![[LoveUnite]1](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag är så trött på detta!
Jag har alltid varit överviktig, sedan 7-8 års ålder, är idag 29.
När jag var 19 vägde jag som mest = 97 kg. Jag åt mycket och onyttigt och rörde mig knappt.
Sedan reste vi iväg och på 4 månader gick jag ned till 84 kg med bättre kost och mer motion. Helt underbart!
Kom hem och höll vikten i några år med att äta likadant och promenader. Sedan började jag träna på gym, 2011. Jag gick ner till 76 kg och pendlade lite mellan 76-78 kg. Under denna perioden promenerade jag 2-4 timmar per dag 3-5 dgr i v samt tränade på gym (styrketräning) 3-6 dgr i veckan.
Jag var även vegetarian. De bästa åren i mitt liv 2011-början av 2013.
Ibland hade jag dåliga veckor då jag bara låg hemma i soffan och orkade knappt med något, men gick ner i vikt trots detta.
2013 sommaren fick jag mitt jobb inom äldreomsorgen och motionen hamnade på hyllan för jag hade ingen ork efter jobbet. På 1 år gick jag upp från 77-79/80 kg. Jag hade accepterat det för jag förstod att med mindre motion skulle vikten öka.
Sedan Sommaren 2014 blev jag sjuk och allt föll till helvetet!
Början av 2015 blev det värre och jag blev säng liggande i flera månader och i april började jag smått röra på mig igen och håller på än idag att träna upp mig igen.
Jag väger 85,8 kg idag.
Å det KÄNNS!
Ja visst är min kost inte alltid den bästa men jag äter faktiskt inte mkt, men ja jag äter fel ibland. Motionen har sedan 2 veckor bakåt äntligen ökats till ca 40 min promenad 4-5 dgr i v och jag försöker med 1 tim varje v samt träning på gym 1-2 ggr i veckan (ca 4 -5 v bak) och har min sjukgymnast simning 1 g i veckan.
Jag hoppas ju inte på något mirakel men skulle gärna vilja se lite viktnedgång och absolut ingen vikt UPPgång!
Jag var sjuk i 3 veckor då jag åt nästan ingenting, jag vet folk säger ja men du åt säkert utan att du tänkte på det, nej, jag mådde as illa, sov bort det mesta av dygnet pga av min smärta i rygg och fötter, åt 1 portion om dagen vilket var antingen frukost eller frukost men på eftermiddagen, drack nypon/blåbärs soppa o vatten och tog mina tabletter.
Hade även diarre dessa 3 v.
Ingen viktnedgång, men stod stilla iaf.
Jag fattar verkligen ingenting.
När jag hade dålig mage när jag var 21 gick jag ned från 83-77 kg på 3 månader och då åt jag ALLT för jag passade på, chips, skräpmat osv, hade jag unvikit det hade jag säkert gått ner mer. Gick ju upp när jag blev frisk dock.
Det känns väldigt jobbigt allt detta, för min viktnedgång var något jag alltid varit stolt över! Nu vägrar kilona ge med sig.
Å när jag går till läkarna för att prata om detta så säger alla läkare ät mindre och rör på dig mer. Det fattar ju jag också, men inte lätt att röra på sig som innan med de smärtorna jag har. Å även med den värken så ser läkarna på mig som om jag vore en fet soffpotatis och är därför jag har de problem jag har.
När jag har varit så himla aktiv i flera år!
Jag orkar liksom inte ens säga något, jag tar bara smällarna och nu orkar jag inte ens be om hjälp längre från vc.
Om något påverkar mig psykiskt är det min vikt för jag mår verkligen inte bra i denna vikt!
Alla mina kläder jag har är för mig när jag vägde 79 kg.
Jag kommer inte in i något förutom mina mjukis kläder och jag vägrar köpa kläder för de jag har i garderoben är fina.
Byxor som var som hängbyxor på mig innan passar mig perfekt nu.
Är deprimerande att bara kolla.
Jag rör på mig, visst ingen hög svettig puls ute men jag har ökat takten, måste ta det försiktigt för tar jag i för mkt blir jag liggandes i veckor pga ryggen och fötterna. Jag tränar på gym och känner mig faktiskt lite mer formig under fettet.
Men jag vill vågen ska visa lägre siffror.
Jag har testat i några månader att utesluta kolhydrater till mat och inget bröd till frukost. Men inte ens det fungerade. Dock innan kunde jag äta som jag ville men ändå gå ner i vikt.
Jag e bara så trött! Jag fattar verkligen inte. Vissa har lätt att acceptera att kanske detta är den vikt de ska ha, men inte jag. För jag minns hur skönt det var att väga 77-79 kg, hur kroppen kändes, hur jag psykiskt mådde och jag vill tillbaka dit!
Även om det är övervikt det också så är 77 kg iaf mindre än 86 kg! Å jag känner fysiskt vilken skillnad det är också.
Några ideer?
För jag är helt slut på ideér om vad jag kan göra mer.
Det låter som om du haft några år som varit extra jobbiga och det påverkar dig så klart på ett sätt som inte alls hjälper dig att komma till rätta med dina eventuella problem.
Jag trodde inte läkare sa så längre; Ät mindre och rör dig mer… När jag gick till vårdcentralen för att få hjälp skickade de remiss till dietist och sjukgymnast direkt så att jag kunde komma igång med träning också.
Jag har inte så många tips och du verkar ha provat ganska många olika sätt som fungerat med olika stor framgång. Har du provat att inte fundera så mycket på viktminskning och bara skriva upp vad du äter varje dag? Många som gör det tenderar att äta mindre bara därför att de inte vill skriva upp något och då låter bli det. 😉
*Pekar på mig själv*
En annan sak jag gör när jag blir sugen på något ätbart och inte borde ge efter, är att ta på mig promenadskorna och stoppa en bra bok i öronen och gå en sväng. När jag kommer tillbaka brukar jag inte vara sugen längre.
Inga mirakelkurer men kanske något som kan hjälpa om det är något du kan tänka dig. Jag hoppas du kan ta tag i det snart så att du mår bättre. Jag har gått ner nästan 15 kg men är fortfarande överviktig och det är jättestor skillnad, så jag förstår att 77 lockar dig.
Lycka till! ❤️
**************************
Heter det De eller Dem?
När du minskade på kolhydraterna lade du även till mer fett då? Kan vara det som gjorde att det inte fungerade annars…
För lite fett kan göra en fet….även om det ju finns de som inte håller med om detta…..
Var dig själv, det finns redan så många andra.
#3
Nej, la inte till mer fett, undviker fett alltså feta såser, smör i tillagning osv.
För mkt fett klarar inte min mage av 😕 alltså som gräddsås med potatis och köttbullar, ibland går det, ibland inte, alltså får extrema magknip. Likadant med kryddig mat.
Så är lite inskolad på att använda olivolja eller inte överdrivet med smör när jag steker kött osv. Är sällan jag äter såser, har mest youghurt, tzaziki eller creme freiche, lätt varianterna.
Tog lång tid för mig att träna bort fett ätandet, förr åt jag mkt fett.
Men jag har hört som du säger att man ska ha fett osv, men jag har svårt med det när det gäller magen.
Jag förstår, dock brukar man kunna tåla fett mycket bättre när man drar ner väsentligt på kolhydraterna.
Personligen får jag magknip av potatis (men även en himla massa annat, kryddig mat går inte heller)
kan ju vara så att din mage reagerar på mjökprodukter också? (gräddsås)
Var dig själv, det finns redan så många andra.
#5
Yes, jag kör laktosfritt, jag började med det efter jag slutade med feta såser osv. Så allt är laktosfritt förutom smör, ost och ibland glass.
Jag klarar av att äta med laktos men jag har drastiskt dragit ner på det och när jag väl gjort mat med mejeri som ej är laktosfritt, tex stuvade makaroner eller pannkakor då går magen helt sönder, hehe.
Men fettet, krydda o så är för jag har/hade gallproblem och läkaren sa att trots de opererat bort kan jag fortfarande få problem med gallväggarna och ska därför undvika just detta.
Men jag tror att jag ändå är iaf känslig mot laktos, för jag märker en skillnad!
Detta kan kanske vara av intresse….
Var dig själv, det finns redan så många andra.
#7 Min mage tålde inte LCHF alls, körde i flera månader eftersom jag hörde att hälsoeffekterna skulle bli så bra, det slutade med konstant illamående och överproduktion av galla och magsyra så jag fick sluta.
Tyvärr funkade det inte för min mage - verkligen synd eftersom jag fick mindre värk av det.
Men alla är olika, känner flera som det har funkat skitbra för, men jag har haft magkatarr och överproduktion av magsyror och galla i hela mitt liv då starka mediciner förstörde min mage som barn.
Intressant läsning om gallsten - borde inte vara något problem för en annan då! ;-)
Starta ny diskussion