Size zero-dokumentären igår...
Var det någon såg dokumentären på 3an igår?
Det var hemskt att se den där tjejen som hade gått ner från storlek 42-44 till 36 och som inte kunde sluta banta. Hennes pojkvän verkade vara så maktlös och ledsen.
De gick ut på en restaurang på deras engagement anniversary och hon tog en grönsallad varav hon plockade bort avocadon och knappt åt hälften av salladen.Pojkvännen var glad att hon lyckats få i sig så mycket men visste inte att hon stoppade i sig laxermedel direkt efter.
Jag har själv varit i samma situation och klarat mig ur det, och att se såna här dokumentärer skär så i hjärtat.
Det börjar med en vanlig bantning, som sen går överstyr. Sedan är man fast i en ond cirkel som är näst intill omöjlig att komma ur.
Jag vet att det går sådana här dokumentärer var och varannan dag, men jag blir så upprörd och ledsen. Jag är tvungen att skriva av mig lite. =)
Jag såg…
Det paret du nämner led jag med… hon mådde verkligen inte bra och deras förhållande…. Jag hoppas att hon blir frisk och dom klarar det för dom var ett så otroligt sött par.
Den där karln dock… Vilket vedervärdig människa!!! Sådana krav att flickvänner ska vara underviktiga annars dumpar han dom?!?!
Kanske hade funkat som taktik om han inte sett ut som ett dasslock i fejjan själv… Flickvännen såg dessutom inte riktigt kry ut… även om dom hävdade att dom tänkte hälsosamt ect så hade hennes hår ingen som helst glans, inget liv kvar… hennes hy… nope..
Tredje tjejen, som ville bli modell… Jag vet att folk föds som hon och att dom inte lider av det hälsomässigt men samtidigt förstår jag det inte… men det kan bero på att jag ligger på rakt motsatt sida om henne..'
Jag har svårt att förstå hur naturen ena gången kan föda fram folk som ser ut som stickor, utan kött på benen samtidigt som den föder fram fetton som jag… hade det inte varit en idé ur överlevnadssynpunkt om vi hade fått dela lite. :D
Stephen Fry - There are many people out there that will tell you that "you can't". What you've got to do is turn around and say, "watch me". Veronica/ Sajtvärd på Smyckestillverkning och råttor
![[Norrbysa]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Åh jag vill se den.. undra om den går igen..
Jag har inte sett den, men jag är precis i samma sits nu, gått ner från 42-44, har nu 34-36. Håller på att slå mig fri från bulimin. 
Det som håller mig på rätt köl är just pojken, han är oumbärlig i detta.
Det är skönt att höra att du kämpar. Det enda som kan hjälpa en att ta sig ur är ren och skär viljestyrka. =)
#4 Ja visst är det så. Men framförallt: våga inse att man är sjuk, våga erkänna att man behöver hjälp, och sedan våga ta den hjälpen.
Enormt stora tunga kliv, men det är det eller sjukdomen som gäller.
Min dotter är i precis tvärtom situation.
Hon väger 54 kg till sina 173 cm.
Hon KÄMPAR för att gå UPP i vikt!
Hon har otroligt snygga proportioner, men är lite FÖR tunn.
Hon går ner i vikt för att hon är arbetsnarkoman och kan inte stoppa sig själv. Nu är hon sjukskriven 25% för sin arbetsnarkomani.
Hon har varit hos mig i 6 dagar och jag har VERKLIGEN sett till att hon ätit ordentligt och regelbundet.
När hon kom hem, ringde hon och sa att hon nog har gått upp lite i vikt, för kärlekshandtagen (som hon knappt haft innan) kändes nu.
Så hon var GLAD att hon gått upp i vikt!
Hon bor ensam och jag misstänker att hon INTE äter regelbundet heller. Men NÄR hon äter, äter hon verkligen husmanskost!
Själv är jag överviktig med 22 kg. suck*
Hon och jag hade ju kunnat dela med varandra lite! 
Starta ny diskussion