Om man riktigt vill så ska det gå! Inget är omöjligt. Det gäller bara att kämpa. :) 

Du tycks ha väldigt mycket som du kan förbättra i ditt liv och då är det större chans för att du inte lär ha det alltför svårt att gå ner i vikt, får man åtminstone hoppas. 

Jag har det tvärtom, då jag får min mensvärk så gör det så ont att jag kan inte äta någonting alls. Jag är inte sugen på någonting de dagar jag har mycket smärtor utan blir oftast även illamående på grund av smärtan. Om jag skulle äta onyttigt då så skulle det bara bli ännu värre, min mage skulle bli ännu mer svullen och jag skulle må mycket sämre. Så se till att ät hälsosamt då du har mens, det underlättar!

Jag måste verkligen följa din tråd! Vägde 110 när jag gick i sjuan och gick ner till 62 vid slutet av åttan. Vikten har helt klart gått upp och ner under tiden men nu har jag nyss börjat universitetet och kommit ner till 62 igen. Nu jobbar jag ganska stenhårt på att få en så fast kropp som möjligt (det har ju blivit lite lös hud). PCOS är verkligen irriterande, och just det att hormonerna far överallt gör ju det hela så mycket svårare. Jag kommer heller inte in i puberteten så det har ju lixom ställt till det lite. Det jag tycker har gjort det lättare är att räkna kalorier och makron. Då spar man ju på muskelmassan man redan har, och för mig har det blivit svårare att fuska då jag ser tydligare vad jag gör. Ett tips skulle också vara att köra en 4 min tabata träning på morgonen på fastande mage, det bränner fett väldigt väl! :)

Följer

Följer…

Startvikt; 86kg (14/12-15)

Längd; 1,70cm

Min vikt just nu; 90!!!!kg 2/2

Målvikt; 70kg (1/5-16)

Jag har varit duktig med träningen, tränat 4-5 dagar i veckan. Har börjat bygga ordentligt med muskler. Gympassen består oftast av 10-15min uppvärmning på gångbandet och sedan lyfta vikter. Märker av att jag blivit mycket smidigare, blir inte anfådd lika snabbt och kan röra mig otroligt mycket lättare. Formen när jag lyfter vikterna är även finare, och jag kan lyfta mer. Får tyvärr grov huvudvärk varje gång jag är på gymmet, men det får man leva med.

Har gått upp 4kg sedan sist. Hoppas på allt, att detta är muskler jag gått upp. Fettet verkar inte vilja falla av, något som gör mig otroligt otaggad och ledsen.

Ska till läkaren imorgon, då jag har fått bekräftat att jag även har PMDS, något som gör att jag knappt kan röra mig veckan innan mensen och tappar all livslust.

Jag äter mindre, och har slutat med läsken helt. Godiset och så kämpar jag fortfarande med, men lyckas byta ut snackskvällarna mot grönsaker och dipp. Problemet ligger i att "en" lätt blir 100. Har även lyckats tacka nej till alkohol flera gånger.

Det är bara det här med fettet, det vill inte bort. Muskelbyggnad är inget problem, men fettet!!!!!

#5 Tyvärr är det knappast musklerna som väger sådär mycket. Man bygger vanligtvis upp ca 2,5kg i muskler per år.

Det skulle troligtvis kunna handla om vätska här.

Om du vill bli av med det så kallade fettet och inte vill skära ner på maten så borde du fokusera dig på konditionsträning. Det blir dock otroligt svårt om du samtidigt också vill bygga muskler. Det är en otroligt svår balans att upprätthålla. Jag själv har numera bestämt mig för att först gå ner i vikt och sen bygga muskler för det var i princip omöjligt för mig att göra både och.

Se till att du inte äter för lite, speciellt när man tränar.  Mäter du dig också?

Fortsätter gå upp i vikt, känner mig mer och mer svullen, även fast jag tränar och äter bra så mycket jag kan. Jag vill ändå kunna njuta då och då, vilket jag gör, men inte mer än 1 gång i veckan. 

Blir bara värre och värre. Känner hur jag faller djupare ned i depprision. 
Försöker febrilt kolla efter en personlig tränare, för något gör jag fel. Hittar ingen som jag har råd med (fattig student som jag är) eller någon som verkar passa.

Om någon vet bra personlig tränare får ni gärna ge råd, vet inte hur länge jag står ut nu