Svårt med att äta
Efter många besök hos psykolog fram och tillbaka fick jag träffa en läkare som sade att jag hade ätstörningar. Det kan gå tre dagar utan att jag äter och sedan på den tredje dagen (varierar såklart!!) hetsäter jag allt möjligt dåligt, skräpmat osv.
Jag försöker röra på mig varje dag, eftersom jag äter inte pga, deprissioner och "elaka tankar". Rör jag på mig kan jag kanske få lite lyckorus och kanske äter något bra när jag kommer hem för att jag känt mig nyttig :).
Men jag har så svårt att gå ner i vikt på ett bra sätt, nu har jag gått ner från 65 kg till 63 på två veckor, med det känns inge bra med tanke på att jag gick ner för att jag inte åt :/ Jag har aldrig kunnat gå ner, jag har alltid varit vid 63 kg sedan jag var 13 iaf (är 19 nu!). Jag är 1,58 cm lång, jag vet ine vad som är "normalt" eller vad man ska säga. Har en linje på 60 kg och sedan därifrån till ungefär 58 eller så. Kan det vara för lite??? :S
Sry med det långa läsandet!
Hej!
det är jättesvårt att säga hur mycket du borde väga. Det är så beroende på hur du är byggt etc.
Dock tycker jag att det är bra att du har fått en "diagnos". Men har det bara slutat där? Får du någon mer hjälp? Du måste bli kvitt dina bekymmer. Vräka i sig är givetvis inte alls bra, så du måste på något sätt komma runt så du kan äta varja dag och bättre. Men det vet du ju antagligen redan. :)
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
Jag har varit likadan och fick diagnosen; Bulimi.
Jag kräktes efter varje gång jag ätit. Sen kunde jag låta bli att äta ett par dagar, för att sen sätta igång frossningen igen.
Jag fick hjälp hos psykolog, men det tog tid för mig att fatta att man KAN gå ner i vikt på "vanliga" vis.
(Vägde då 96 kg och gick ner 25 kg)
Jag hade fortfarande dom tendeserna, att frossa och sen kräkas, tills jag blev opererad för magmunsbråck och inte KAN kräkas mer.
Men att låta bli att äta, det gör jag fortfarande. Ja, tills igår, då jag började med en egen komponerad diet som jag gick ner 8 kg på 16 dagar med.
Jag ser det som att man "straffar" sig själv, de gånger man INTE äter. Men straffet blir istället att man går UPP i vikt, eller stannar.
Laga till små portioner, som Du kan ha i frysen och bara värma i mikron - VARJE DAG!
Det blev min räddning. Plus stöttningen från psykologen.
Hitta Dig själv, vännen!
Kram // Shintaida
Hallå där vännen!
JAg tycker att du inte ska koncentrera dig på vikten i första hand även om det är det du upplever som det största problemet. Men det största problemet sitter i ditt huvud och tankar och beteende kring mat. (Nu menar jag inte att du är knäpp i skallen) Du borde på hjälp från en psykolog och kanske en dietist i första hand och försöka läka det som är trasigt inuti och sedan tror jag att det med vikten kommer ganska naturligt sen.
Jätte bra att du motionerar lagon för det ger lite frid åt en ledsen själ. Men satsa på insidan först och gå utåt så att säga. och förresten så väger du inte för mycket.
Take care!
Det blir ju lättare när man läser om andra som varit i samma sits! Och jag tror inte att man kan gå ner på "vanligt vis",eftersom jag har fast i så många år nu, så allt är psykologiskt och enligt hur jag uppfattar mig bara.
Jag var till psykologen många gånger, kan inte riktigt hålla räkningen, men hade ju en massa faktorer som bidrog som jag trodde jag kommit över men som egentilgen som var själva "utlösaren", har liksom bara tryckt undan det för rädslan av vad andra ska säga. Inget som jag tänker på längre, och jag har blivit mer självsäker, så allt går framåt :)
Jag har fått tips om en annan psykolog som jag bara sitter och väntar på för tillfället att h*n ska höra av sig, är både "vanlig" och dietist, så vi får då se när jag får omma dit! :)
Kram
Starta ny diskussion