Ingen aning. Det går i vågor. Ibland bara flyter det på och ibland går det åt pipan. Men jag är inte speciellt hård mot mig själv, vill jag äta pizza så äter jag pizza helt enkelt.

Jag tror främst att det är min IBS som hjälper mig med det, min kropp mår bäst av LCHF äter dock ibland bovetegröt, glutenfritt knäcke, rotfrukter och frukt utan några större problem. Men också det här låter lite elakt kanske men när jag ser överviktiga människor så blir jag motiverad att fortsätta äta hälsosamt.. inte specifikt för att det handlar om dem utan för att jag varit där själv. Sedan har jag väl mer eller mindre tur att jag inte tycker om friterad mat, sött och hel/halvfabrikat särskilt mycket..Skulle välja en bit varmrökt lax med blomkålsmos och romsås över Mcdonalds alla dagar i veckan.

Är inne lite på samma spår som #2, tänker tillbaka på den tiden jag var större än jag är nu och känner den där ångesten jag hade med mina extrakilon. Hjälper att veta att jag inte vill hamna där igen.
Sen tänker jag på det där minuset jag vill se på vågen i slutet av varje vecka, ibland tänker jag "skit samma" och då blir det ju + istället och det peppar mig nästan mer. Har också syndardagar då jag har lite svårt för det där med att inte äta sötsaker, har jag en dag i veckan där jag tillåter mig något sånt så har jag någonting att se framemot. Har kört att jag hade syndarhelger, har nu gått till en syndardag men får jag inte det där minuset på vågen så kommer jag enbart tillåta mig sånt när jag väl gått ner, det är väl så min motivation hålls uppe. Det och att kolla mig själv i spegeln och tänka hur missnöjd jag är och hur nöjd jag skulle kunna vara.

Jag har skrivit ner (när jag haft motivation och varit jättepepp) varför jag vill gå ner. Skriver även ner alla hälsofördelar jag fått med viktminskning och träning. Så när jag känner för att trycka i mig massa mat, läser jag det. Oftast kan det hålla mig ifrån sötsakerna. Jag "får" inte heller köpa godis på affären utan att fundera över det i minst tio minuter, samma sak om jag tänker ta ett glad oboy hemma. Jag måste verkligen tänka igenom det innan jag tillåter mig själv. Oftast hittar jag på något nyttigare alternativ, men några gånger känner jag att det är helt enkelt är värd det. Och då har jag gjort ett rationellt och genomtänkt val, och då behöver jag inte känna mig helt värdelös när jag väl ätit/druckit det onyttiga. 

Är jag hemma ställer jag mig (gärna naken) framför spegeln, och tänker på hur lycklig jag är över att ha den friska och starka kroppen jag har. Då känns det inte lika mycket värt att få äta den där godisbiten (;