Jag ska sluta banta
Jo ni läste rätt. :)
I fredags träffade jag min psykolog för första gången. Visserligen bara ett bedömningssamtal, men uj så bra hon var! Synd att jag inte får fortsätta gå där. Ska få komma till öppen psyk för kbt. (Har social fobi etc.)
Jag berättade öppet om hur jag ser på mig själv. dvs det självhat jag trots allt har. Det är svårt att sätta ord på det, men jag får i princip en smärre chock varje gång jag ser mig i spegeln då jag anser att jag inte ser ut på det viset. Det är inte så jag känner mig innuti.
Hon menade på att jag inte ska banta, inte gå några dieter, inte försöka att ens gå ner i vikt. För just mig idag, är det inte relevant eller ens logiskt att gå ner i vikt, och verkligen inte 40kg!! Det ger mig bara panik och resulterar i att jag tokäter och mår jättedåligt.. Jag kan helt enkelt inte hålla några dieter, bryter dem nästintill direkt. Inte för att jag är lat, eller så. Men för att jag får panik, jättesug och blir så makalöst deprimerad.. Det är inte värt det.
Så vad jag SKA göra är att jag ska till en dietist om 2 veckor. Tillsammans med henne ska jag utforma en bra bas för vad jag ska äta under dagen. Just nu får jag inte i mig tillräckligt med föda, då jag i princip äter en gång om dagen.. Nu har jag förvisso stora problem med min sömn och jag sover för mycket.. Dvs jag kan lätt sova mer än 13 timmar. Inatt sov jag 16 timmar.. Inte bra. Jag ska få komma till sömnlabb dock och reda ut det problemet.
Dock idag är det svårt för mig att ens hinna med alla dagens mål.. Vem äter frukost när man vaknar kl 15?
Men, när min sömn är tillrättad (vilket jag verkligen hoppas!) så ska jag kunna äta vad min kropp behöver. Kräver sen mitt psykiska ett par chips, godis eller vad det än nu må vara, så tyckte psykologen att det inte spelar så stor roll. Min tanke är också att om jag lyckas äta ordentligt så kanske också suget minskas med tiden.
Nåväl. Fokus är just nu på mitt psykiska mående, då det är lättare att fixa än viktmåendet. Det får komma i andra hand helt enkelt.
*pust* Nu blev det långt.
Men tro inte att jag lämnar er för det. ;) Jag finns kvar, delger mina erfarenheter och råd bäst jag kan!
*kram på er*
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
Låter som en jättebra utveckling, tycker jag. :)
Vilken bra psykolog du träffade och vad bra tänkt 
. Följ hennes råd. Mår man inte bra är det inte så lätt att gå ner i vikt. Var sak har sin tid.
Oh va glad jag blir att läsa vad du skriver! Vilken enorm insikt.
Personligen tror jag att övervikt och fetma inte handlar om att man tycker om att äta god mat och godis etc (givetvis kan det handla om det också för en del), utan orsaken till för höga siffror på vågen ligger oftast på ett djupare plan. Att bearbeta dessa bakomliggande orsaker är a och o. Om man inte gör det, kommer man antagligen alltid leva med begäret att ta en kaka till och en till och en till…
Lycka till!
Tack. :)
Precis, för mig handlar det om skuld. När jag försöker banta på riktigt så får jag enorma skuldkänslor och mår bara dåligt. Nu har jag inte bantat på ett tag och lagt alla sånna känslor på hyllan och trot eller ej så har vikten stått stilla. Tom så sambon ett tag tyckte jag såg smalare ut. :D
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
Jag går också och pratar med en kvinna om min vikt då mest, hon sa att om jag kanske slutar att tänka på att gå ner i vikt och fyller mitt liv med andra roliga saker och att jag motionerar för att det är skönt och roligt och inte för att gå ner i vikt så kanske det skulle gå bättre. Just nu mår jag bara så dåligt så jag vill inget alls, men jag tror absolut på det hon säger =)
//Maria
Everything will be okay in the end, if it´s not okay it´s not the end.
Ylva-Li!
Jag känner igen mig.
Förutom sömnen - där är det PRECIS tvärtom!
JAG KAN INTE SOVA!
Går också på sömnlab och får mediciner för att KUNNA sova. Fick andra idag. Blivit resistent mot det andra.
Om Du är intresserad, kan Du läsa det på min blogg.
Kramar i massor // Shintaida
#6 Usch.. lika jobbigt att inte kunna sova. :(
Jag har fått ha en sömnapparat under en natt, som mäter hur jag andas osv. Lämnade tillbaka den i fredags och de sa att det kunde ta 2 till 3 veckor innan jag fick någon uppföljelse. Um.. igår fick jag en tid nästa vecka till en läkare. Känns nästan som att de anser mitt fall vara något akut?
Nåja, skönt är det iaf. Äntligen kanske jag kan få hjälp! Det blir bara värre och värre för varje dag.. :(
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||
Är det också sömnlab i Avesta? Därifrån behandlas jag.
Har man VÄL kommit in i deras system, så går det FORT!
Berätta gärna om hur det går.
Nyfiken på vilken läkare Du får om det är i Avesta. Om Du förlåter min nyfikenhet. Vi kanske får samma? 
// Shintaida
Starta ny diskussion