Självföraktet
Är ny här, kanske finns redan en liknande tråd men tänkte att jag startar en ny då jag inte hittat någon. Gick upp ca 30 kg på ett år av olika sjukdomsskäl. psykisk ohälsa, rehab från ätstörningar (började äta normalt igen) och medicinering jag är övertygad om gjorde något med min kropp som det visserligen inte finns evidens för, ännu… nu, flera år senare, ståe jag på bmi 38 igen trots tidigare hjälp hos dietist. Hur hanterar man det självförakt och självhat det mesföljer (iaf för mig)? Jag upplever att den är rent förlamande och fsktiskt HINDRAR mig från att ta ansvar för och sköta min hälsa. Några tips…?
Självförakt och självhat hjälper ingen till ett battre liv, snarare tvärtom…men det har du ju redan insett.
Jag gissar på att det gäller att öva på att tala vänligt till sig själv, och att fokusera på de bra saker man gör. Lägga märke till det, skriva ner det, klappa dig själv på axeln, vara stolt over dig själv, belöna dig…och inte minst: acceptera de ganger det går åt skogen, bara på't igen, direkt. Inte klanka ner på dig själv, bara "shit happens. Bara att gå vidare".
Jag älskade lchfingenjörens inlägg, för längesedan…där hon beskrev hur hennes smala vackra väninnor stod framför spegeln och letade skavanker; alltid hittade de någon. Och hon, med bortåt 100 kilo för mycket, kunde ställa sig framför spegeln och saga "hej snygging!". Jag tror hon fortfarande har kvar inlägg om sina verktyg på sin blogg. Annars finns det liknande tankar på andra ställen.
Visst går det. Om inte annat, så går det galet
Starta ny diskussion