Viktminskning iFokus

Viktminskning

Etikettviktrelaterade-sjukdomar
Läst 1785 ggr
ParaKiss
0

Ätstörning?

Vet inte om detta inlägg passar här. Men jag chansar allafall.

Efter att en person har sagt att jag har ätstörningar. Så har jag börjat fundera mer o mera på det. Om jag kanske har det… Vet inte riktigt jag e.

Jag äter nästan jämt, och är jämt sugen på något.

Jag tröst äter, jag äter när jag har tråkigt, och ja, jag äter nästan jämt känns det som. Jag måste lixom ha något o tugga/äta på hela tiden. Gärna sött. Annars tar jag det som finns. Även dricker jag mycket oboy osv (som jag är nästan beroende utav det eller om jag är det? Måste ha oboy nästan varje dag, minst ett glas).
När jag är på farnors o farfars kiosk som dom har. Mycket godis, mackor, korv me bröd, o allt vad det nu är. Dom har en liten mack. Jag äter JÄMT när jag är där.Jag känner mig tvungen att äta. Fast jag ibland känner mig spyfärdig på mat, godis o allt va det nu är. Så äter jag ännu mera. Och då kanske tröstäter jag eller något sånt då.
Om jag inte har något o tugga på hemma så får jag nästan panik.

Jag väger just nu över 100 kg. sist jag vägde mig låg det på runt 110kg. Kollade upp det och då var det fetma. (Kan nämna även att jag är runt 173-175 lång)

Jag har även tidigare haft pcos så det gjorde även sitt. Och även varit svårt psykisk sjuk på flera olika sätt.

Vad för tecken finns det för ätstörningar?

Visst kan man få hjälp för sin vikt? Bara o kontakta sjukhuset eller?

Helajna
0
#1

känner igen mig i det du säger! och jag ser det som ätstörning, jag kan som du ibland få panik om det inte finns något att äta hemma. jag gick för ett år sedan ner en hel del i vikt och under den perioden kom jag ifrån det där. sedan skulle jag ta det lugnt  över sommaren, och givetvis kom jag tillbaka… inte lätt!
din läkare kan ge dig remiss till en dietist osv som kan hjälpa dig. också viktigt att komma igång med träning, det har jag inga problem med… men om kosten inte är bra så lönar det sig egentligen inte… :(


ParaKiss
0
#2

Träning skulle jag verkligen behöva hjälp att komma igång med. Har jätte svårt för det.

Hittade den här sidan: http://www.oasverige.org/fragor.htm

Utav dom 15 frågorna svarade jag Ja på ca 11 st. :/

Och har även läst en hel del här o där på internet om olika ätstörningar. O en del stämmer bra.

Frågan är om jag orkar ta itu med det. Eller om jag är rädd för att ta itu med det.

Skolan tar en hel del utav mina krafter just nu. Skolan går jag just nu hel tid som test och se om jag klarar av det eller ej. Egentligen klarar jag knappt av det.

Plus att jag är lite just nu i depp period och sånt. har knappt ork alls om dagarna. Orkar inte ta hand om mig själv eller hemmet. Knappt djuren. Känns tungt. Men kan nog bero en del på årstiden nu å. Längtar till vår o sommaren. Jag brukar må bättre på sommaren. (depp = äter även mera = ångest att man äter så mycket *ond cirkel*)

Har tidigare haft svåra psykiska problem. Har fortfarande en del problem. Har varit självmordsbenägen och skadat mig själv.  Men jag har inte skadat mig själv på mera än ett år tror jag. Men hade ångestattack senast i januari då jag mådde väldigt dåligt. Och ev pga skolan då det är för mycket. Men jag är så jäklans envis så just nu tvingar jag mig själv att gå där. Eftersom jag vill klara av det. Fast det känns även som att det håller på drar ner mig igen. Men ja, jag vill klara av det. När jag var till psyk o pratade lite så tyckte dom också att jag skulle ge upp just nu med utbildningen (går komvux vård). Men men. Är man envis så är man det. Just nu det som håller mig kvar är att man har en sån snäll klass. Som man aldrig har fått uppleva tidigare. (jobbigt med skolan = stess = ångest = mår dåligt = äter mera = ångest, osv).

Jag lider utav depretioner, personlighesstörningar, social fobi osv.

Har gått utredning för psyket mitt, men det blev aldrig klart.
Men känns som att den utredningen har glömt bort mig.
Bodde i en annan stad mellan 2004-2007. 2006 Eller något sånt gjorde jag utredningen. 2007 flyttade jag tillbaka till min hemstad.
Utredningen på slutet nästan eller något sånt. Väntade dom på något som skulle användas då i utredningen. Men kom aldrig fram tror jag? Sen jag flyttade har jag inte hört ett knyst. Läkaren jag hade då har även slutad.
Men känns som att det är dags o dra igång utredningen igen. Eftersom har en del frågetecken ännu, vad det är för fel på en o sånt. Och ja, att man vill få klart på det hela. Så man kan börja o kämpa med resten.

Men känns som att man har knappt ork till något. Dagligen är det kamp. Önskar att man kunde slappna av o få frid utan en massa tankar o sånt. Och nu om man ev fått ätstörningar så får man ännu mera i säcken att dra med.

Vet inte vad jag ska göra och hur jag ska finna orken?

Äter inga medeciner heller o vill helst undvika. Har tagit mig ur självmordstankar o sånt själv o verkligen kämpat med det. Känns som att all ork gick åt till det. ^^

Helajna
0
#3

Har varit i samma sits som dig, oftast händer alla dessa faktorer ihop. Så fort jag inte kan träna på över en vecka får jag ångest och jag känne rmig väldigt nere=äter mer= mer ångest och depprission.
det viktiga är att du så snabbts som möjligt bryter det, inte för tvärt utan steg vis.
Gå en prommenad eller cykla till skolan istället för att ta bussen tex, det ger dig ökat självförtoende för motion gör att man mår bättre, utan att det tar mer tid från skolan. som småningom känner du att motionen och motivationen ökar, utan att du anstränger dig allt för mycket.
Se till att inte köpa hem sånt som du vet att du mår dåligt av att äta, så måste jag göra sådana här perioder… köp istället frukt eller nötter, något som du gillar men som inte ger så mycket ångest. Genom att långsamt trappa ned på det onyttiga och fylla på det nyttiga kommer du att må bättre med tiden.
Planera skolan väl, detta tycker jag kan vara svårast de perioder jag mådde dålig, skolan av det som var paniken, det som gjorde mig trött och det jag helst ville glömma. Men genom att verkligen TVINGA mig att planera plugget och göra det i tid för att sedan få vara ledig gjorde att jag fick mindre panik och ökat självförtroende och större lugn. Våga ta hjälp! Det är lätt i sådana här situationer att "ge upp" om ett lite motstånd kommer, försök då i stället att fråga nogon om hjälp för att komma igång och få det gjort.. Genom att jag började med den här metoden i ett tidigt skedee blev jag tillslut att nästan "överplugg" det blev roligare och lättare :)

Det här är de bästa tipsen jag kan ge, de har fungerat för mig och nu mår jag super bra i gemförelse med tidigare. Sedan vet jag inte din överiga situation om du mår själv och så. Men jag hoppas att det här kanske i alla fall kan få dig att komma igång.

och kom ihåg… låt det ta tid! och var inte rädd för att misslyckas någon gång för det är svårt att ändra beteende i vardagen, små steg i taget :)


ParaKiss
0
#4

Eftersom jag inte har körkort. Och bor inne i stan nästan. Så går jag tilla alla ställen, när jag ska besöka familj, släkt o vänner, på affären, skolan osv. Jag går nästan varje dag dvs mer eller mindre. Bor även längst upp, och mina lektioner är längst upp, = mycket spring i trapporna. Men när jag får den motion så känner/tänker jag så hära: "Nu har jag varit duktig och rört mig mycket, nu belönar jag mig själv med lite godis eller nå annat (oftast sött)". Osv.

Detta med att byta ut har jag börjat lite med. Så nu börjar man nästan bli beroende utav apelsiner (som det har bytt ut till). ^^ Men då äter jag nästa 5 st direkt eller något sånt. Just bara för ätandets skull. (och gott är det med då) ;/ Men nog så är apelsin mycket nyttigare än det andra. Och dvs känns bättre. Men ska fortsätta byta ut. Men är så lätt att köpa annat så som chocklad pudding, chocklad kaka, bullar, kakor osv. Små äter hemskt mycket. Men ja, som sagt. försöker byta ut det allt det dära. Men så svårt.

Skolan har jag börjat söka hjälp med nu. Och ska nu börja få ha lite extra lektioner (har lektioner 3 dagar i skolan och 2 dagar hemma studier). Och då det är hemma studier så ska jag få vara i skolan o plugga. Då jag ligger efter mycket just nu. Har jätte svårt för att sätta mig ner hemma och göra det jag ska göra med skol uppgifterna. Just att man ligger efter så mycket så känns det som en stor sten över en dvs får ångest över det. Och sen så inte så roligt att man har jätte svårt att konsentrera sig och hänga med i klassen heller. Ska när jag träffa läraren ev på måndag då dra upp lite sånt dära (försöka allafall, då jag har svårt för att prata för mig) och få hjälp med att lägga upp schema om hur och när och vad jag ska plugga. Tror det kan hjälpa mig bättre.

Tackar för dina tips ändå! =)

Den senaste tiden har varit små knäppt eller nåt. Börjat hallucinerat eller nåt ;/
Och även börjat få tal svårigheter. Hade talsvårigheter när jag var yngre och kunde inte prata, var sen uttvecklad och sånt. Och var nära att jag fick börja på teckenspråk skola typ. Men började på en vanlig skolan och fick hjälp med att lära mig o prata o sånt. Har inte haft hjälp sen 6an med att prata, skriva osv. Men den senaste tiden när jag pratar med folk så kommer fel ord upp, mummlar, meningarna blir helt obegripliga, orden hamnar här o där. ;/ Fattar inte varför :/

ParaKiss
0
#5

Kollade upp det dära med hallucinationerna lite nu. Troligen är det: hypnagoga hallucinationer  ^^ Så ingen större fara *pust*