låter bli godis, samtidigt som dom är lite orolig för att jag ska gå för långt eller utveckla en ätstörning. 
Pappa var jättestolt när vi inte hade träffats på ett tag, för då såg han ju verkligen skillnaden. Han förstod även att jag gjorde det mest för hälsan.

Men jag håller med om att dom flesta är alldeles för utseendefixerade :/ Även om jag delvis går ner på grund av att jag vill känna mig fin, så är det ju ändå mest för att jag vill vara hälsosam. Jag vill må bra, och det gjorde jag inte innan (även om jag "bara" hade tio kilo för mycket, vilket är relativt lite). Men dom flesta verkar anta att man gör det för utseendet.

Tror inte att folk menar det som utseendefixerade kommentarer. Utan de vill bara vara snälla och tänker sig inte för. Vet att jag kunde säga samma sak förut (innan jag såg trådar om det här och tänkte mer på det) utan att tänka på det. Det var aldrig illa menat. Bara menat snällt för att uppmärksamma vilket jobb personen lagt ner utan att gå för djupt in på detaljer typ. Nu försöker jag istället säga wow, bra jobbat om ngn gått ner mycket, eller du är jättevacker som du är nu, men vill du gå ner är det klart att du ska göra det.

Akta så det inte stiger dig åt huvudet säger min mamma hela tiden. Folk frågar hur och får även kommentarer att halva du är borta, du har försvunnit. Du förtjänar att få en örfil (om jag påpekar att jag är fett mätt eller känner mig tjock. Samt vad är det här :O och petar på mina revben eller höftben. 

Låter som att jag är liten eller hur. Men tro mig det är jag inte. Jag är 163 och skiftar mellan 68,5 - 70,3 beroende på dag. Är beroende av vågen kan jag ärligt säga. Har växt upp med 3 super smala tjejer, de fick gå till massa olika läkare för att dom var sjukligt underviktiga. Så det resulterade i ätstörningar som jag kämpat med i flera år, kommer ifrån det ett bra tag men det kommer tillbaka då och då.

Får ofta positiva kommentarer men på senaste så får jag kommentarer som att jag är beroende av träning så det är skadligt (mår dåligt av stress för tillfället och inte träning), att jag är extrem, att jag ska vara 'nöjd', att jag ser alldeles för smal ut, osv. Orkar inte med människor ._.

Att få reaktionen "jaha?" följt av en något obekväm tystnad när man berättar att man gått ner sina kilon för hälsans skull är alltid lika irriterande.

Jag lider av besvär i rygg, nacke och skuldror. Både muskulärt och skeletalt. Detta påverkar även mina extremiteter i vardagsrörligheten. Att bära runt på minst 15 kilo för mycket blev så klart jobbigt.

Nu nästan 25 kilo lättare handlar dock 95% av kommentarerna om vad smal jag blivit, att jag ser ut som när jag var 20 och dylikt. Det må vara sagt av omtanke men när folk inte förstår den riktiga anledningen till att jag kämpade ner vikten blir jag inte bara arg utan ganska ledsen också.

Även vårdpersonal har missat poängen och mest pratat om utseende, mycket tråkigt och kontraproduktivt för min fortsatta rehabilitering där viktnedgången är en stor del.

Fick inte en enda kommentar, positiv eller negativ, om min vikt då jag vägde knappt 100 kilo, alltså innan viktnedgången.

Jag gick ned kanske 15-20kg när jag flyttade hemifrån. Sen när jag kom hem igen kom det en massa meddelanden på facebook etc och fick frågan om jag hade anorexia.. 😐