jag har samma problem, lyckades sluta i typ 2 å men nu kan jag inte sluta, jag vet tyvärr inte  vad du kan göra åt det

#1. Hur kom det sig att du kunde sluta så länge som 2 år? Var det nåt speciellt som hände då?

Jag har tyvärr haft betéendet så länge jag kan minnas. Till och med när jag var väldigt liten. Jag minns att så fort mina föräldrar lämnade köket obevakat så var jag snabbt framme och tog kakor i skafferiet som jag gömde på olika ställen i hemmet och åt så fort de vände ryggen till.  I övrigt åt jag alltid lagomt vid måltiderna så dom fattade inte varför jag ökade så i vikt när jag aldrig fikade. Så det är djupt rotat mitt betéende.

Jag fattar inte det själv egentligen, viljestyrka typ, jag känner mig kanske sugen men jag försöker kämpar emot det, jag har varit överviktig sen jag var typ 8-9 och nu är jag 16

Jag har haft samma problem men lyckades sluta av ren skär vilja. Jag mådde ju inte bra av det men sen då jag slutade så kunde jag äntligen må bättre och jag höll fast vid den känslan och därmed har jag lyckats undvika smygätande i ca 10 år nu.

Jag är ju vuxen och bor själv. Men mitt ätbetéende har ju förvärrats sedan jag flyttade hemifrån. Nu är jag ensam mer i och med att jag är singel, jag handlar mat själv och kan köpa vad som helst och ingen som säger stopp. Hemma hos föräldrarna hade dom ju iallafall lite koll på mig.

Det är jättesvårt att bryta för mig. Det räcker inte riktigt med att tänka att jag mår bättre om jag gör si eller så. Vet inte vad det är för fel på mig riktigt.

Och även om jag är singel just nu så funkar det inte ett dugg bättre när jag är i förhållande. Mitt ex tyckte det var jättekonstigt att jag inte blev smal som alltid åt så nyttigt. Inte fattade han att så fort han åkte till jobbet bullade jag upp en massa som jag mumsade på.

#5 Svårt att säga varför du inte kan sluta men jag vet åtminstone att det hjälper mycket om man slutar köpa hem onyttiga saker och försöker dricka mera vatten. Nåja, det var något som åtminstone fungerade för mig och sen vande jag mig att inte äta mycket.

Det handlar om  självkontroll och det tycks vara något du borde fokusera på att bli bättre på. Det kan vara en idé för dig att söka upp professionell hjälp om du är för svag för att ta itu med det på egen hand. Ibland behöver man faktiskt hjälp från någon professionell.

#7 Ja det är nog tyvärr så att jag behöver hjälp. Jag har rensat ur skafferiet såå många gånger för att 2 dagar senare få panik och köpa nytt igen. Vissa säger att man  inte kan bli beroende av viss sorts mat men jag tycker iallafall att jag är beroende av vissa saker. Man kan ju inte säga till en alkoholist heller att h*n borde kunna ta en drink bara och inte dricka mer sen.

Men jag har även pratat med en läkare en gång på vårdcentralen om mina ätproblem men jag tycker han var ganska nonchalant. Det enda han sa var: "Det är väl bara att du rör dig lite mer och äter lite mindre så kommer du gå ner i vikt"

Så efter det har jag aldrig pratat med någon om mina problem.

#8 Poängen är väl att sluta helt kallt med att dricka om man är alkoholist. Samma sak med att köpa hem sådan mat som man går och smygäter.

Jag tror inte att en läkare är den som du borde snacka med, snarare en psykolog. Man ska inte låta sig nedslås av okunniga människor! Det är bara att försöka igen om du vill bli av med det här beteendet.

#9 Men skulle då inte den läkaren ha skrivit en remiss till psykolog? För jag antar att jag inte själv bara kan stega in till sjukhusets psykiatriska mottagning och säga att jag vill boka en tid hos psykologen. Allt ska väl gå via vårdcentral numera?

För jag är ganska säker att jag fått samma svar av honom om jag frågat efter en psykolog. Typ att "ät mindre, behövs ingen psykolog för att förstå en sån sak"

Inte vet jag hur det funkar men. Jag måste väl först till en allmänläkare för en remiss till psyk?

Ärligt talat så är vissa doktorer inte så bra, man måste prata med rätt person för att få hjälp.

åhh jag känner verkligen igen mig! :(   det är hemskt att inte kunna sluta heller för den delen  :(

Jag har haft svårt att följa någon diet eftersom sötsuget alltid gjorde att jag spårade ur. Till jag ökade på proteindelen, mycket kesella, keso, magert kött etc etc. Då försvann suget, ja förutom innan mens men det är ju bara en liten del av månaden och då käkade jag ordentligt med mat och avstod från socker. Värt att testa kanske?

När jag läste detta slog jag av tanken att jag varit i samma sits men när jag var liten. Kanske 7 år och upp till 15. ALDRIG tänkt på att jag också gjort detta. Kanske för att jag var liten och inte såg det på det sättet utan jag var ju bara sugen på godis liksom. Jag kommer ihåg att jag kunde sno choklad och sen ställa mig i badrummet och skölja munnen för att mamma och pappa inte skulle se. Inte för att dom direkt brydde sig, jag bara skämdes. 

Sen hur jag blev av med det… ja, jag fick ätstörningar. Jag vågade helt enkelt inte äta  onyttigt. 

Nu är jag 19 år och vegan. Jag äter det jag är sugen på och mycket. Äter mycket kolhydrater, frukt, jordnötssmör osvosv. Men nästan aldrig godis då mycket inte är veganskt. Men är jag sugen på godis eller något sött gör jag dadelbollar eller bakar något gott. Eftersom jag inte äter onyttigt så ofta så tillåter jag mig att äta det när jag känner för det helt enkelt. Har fått en ner sund syn på mat då jag är tillfredsställd med det jag äter redan.

2 tips är faktiskt att göra det du tänkte äta från grunden och göra den nyttig. Ex är du sugen på choklad då gör du ex dadelbollar eller egen enkel variant på choklad (finns recept). Dessa kommer du bli mätt på. Ett annat tips är att lägga fram det du är sugen på på en tallrik, ta lagom mycket och NJUT. Spring inte och ta en rad choklad, gå iväg och ät den utan att egentligen njuta för att sedan hämta mer och mer och mer. Har du godis framför dig på en tallrik kan du i lugn och ro sitta och njuta och du vet att du tagit i lagom mängd :) 

jag tror inte att det fungerar med att förbjuda något när man har ett sånthär beteende utan trappa ner lite bara och/eller välj en nyttigare mer näringsrik alternativ.  Detta kommer lösa sig ska du se :)

Jag skulle vilja rekommendera en bok av Bitten Jonsson - "Sockerbomben i din hjärna".  Hon skriver mycket lättläst och utförligt om t ex matberoende och även hur man kan komma till rätta med det. Lycka till!

Din kropp berättar för dig att den behöver mer mat!!!! Kan du få ner en hel limpa och 3 chokladkakor - din kropp är HUNGRIG! Du måste äta mer när du väl äter, inte bara grönsaker osv :) Ät MER när du väl äter, och då menar jag nyttiga saker! Ät frukt! Ät grönsaker! Sötpotatis! Quinoa! Hirs! Får din kropp det den behöver så kommer du inte längre kräva choklad och bröd längre! Vad är limpa? Ren energi! Vad är choklad? Ren och KOMPAKT källa av energi. Det finns inte mycket annat i denna mat som din kropp behöver, bara energi!

#14 You go girl! Jag hade ungefär samma, men min mamma lät mig äta typ allt jag ville så när jag kom hem från skolan (åt aldrig lunch, hatade maten) så svalde jag ner en hel påse små bullar innan jag åt en stor tallrik med stuvade makaroner och köttbullar plus två mackor med massor av smör och ost. (Vilken nyttig uppväxt, tackar inte mamma för det.) På kvällen mer choklad eller kakor o dylikt. Fick också ätstörningar och gick ned i vikt, men på senare tid blev jag också nyttig vegan (kolhydrats-inriktad) och gud vad jag trivs och min vikt har stabiliserats på c.a BMI 18 och jag äter hur mycket jag vill varje dag och har gjort i över ett år nu! Äter rent och med gott samvete. Jag vill att flera människor ska få uppleva det.