Jag har ungefär samma vikt och längst (165 cm, 67-68 kg, målvikt 60 kg) och har valt att lägga mig på 1500-1600 kcal per dag. Jag simmar en kilometer en till tre gång i veckan och går till och från bussen/skolan. Har tidigare använt fatsecret-kaloriräknare, men just nu använder jag Lifesum. Tycker båda fungerar bra (: 

Men räkna ut ungefär hur mycket du gör av med på en dag, sen tar du bort 500 kcal. Prova det i en månad, och har ingenting hänt kan du minska med 100 kcal till. Det var så jag gjorde. Ett exempel på sida är denna: http://matkalkyl.se/berakna-energibehov-kcal.php
(När jag räknade ut mitt energibehov letade jag upp alla sånna sidor, och tog medelvärdet)

Tror ni 1400 Kalorier blir bra för en relativt snabb viktnedgång eller är det för mycket med tanke på min vikt o längd?

#2 Enligt mig låter det nästan lite. Men du kan ju prova ett tag, och om du känner att du blir jättehungrig eller går ner alldeles för snabbt (det är ju inte heller bra) så får du öka. 

Har sett tidigare att om man lägger sig för lågt så kan det också förhindra viktnedgång. Kroppen spar på allt fett för att man får i sig för lite energi.

Gått helt åt fel håll, istället börjat närma mig 70 kg. Ja jag har inte ens bantat utan snarare överätit, är helt beroende av socker. Hur ska jag ta mig till gällande detta? skulle verkligen behöva stöd till att påbörja en viktnedgång. Hur motiverar jag mig?

här får jag inte mycket svar :P

Ja, jag kan inte hjälpa så mycket. Vet själv inte hur man ska hålla uppe motiveringen. För mig flyter det på i omgångar, då jag är superduktig. Mot sockersug vet jag ej, då jag inte alls har det problemet. Tycker det mesta godiset är för sött 😛 Det är antagligen hårt, men skippa ALLT socker i 2-3 veckor och se om det blir bättre. Handla inte hem socker så du inte har i skafferierna, och gå inte till affären för att köpa snacks.

Det bästa man kan göra mot sötsug (här går jag på egen erfarenhet då jag testat många olika sätt) är att begränsa kolhydrater och istället öka på fettet för en ökad mättnadskänsla så man egentligen inte känner sug för någonting alls.
Samt. dricka mycket vatten, sug kan komma för att man dricker för lite. :)

För mig funkar kaloriräkningen som motivation. Jag har nämligen som regel att jag måste skriva in allt jag äter, även när jag fuskar. Och jag vill inte se massa socker där, så då kan det fungera så att jag låter bli. Dessutom brukar jag kunna "övertala" mig själv till att jag får ta chokladbiten/läsken/vad-det-nu-är om jag fortfarande är sugen när jag ätit middag. Jag äter väldigt stora (men få) måltider, så efter middagen orkar jag oftast ingenting, oavsett hur gott jag vet att det är.

Man kan även skriva upp varför man vill gå ner i vikt. Allt du kan komma på. När motivationen tryter, så läser man vad man har skrivit. Olika mål, både små och stora, är också jättebra. Men ha helst inte mat/godis som belöning, utan försök hitta på något annat (shoppingdag, frisörbesök, tatuering osv).

Jag måste även minska på kolhydraterna för att kunna klara av sockersuget. Nu har jag slarvat hur mycket som helst, men jag vet att om jag låter bli socker helt och onödiga kolhydrater så är sockersuget mer eller mindre borta efter två-tre veckor. Frukt är okej för mig, eftersom det inte triggar (annars brukar det i exempelvis LCHF inte vara okej med söt frukt). Jag är en allt-eller-inget person. Jag klarar av att vara helt sockerfri i månader, tills jag tar en chokladbit och då är jag fast igen. 

För vissa är det enklare att börja smått. Ha en sockerfri dag i veckan, och när det börjar kännas okej så ökar du antalet sockerfria dagar. Man kan även köra att man får äta sötsaker för ett visst antal kalorier i veckan, som man sedan gradvis minskar.