Först måste du söka hjälp för ditt mående. Man måste må bra psykiskt och vara motiverad för att få en op. Men op har många risker. Man kan må dåligt och spy resten av livet efter en.

Så ta tag i ditt mående och gå sedan ner i vikt naturligt med hjälp av en dietist.

Jo jag får hjälp för mitt mående, är hon psykiatrin och testat olika mediciner och behandlingar. Men det är inte bara att söka hjälp sen är man psykiskt frisk. Det är kvar…
Men att gå ner i vikt naturlig väg kräver väl oxå att man är psykiskt stabil? Känns så iallafall

Båda sakerna du nämner kräver att du är motiverad. Tänk på att det bara är du som kan hjälpa dig själv i slutändan. Bestäm dig och gör det nu. Börja ta promenader . Ät något lite mindre varje mål men bara så att det knappt märks. Släng allt godis och alla kakor och intala dig själv att du är allergisk. Gör små ändringar och intala dig själv att det ska gå. Håller själv just nu på med sockeravgiftning då jag mår riktigt dåligt av allt godis jag äter. Har börjat må illa, är yr och kan sitta rakt upp och ner och hela rummet snurrar. Beslutade mig för att göra en ändring. Jag går ca 2.5 km varje kväll oavsett väder. Samma runda varje dag. Även om jag är trött eller om det regnar. Faller hela tiden tillbaka och äter choklad. Sen några dagar tillbaka tar jag lite vindruvor istället. Det måste vara du själv som tar tag i dig och dina problem. Skitsvårt! Vet det.

#2 Jag vet ju SJÄLVKLART  att man inte blir frisk så fort man sökt hjälp. Det krävs hårt jobb av en själv och det tar tid.

Det är lättast att gå ner om man mår bra. Men jag gick ner 35 kg på ett år trots att jag inte mådde bra.

Att gå ner naturligt är ALLTID bäst. En op är inget att sträva efter. Min väninna ångrar sin op. Hon spyr efter varje måltid. En annan gick ner först sedan blev hon ännu större än innan op eftersom hon inte var stabil i sitt mående och inte skötte kosten.

Måste bara säga också att jag inte tror du är kandidat för operation för så himla överviktig är du inte. Jag känner tre personer som gjort op och de hade mellan 40-80 kg övervikt.

En sådan operation är väldigt riskfylld, som ovan skrev så finns det biverkningar man kan få efteråt tillexempel att man hela livet får problem med att kunna äta normalt och spyr , det är även en hel procedur med det där efter operationen hur mycket och lite man bör äta steg för steg, tror det blir minst lika jobbigt som att gå ner i vikt på naturlig väg i slutändan.

Kruxet är väl närmast att efter operation är man helt enkelt tvungen att gå ner, och metoden är inte på något sätt enklare än att göra det "på naturlig väg", eftersom man ändå i slutändan måste använda samma metod.

Och det handlar alltså om att äta mindre, men det är inte riktigt så enkelt - ändå är det för många av oss egentligen ännu enklare, eftersom det är ganska lätt att minska i vikt, att förbränna fettet man har på kroppen, när man vet hur det hänger ihop och anpassar sin kost efter det.

Med rätt sammansatt kost kanske man inte ens behöver tänka på att minska matintaget, eftersom det för väldigt många går alldeles av sig själv.

Så om man funderar över att operera sig kanske man i ännu högre grad borde fundera över varför man gick upp i vikt, blev överviktig eller fet, och ändra på det mönstret. Om man opererar sin mage så att mindre får plats där så tvingas man så klart ändra mönstret sedan, men det kan faktiskt vara bättre att fortsätta vara överviktig. Ingen av de ganska få människor jag känner som har gjort en sådan operation är nöjd med livet efter operationen.

Och eftersom man kan gå ner i vikt naturligt och njuta av god mat tycker åtminstone jag att det är en bättre väg än operation.

Okej tack för era svar. Ja jag vill ju gå ner naturlig väg och inte med op pga alla biverkningar, sen vill jag ju kunna äta stora portioner senare.
Jag har ju bmi 30 och läste man mst ha över 35 eller ngt. 
Min sociala fobi gör det svårt för mig att ta promenader, och att ta promenad i skogen vågar jag inte, är löjligt rädd för vildsvin och älgar. 
Åhh det e svårt. Huvudsaken är att jag inte går upp mer än vad jag väger nu.

#8 Social fobi går att bli fri från. Vad har ni gjort för att det ska bli bättre?

Prova att i möjligaste mån eliminera kolhydrater i kosten, och ersätt energin som då går bort med energi från fett. Det borde minska på ditt lagrade fett. Du kan säkert få bra tips om mat på LCHF iFokus.

Det som absolut måste bort är eventuella sötade drycker, inklusive juice, och alla sötsaker. Också vitt bröd bör uteslutas, liksom allt tillsatt socker.

Det du utan problem kan öka på är ägg och kött - gärna fett kött, med fettrand, eller entrecôte och annat kött med insprängt fett. Om man utesluter kolhydrater blir man inte fet av att äta fett, utan man håller sig mätt längre och har ändå gott om energi, så att man rent naturligt kan minska på maten.

Men social fobi borde inte hindra dig från att ta promenader ensam. Vem handlar åt dig? Hur gammal är du?

Ja jag har ju gått i dbt elr kbt, mins ej vilket av det. 
Sen testat olika mediciner, har även en kontaktperson jag träffar ca en gång i veckan för att prata med som försöker få mig på bättre tankar osv. 
Ska om ca ett år göra np utredning. 
#11 jo när jag är ute så möter jag ju på människor, på gatan,bilar kör förbi,känner mig i iakttagen av alla fönster. Vet att de kanske låter löjligt om man själv inte vet hur de känns. 
Jag handlar med min kille oftast. Jag tycker det är jobbigt att handla men jag gör det ändå. Jag är 20år

#12 Jag promenerar på natten med hundarna då man är "osynlig", klarar heller inte av att möta folk, går jag ut på dagen får jag sova flera dagar efteråt.

#13 skönt att du hittat nån lösning. Men jag skulle aldrig våga vara ute när det är mörkt, har väll sett för mycket skräckfilmer . Ucsh, alltid e de ngt :(

#14 Man vänjer sig vid mörkret, såg också zoombies bakom varje träd i början, nu är mörkret en befrielse.
Men du skulle ju kunna börja med att cykla, man känner sig tryggare då man kan gasa på om någon odöd dyker upp. 😎

Läste att du har barn och antar att du måste föra saker med ditt barn? Samma sak med promenaderna. Gör det ändå! Motivera dig själv

Ät mindre portioner och drick mycket vatten. Vatten mättar faktiskt förvånansvärt bra :) sen försök att gå promenader med lite musik i hörlurar och koppla bort dig från allt annat. Det funkar för mig faktiskt (har själv lite social fobi men har man hörlurar i är det ingen som pratar med en). Annars, har du ingen möjlighet att skaffa ett gåband eller nån annan slags träningsmaskin som du kan ha inomhus?