Nu hade jag tänkt göra alternativ som ni kunde kryssa i men det försvann på vägen.

Jag har varit med i viktväktarna säkert 7 gånger, fastat i olika omgångar, startat många tips i tidningar men gett upp lika fort.Ska
just nu äta ungefär efter tallriksmetoden och motionera lite varje dag.Första halvåret gick jag ner 10 kg men sedan har det varit stop i ett år inget händer och jag ger upp hoppet återigen. Har gått upp tre av de 10 kilona och jag är säker snart uppe i mín matchvikt igen.

Tatsu

Precis så är det!

Intag - utgifter = kalorier du lagrar eller blir av med

(ca 7000 kcal = 1 kg fett)

Oavsett vilka bantningsmetoder man nyttjar så är det den enkla ekvationen som gäller. Så är det bara!

Jahaja, jag har ju inte haft min övervikt så länge, "bara" i tio år men jag har ändå testat lite saker.

Först någon slags diet där man slaviskt följde ett visst recept och åt något ägg, någon skinkskiva, lite grönsaker etc och där jag blev på så dåligt humör, var så trött, hade sådan huvudvärk och inte på några sätt var rolig att umgås med! Vikminskningen var obefintlig men viktökningen satte ordentlig fart efter det.

Sedan testade jag cambridgekuren i tre veckor, höll mig strikt till den plus kaffe. Efter tre veckor började jag bajsa blod och då insåg jag att det var dags att sluta. Vikminskning noll gram…

LCHF höll jag fast vid i två år, mådde superbra rent hälsomässigt, var pigg, hade bra hy mm men gick ner nada i vikt. Samtidigt så gick jag inte heller upp något. Tror att jag helt enkelt åt för lite och att det blev allt mindre då kroppen till slut började protestera genom att jag blev ilamående varje gång det vankades mat. Ökade åtta kilo i vikt när jag slutade med det.

Under alla dessa matmetoder så har jag rört mig bra, promenerat, gått på gym, yogat mm. Men det verkar inte ha gjort någon skillnad.

Så slutade jag röra på mig, stressen tog över och med den den totala avsaknaden av ork- jag blir helt slut bara av en kort promenad.

Så testade jag en detox- totalt misslyckat, mådde dålligt, maten smakade skit, vikten rörde sig inte förrän efteråt och då uppåt.

Så en tur med nutrilette, bara pulver på dagarna och middag på kvällen. Mådde rätt hyffsat faktiskt men då det var ett sätt att bryta det värsta sockerbegäret så höll jag inte på så länge och fick inget resultat heller.

Nu ligger tankarna på ISO-dieten fast med en viss modifikation. Och att prata med någon om stressen. Och att arbeta mentalt med mig själv. Och meditera, fylla på av det roliga i livet. Och kanske röra lite på mig…  *visslar*

Att jag tar tag i de bitarna nu var efter ett besök hos läkaren inför en liten operation och där jag fick veta att de inte opererar någon med BMI från 33 och uppåt- jag hade 31.

Operationen vill jag ha gjord och det har sporrat mig till förändring. Men jag tänker ta lite i taget, börjar med maten och ett samtal så får vi se sen. Kanske går det lättare att komma ut på promenad när vårsolen skiner och fåglarna kvirrar…

"Nya rön" kan man ju inte kalla det!

Det har ju alltid varit ett känt faktum att om du äter mindre än vad du gör av med går du ner i vikt. Det är en enkel sanning och så har det alltid varit. Det finns nog ingen som någonsin trott att man går ner i vikt av att äta mycket mer än vad man faktiskt gör av med / bränner.

Har precis pratat med en dietist som sa precis som ni alla: Ät enligt tallriksmodellen och rör på dig.

Får man för lite kolhydrater får man brist på seratonin och riskerar depression.

Det där sista hjälper nog inte till att motivera sig till att gå ned i vikt. Intressant.

Vill säga att jag själv har inte viktproblem, men under ungdomen höll jag på med bantning så att jag till slut fick ätstörning (bulimi).

Motionen har hjälpt mig. Plus att jag gillar grönsaker och annan nyttig mat.

I teorin så stämmer orden.. men i verkligheten? Det är så mycket som spelar in. Vem du är som person, ditt mående, sjukdommar etc etc. Så nej, jag vet inte om jag riktigt tycker det stämmer.

Det låter ju så enkelt. Så varför sitter vi då här, med alla våra överviktskilon? :/

Det känns som om det behövs lite bagrundinformation i den här disskussionen. "Rönet" som ni pratar om är den slutsats som media drog av en studie som publicerats i den vetenskapliga tidsskriften New England Journal of Medicine.

Genomförande:

• Studie genomfördes under 2 år och startade med 800 personer varav 80% fulföljde experimentet dvs. 645 personer.
• Dessa personer delades in i 4 grupper och de fick äta olika dieter med varierad fördelning mellan kolhydrater, fett och protein.
• Dock bestod alla 4 olika dieter av samma kalorimängd beroende på personens förutsättningar, som representerade ett kaloriunderskott på 750 kcal.
• Under experimentet fick deltagarna rådgivning om de ville och de blev även rekommenderade att motionera 90 minuter i veckan.

De olika grupperna åt:

• 20% fett, 15% protein och 65% kolhydrater.
• 20% fett, 25% protein och 55% kolhydrater.
• 40% fett, 15% protein och 45% kolhydrater.
• 40% fett, 25% protein och 35% kolhydrater.

Resultat:

• Efter 6 månader var genomsnittsförlusten i vikt 6 kg hos deltagarna.

• Efter 2 år hade man sett en genomsnittlig viktuppgång på runt 2 kg. Alltså en total nedgång på i snitt 4 kg.

• Skillnanden mellan de olika dieterna var inte nämnbar.

• Alla deltagare var enligt forskarna själva motiverade och ambitiösa för att gå ner i vikt.

• De som dök upp till mer rådgivning fick bättre resultat.

• Något större sänkning av LDL-kolesterol hos gruppen med mest kolhydrater.

• Bäst höjning av HDL-kolesterol från gruppen med minst kolhydrater.

• Lägre insulinnivåer ju mindre kolhydrater i kosten.

Fungerar alla dieter lika bra? (Refererat från träningslära.se)

Ja det beror på hur man vrider och vänder på det. Min egen åsikt är att om man ser det ur viktsynpunkt så fungerade samtliga rätt så dåligt. Att gå ner 4 kg på två år är INTE mycket och jag tycker heller inte studien ger några bra svar på vad man egentligen studerat.

Nog för att det återigen visar sig att kaloribalans är det väsentliga så känns det inte som resultat som kan användas i just andra fall än intensiv obesitasbehandling. Bara en sådan sak som att bäst resultat uppnåddes ju mer rådgivning man deltog i säger ju en del om att just RÅDGIVNING och HJÄLP är värdefullt men det är inget som "gemene bantare" har tillgång till.

Ytterligare ett faktum är ju att det faktiskt gick mycket bättre efter ett halvår för att sedan bara bli sämre. Vem vet hur det gått för dessa individer om två år igen?

Jag tycker heller inte att skillnaderna i energifördelning var stora nog för att det ska vara riktigt intressant. Det hade varit mer intressant att utvärdera:

• En grupp på LCHF-kost (70-80E% från fett, ca 15E% från protein och resten kolhydrater som försöker hållas till ett minimum).
• En grupp på extremt proteinrik kost.
• En kost med energifördelning enligt officiella kostrekommendationer (ca 50-60E% från kolhydrater, 10-15E% från protein och 30-35E% från fett).

Att "alla dieter funkar lika bra" skulle vara den korrekta slutsatsen från den här studien tycker jag är att ta i. Visst, det är ju ingen lögn men den känns inte helt överförbar till verkligheten.

Ytterligare ett konstaterande av vad de flesta redan visste men i vanliga livet handlar det fortfarande om att hitta en diet som man mår bra av och klarar av att HÅLLA på egen hand. Där ger inte studien svar varken för eller emot.

7#

Om jag har förstått saken rätt, av att ha läst det du återgivit om den här studien, så är det en jämförande studie. Alltså jämförelsen är själva "grejen", inte att man gick ned 4 kg.

I verkligheten betyder det att det spelar ingen roll vilken diet man väljer för viktens skull, utan att kalorimängden avgör. Energi in - energi ut.

Jag vet att en del tycker att det är lättare att gå ned i vikt med LCHF t ex, och kanske beror det på den mättnadskänsla som fett ger.

Andra gör en omställning i livet och ökar motionen samt börjar äta mer balanserat (om man tidigare haft dålig kost och rört på sig för lite).

Bara det fungerar. Långsiktigt tror jag på energi in - energi ut och det kanske inte finns några genvägar?

#8 De enda fördelarna var väll att de dieter med lägre kolhydrathalt var bättre för blodsockret och kolesterolet.

Sen är det väll som du säger att det är lättare att gå ned om man upplever en ökad mättnadskänsla, men huvudslutsatsen som jag ser det är att det är  proffesionell coaching och stöd som är det lyckade recpetet. :-)

#9 Ja, att stöd är viktigast visade ju studien.Har nu läst lite mer om den.

Svar på ursprungsinsändarens fråga:

Viktväktarna fungerade bra, men var tråkigt att hålla koll i längden.

Fasta gav snabbast viktedgång.

Lågkolhydrat ökade suget och passade mig inte.

Men bäst har regelbunden motion funkat för mig, men jag har inte haft någon egentlig övervikt alltså. Har i princip stått still i vikt i 17 år om man inte räknar graviditeterna.

Jag har under de ca 15 år jag varit överviktig testat bla :

* ViktVäktarna - 3 gånger

* Atkins

* fasta
(kommer jag att fortsätta med 1 vecka/år men inte i viktminskningssyfte)

* pulver, helt eller delvis

* GI viktkoll

* LCHF

* Hänga på forum

* Köra egen variant (step+styrka varje dag på 1000 kcal/dag, näpp det funkade inte, japp jag var rätt seg…)

* Reductil

* dietist

* äta enligt ayurveda

* jag har tom gått till psykolog och pratat om mitt beteende

Alla dessa "metoder" har fungerat, fast endast kortsiktigt. Den som varit lättast att följa och gett bäst resultat har varit LCHF/Atkins första fas.

Jag har gått ner mellan 5-10 kg med nästan alla metoder, jag har ALLTID gått upp dessa igen eller lite fler.

Jag väger nu 20 kg mer än då jag "bantade" första gången för 15 år sedan (har varit normalviktig fram till dess).

Nämnas ska att jag alltid tränat, vare sej jag gått på diet eller inte. Och att jag är frisk och alla värden är perfekta (förutom vikten då…).

För tillfället kör jag ingen diet (jag gick upp 4 kilo under de månader jag gick till en dietist, slutade gå dit förra månaden). Just nu läser jag Paul McKennas bok för tionde gången och för första gången försöker jag följa hans råd. VERKLIGEN följa hans råd. Jag lyssnar på CDn och gör spegelövningar varje dag. Och det känns vettigt. Så det gör jag nu. Jag tror inte längre på att någon diet kan hjälpa mej att gå ner i vikt och STANNA DÄR, endast en beteendeförändring, ett nytänk, kan göra det. Det behövs nåt i hjärnan som klickar. Och det håller jag på med nu med McKenna.

Wish me luck ;)

Värt att notera är att deras lågkolhydratgrupp i själva verket åt 43E% kolhydrater, vilket nog ingen skulle vilja påstå är lågkolhydrat.

Analys av studien: "Lika dieter lika dåliga"

Jag har precis blivit upplyst om att jag måste sluta äta så lite kolhydrater. Därför att min kropp reagerat med att säcka ihop/kolapsa.

Detta genom att jag inom två veckors tid fått två ryggskott, varav nu det sista, fick jag ringa efter ambulans.

JAG kommer att äta MINDRE portioner, men SAMMA mat som min man - MEN fortsätta att äta SMÖR istället för margarin. 

OCH gå stavgång varje dag - NÄR jag blir frisk igen för at stärka UPP muskulaturen kring spinalen, ryggsidorna och magen.

Det får ta sin tid att gå ner, för ryggskott vill jag inte ha mer!

Annars brukar rygskottskvoten ligga på 1 ggr/år.

// Shintaida

Att ryggskottet beror på att du inte äter kolhydrater tror jag inte ett dugg på, låter som typisk skrämselpropaganda modell Paulun.

Det är inte uteslutande av kolhydrater som är problemet, utan att du har brist på något, vilket skulle kunna förklaras att du helt enkelt inte får i dig alla näringsämnen du bör få i dig.

(och nej, pasta/potatis/ris/bröd innehåller väldigt lite näring, men mycket energi - därav begreppet tomma kalorier.)

#13 Vem upplyste dig om det?

Tänk på att om du äter mindre så är risken stor att du går omkring och är hungrig. Det är inte så trevligt.

#15 Halvdanske

Det var min rörelseterapeut.

Och nej, fast jag äter mindre, är jag inte hungrig. Blir OTROLIGT mätt förvånansvärt länge!

Innan överåt jag varje gång. Det gör jag inte nu. Har t o m tappat några hg!

// Shintaida

Din rörelseterapeut vet då alltså uppenbarligen inte vad hen pratar om. Finns inga som helst fysiologiska kopplingar mellan avsaknad av kolhydrater och ryggproblem, förutom ovan nämnda faktorer.

#17 mikaelj

Hon kanske inte vet det.

Men jag märker, nu på två dagar att jag går ner i vikt och att jag mår bättre PSYKISKT också, trots ont av ryggskottet.

Så jag håller mig till det. Vågar inte göra annat, för mitt EGET bästa.

Ren LCHF var nog ändå inget för mig och min kropp/hjärna. Jag överåt då i alla fall. Vilket, som sagt, jag inte gör nu mer.

// Shintaida