Hungerkänslorna lyser med sin frånvaro
Sista veckan i januari blev starten till ett hälsosammare liv, med fokus på viktminskning tills jag har nått min trivselvikt.
Den största förändringen är att jag har ersatt vetemjöl, sötsaker och jordnötter(mitt knark) med glutenfritt/råg, bär/frukt och popcorn.
Kvarg har också blivit en stapelvara hemma. Nu har jag tappat 7 kg och är mycket nöjd med det.
Något jag inte är nöjd med är att jag sedan fyra dagar tillbaka har mist min hungerkäsla. Jag varierar kosten och har alltid god mat hemma, men jag lyckas inte få i mig tillräckligt. Det tar liksom stopp hur gott det än är.
Eftersom jag registrerar allt i en app, ser jag att jag inte får i mig tillräckligt. Igår var jag drygt 50% från målet, trots att jag tom tvingade i mig en protein bar till slut.
Har någon annan här upplevt detta? Att inte känna hunger är helt nytt för mig.
Vänlighet & Respekt = vinnande koncept
Nej, det har jag inte upplevt (åtminstone inte som du beskriver det). Jag har egentligen inga svar heller, men om det vore jag skulle jag fundera på följande:
Har något annat hänt senaste tiden? Mer/mindre sömn, stress eller träning? Förkylning eller annan sjukdom? Nyförälskad?
Gissar att din nya kost har mer fiber. Dricker du tillräckligt? Ren spekulation från min sida men jag tycker inte det är orimligt om magproblem omedvetet kan göra en mindre sugen på mat, och för mycket fiber kan ju göra en förstoppad tex.
Tar du några mediciner som kan ha påverkats av viktnedgången?
Hur hastigt gjorde du förändringen och hur stor förändring blev det? Det är såklart bra att äta nyttigare, men kanske blev det för mycket för snabbt för kroppen eller så? :)
//Jessie
#1: Oj, nu fick du mig att tänka efter lite.
Gällande stress så har de senaste dagarna blivit mentalt lugnare än annars, dricker nästan 2L vatten/dag och jag är varken sjuk eller nyförälskad. Underbar känsla dock. Enda medicinen är för blodtrycket och magen mår bra.
Det som har förändrats är att jag har slarvat med träningen i snart två veckor när jag tänker efter. Och det blev ju en dramatisk förändring i kosten iaf när det kommer till vetemjölet och sockermängden, fast det har ju pågått nästan 2 månader. Men det kan ju faktiskt vara så? Det känns konstigt men kroppen kanske reagerar sunt egentligen medan hjärnan ännu inte har vant sig att tolka nya signaler?
Verkligen bra frågor du ställde… tack! :)
Vänlighet & Respekt = vinnande koncept