Varje gång jag vill göra avsteg (äta något jag inte borde, eller skippa träningen), så frågar jag mig själv om det verkligen är värt det. Jag börjar fundera på varför jag började med det här, och om det är värt att gå ifrån det för en chokladbit eller för att få ligga i soffan några timmar. Mitt problem är nämligen impulsätandet, att jag köper en godis bara för att jag är på Ica. Står jag en stund och funderar kan jag oftast låta bli. 
När jag blir sockersugen innan jag ätit (äter två mål om dagen, på eftermiddagen och kvällen) så kompromissar jag och tänker "Om jag fortfarande vill ha den två timmar efter att jag har ätit, så får jag ta den". När jag väl ätit middag, är jag oftast för mätt för att orka den där chokladbiten (; 

Det kan hjälpa om man (när man är motiverad) skriver ner varför man vill gå ner i vikt och varför det är viktigt för en. Allt du kan komma på. Sen när man är nere och omotiverad, så läser man det.

Det tar tre månader för hjärnan att ställa om till nya rutiner, om jag minns rätt. När man väl vant om, och lärt sig att träna x antal gånger i veckan och ha skygglapparna på när man går förbi godishyllan, så blir det lättare. Då måste man inte vara motiverad på samma vis, man måste bara fortsätta med dom goda vanorna man redan byggt upp.

Jag skulle nog säga att nej, det räcker inte med att bara vilja. Man måste verkligen hitta den där rätta motivationen för att det ska fungera i längden. 

Sätt upp små delmål och belöna dig själv när du når dem (ej med mat). Gör det inte för svårt för dig eller ställ för höga krav. Ingen orkar gå från ingen träning till träning 7 dagar i veckan (för att överdriva något). Låt det ta den tid det tar och fokusera på varför du vill gå ner i vikt. Vad kommer bli bättre? Vad kommer du kunna göra? T ex att du kommer orka mer, kommer kunna ha andra finare kläder, kommer må bättre, kommer tycka om dig själv mer, kommer kunna slappna av på ett annat sätt osv.

Jag brukar också försöka tänka om det är värt det om jag blir godissugen eller liknande. Sen tillåter jag mig äta det ibland och sen lägger jag det bakom mig. Jag ser det som ett medvetet val jag gjort och inget jag ser som ett misslyckande eller som en ursäkt att vräka i mig i flera dagar i streck.

Man måste försöka förändra hur man tänker, och hur man fungerar. Ändra sina rutiner. Det är inte lätt men man måste kämpa lite för det. När det väl gått lite längre tid så brukar det flyta på bättre. När man märker att det ger resultat.

Man får hitta det som motiverar en att gå ner i vikt och sedan sätta delmål, något som brukar hjälpa är en belöning i något slag,  behöver inte nödvändigtvis vara något i matväg utan exempelvis en upplevelse. Jag själv motiveras av att komma i mina gamla kläder och kunna klä mig i sådant som gör mig självsäker och får mig att känna mig vacker och dessutom att kunna få balans och inte behöva få ångest över att unna mig något. 

Har gått ner från 68 till 62,5 kg sedan jag började min resa här på sidan och har unnat mig först och har varje helg unnat mig själv en "ta hand om mig själv dag" då jag fixar naglarna, håret, gör ansikts mask och äter något som jag tycker är fantastiskt gott (är inget fan av sötsaker så rör sig oftast om en väldigt god maträtt). 

Tycker inte att man ska vara för hård mot sig själv när man gör ett snedsteg heller, jag har verkligen försökt att sluta med cola exempelvis vilket har varit en last.. någon dag föll jag dit men övriga 5-6 dagar i veckan lyckades jag hålla mig undan och det samma när jag slutade röka.. Allt som inte är att ge upp är ett framsteg! Tro på dig själv att du kan klara det!