Det finns inget mirakelmedel som hjälper på alla. Utan det gäller att hitta sin egen väg. Testa dig fram, säger jag.

Vad tycker du om att göra? Har du lätt eller svårt att sluta med sötsaker?

Personligen anser jag att en väl balanserad kost är det allra bästa, med tillägg motion förstås. :)

jag kan självklart hålla mej borta från sötsaker, det har jag slutat med för länge sen:) har nu i en månad ätit mindre mat vet inte om det funkat då jag inte har någon våg:/ ska väga mej snart men väger mycket ifl:)

Det låter ju jättebra. :)
Om du har ett måttband kan du nästan lättare hålla koll på viktnedgång. Våg visar ju bara vad du väger, men inte om du har gjort av med fett. T.ex om du tränar så omvandlas fett till muskler, och muskler väger mer än fett.
Vad äter du annars? Uppdelat under dagen? Med både frukost, mellanmål, lunch, mellis igen, middag och kvällsmål? Det är viktigt att äta många gånger under dagen men inte så jättemycket istället (en lagom portion osv.) då du håller blodsockret i shack.

Till frukost äter jag väll ngn maka, inget till lunch och till middag/kvällsmat blir det typ något litet, som en till maka elr en halv cornfele

Du äter alldeles för lite. Det kan kännas emot principerna att äta mycket när man vill gå ner i vikt. Men faktum är att äter du för lite, ställer kroppen in sig på svältläge och tar till sig allt fett och lagrar.

Du bör äta en stadig frukost. Müsli, flingor, yoghurt. Grovt bröd till om du tycker det är gott, gärna någon frukt. Frukosten ska hålla ända till lunch. Dels mår du bättre om du äter en stadig frukost och dels jobbar du bättre. :)
Ta gärna en frukt eller nåt mindre mellan frukost och lunch för att bibehålla blodsockernivån. Glömmer vi att äta så åker den ner i botten och vi blir trötta och irriterade och väldigt lätt sugna på nåt sött.

Lunch kan du äta som en mindre middag. Rester från gårddagens middag kanske.
Mellanmål igen mellan lunch och middag.
Middag definitivt något mer än en smörgås. En lagat mål. Fisk, kött etc. Jobbigt ja.. men nödvändigt. Använd dig av tallriksmodellen så du får i dig grönsaker också. Gör lite extra och ta med som lunch. ;)

Som kvällsmål kan du ta en smörgås eller lite yoghurt, fil, müsli. Nästan lite som frukosten. Då bör du stå dig under natten och inte vakna alldeles för utsvulten på morgonen.

I början kan jag tänka mig att man kanske går upp något kilo när man börjar äta normalt. Men det brukar räta ut sig när kroppen inser att den får i sig det som den behöver förbränna under dagen. Oftast mår man också mycket bättre fysiskt när man äter bra under en dag.

hur mycket går man upp då? menar om man äter mycket går man ju upp elr?

#6 Har man ätit dåligt under en lång period så lägger kroppen på sig några kilon när man börjar äta bra, detta för att kroppen tror att den svälter, och kommer att lagra allt den kan, tills den förstår att den inte svälter längre. Det kan väl kanske handla om några kilon, det blir ju inte typ 10 kg som hoppar på dig, så var inte rädd för att prova.

Äter du mycket så ökar även kroppens förbränning, den går inte längre på sparlåga. Om man går upp eller ej beror på hurpass nyttigt man äter helt enkelt.

Jag själv har under perioder ätit väldigt lite och väldigt tokigt, detta pga ätstörningar. Då tog min kropp åt sig ALLT den kom över och lagrade efter bästa förmåga. Jag åt ju mindre och mindre till följd av detta, sen tänkte jag att aha, jag äter för mycket kalorier, och reducerade bort nästan alla kolhydrater OCH allt fett. Till slut åt jag nästan inget alls. Jag mådde pyton och kilona satt fast värre än nånsin. Så jag chansade på en helomvändning, och det blev det bästa jag nånsin gjort.

Jag började sätta mig in i vad kroppen behöver för att fungera, hur jag undivker svält, hur jag äter en balanserad kost etc. Och det fungerade ypperligt. Jag gick raskt ner 20 kg, äter som en häst, kan även unna mig lite slarv här och där utan katastrof på vågen. På köpet fick jag en välmående kropp och kunde vinka adjö till mina ätstörningar. Jag mår som aldrig förr

På detta motionerar jag regelbundet, då ofta en rask promenad på ca en timme om dagen, en vilodag i veckan.

Att äta rätt är A och O för att må bra och för att gå ner i vikt. Man kan inte svälta sig smal. (Nu tänker väl många att anorektiker kan, men vad svälter de först bort? jo, muskelmassa etc, kroppen tar fruktansvärt mycket stryk, och inte mår dom bra heller!)

#7 ok, men kan ju säja att det e svårt att äta mkt när man mår illa av mat

#8 O ja, det är jättejobbigt, jag vet hur det är. Man får ta en liten bit i taget och öka sucessivt. Vet du vad som orsakar illamåendet? är det själva tankarna på mat och rädslan för att bli större som sätter käppar i hjulet, eller är det rens fysiska saker, som att din mage krånglar? Magkatarr till exempel kan ge rejält illamående och tappad matlust, och det får man gärna som ett brev på posten när man äter för dåligt. Man behöver inte ha just mer sympotm än så, därför är det viktigt att i ett sådant läge rådgöra med läkare.

#9 vill inte bli tjockare

#10 Jag förstår. Det verkar vara en jobbig sits du har hamnat i, och du behöver bearbeta dina tankar innan situationen blir ännu värre. För att få in lite rutin och ändå komma runt det här med fasta måltider i början kanske du kan prova med någon soppa som du äter flera gåger om dagen? Sedan kanske du kan börja lägga till sallad, grovt bröd etc allt eftersom, och sedan byta ut ett av dessa mål i taget mot en fast måltid?

Känner du att det är ett oöverstigligt hinder så behöver du ta hjälp av någon som kan stötta dig ordentligt och som även är bra insatt i ämnet. Nu vet jag inte hur gammal du är, men kanske du kan vända dig till dina föräldrar i steg ett? Om inte, så kanske en dietist?

Det vi här på forumet kan göra är ju att lotsa och vägleda dig och peppa det vi kan, men för att få en bra helhetsbild över hur man ska kunna hjälpa dig loss ur denna spärr så behöver man kunna känna dig personligen.

För att förhindra att du blir större så måste du börja vara snällare emot din kropp, och äta ordentligt. Om du inte gör dig så finns det vad jag vet bara två saker som kan ske, och det ena är att du kommer hamna i en ohälsosam jojo-bantning, och det andra är att du utvecklar ätstörningar. Inget av dem är något att sträva efter, så ta chansen medan du kan, och sök hjälp.

ok

Du är 13 år, mycker händer i din kropp nu, så du ska absolut inte banta, om du inte är gravt överviktig.

Se till att du får fett i dig, det är viktigt för hjärnans utveckling.

när är man inte överviktig då?

Ah, hade helt missat din ålder. Om du bara är 13 år ska du vara väldigt försiktig med vad du gör med din kropp. Din kropp ändras mycket under åren framöver och du kommer växa på både längd och tvären. På gott och ont. :)
Vad väger du idag och hur lång är du? Så vi får en inblick i hur det ser ut för dig.
Men på grund av din ålder så måste du verkligen äta mer! Din kropp behöver näringen för att kunna växa och utvecklas normalt.
Du behöver inte oroa dig för att gå upp särskilt mycket i vikt när du börjar äta normalt. Det kommer räta ut sig med tiden. Kroppen måste först inse att du ger den vad den behöver så den kan göra av med rätt mängd som behövs för allt du gör.
Mat behöver du också för att orka. Speciellt om du går i skolan. En stadig frukost för att orka med förmiddagen. Tro mig jag vet.. Missade jag frukost när jag gick i skolan så orkade jag ingenting! Och jag var oftast trött och grinig..

Du kommer må bättre om du äter mer. :) Men om du tycker det är jobbigt att göra det här själv. Kan du prata med dina föräldrar eller skolsköterskan?

jag vet inte riktigt vad jag väger eftersom jag inte har en våg och min mormors våg har inget bateri, skolsysters våg väger man så mycket på:/

jag är 163 cm lång

Fast jag har svårt att tro att skolsysters våg visar helt fel? Sen beror det ju på vad du har på dig när du väger. Normala kläder, jeans tröja etc, brukar man kunna dra av ett kilo på iaf. Du kanske iaf kan gå till skolsköterskan och prata? Kanske finns det en bra kurator där?
För i ditt fall är det jätteviktigt att du får i dig mat ordentligt så din kropp inte tar stryk.. Den är så känslig i din ålder. =/

Skolsyster är konstig:S hon säjer tex att visa av mina kompisar som är jätte smala ska äta mindre tex:S och en som äter jätte mycket men hon är väldigt väldigt smal har hon sagt att hon kan få anorexia om hon inte äter mer, och hon äter riktigt mycket elr ja 1 talrik

Alltid jobbigt när man inte känner att man har förtroende för sin skolsyster. Hon är säkert bara orolig för er och vet inte hela historien och drar då sina egna slutsatser.
Kan du prata med dina föräldrar? Kanske är det bättre att isåfall gå via vårdcentralen. Du kan säkert få en remiss till en dietist. De är väldigt kunniga och vet hur de ska hantera de flesta fall. :) De kan dessutom se till ditt behov.

vet inte mina föräldrar tjatar typ på att jag ska äta mer, och att jag måste komma typ tidigt vi 6 typ bara för att jag ska äta:/

De ser antagligen att du inte äter ordentligt, vilket vi här redan förstått att du inte gör. :) De är säkerligen oroliga för dig. Jag tror att de säkerligen vill hjälpa dig om du förklarar hur du mår och känner dig. De är trots allt dina föräldrar. Som barn tror man oftast värre om sina föräldrar. :) (been there)
Om det känns jobbigt att sätta sig ner och prata med dem kanske du kan skriva ett brev och be dem läsa och sen "boka" en tid med dem och prata igenom. Det kan ibland vara lättare när de redan vet bakrunden.
Du kan ju också visa dem den här tråden om det kan hjälpa.

till att börja med vad det bara i skolan jag inte åt, och så va jag vist dummot träsläjdsläraren så jag min lärare och rekton och hon(slöjd)
Sen så kontakta skolsyster mina föräldrar till ett möte med kuratorn rektorn och min lärare om att jag inte åt. Eftersom jag är vegeterian och inte gillar den vegetariska maten i skolan och så så sluta jag äta där, sen efter vi var hos skolsyster och vägde oss, så har jag ätit mindre för att jag väde förmyket.

Ja mina föräldrar vet det och idag ska jag nu äta en maka med ägg:) känner mej duktig om jag klarar äta hela:)

Hm. Tror du att du kanske kan ta med dig nåt till skollunchen? Matiga smörgåsar, sallader eller nåt liknande. Du kanske kan få låna kylen i matsalen och ha din mat i. Bara du äter lunch tänker jag. :) (jag vet, jag tjatar, men det är så viktigt.)

Försök kämpa vännen. :) Det är inte lätt.. jag vet. Jag äter själv på tok för lite. (men istället onyttigt..) Så på mig sitter kilona som i berget. Skulle jag äta mer regelbundet så skulle snart kilona börja rasa av mig. Å andra sidan har jag också 50kg's övervikt. ;)
För din del så måste jag igen försöka poängtera vikten av att inte experimentera med din vikt för mycket. Om det bara gäller några enstaka kilon, så låt dem vara hellre. Du har tid på dig att fixa din vikt. Just nu är det viktigast att du får i dig rätt mängd näring.
Jag hoppas du kan äta hela smörgåsen. :)

Vad vägde du då när du säger att du vägde förmycket?

jag åt hela;)

jag vägde 42 kg men det var för kanske 5 mån sedan nu väger jag nog ennu mer:(((

Du är snarare underviktig. Din kropp kommer att ändra sig massor, så gör inget nu. Jo, ät ordentligt och sluta jämför dig med retucherade bilde i tidningarna.

Om det stämmer att du är 163 och väger 42 kg ligger ditt bmi på 15.8, vilket är mycket allvarlig undervikt!

Bmi under 19 är underviktigt, man bör ligga mellan 20 - 25 i bmi för att må bra.

Du behöver söka hjälp med detta så fort det bara går, det är riktigt allvarligt.

ska väga mej snart, antagligen har jag gått upp jätte mycket:((

Jag tror som de andra här att du nog snarare har en undervikt och antagligen då lite problem med ätstörningar. Förlåt om det gör ont att höra.. Det gör det, men vi bryr oss om dig. :) Det gör mig ont att se folk lida.
Dagens media är så sjukt vriden att det inte är undra på att vi har sånna sneda ideal..
42kilo, plus minus några kilon, är inte övervikt. Speciellt inte i din ålder och till din längd. MYcket händer i din kropp just nu. Du växer på alla håll och kanter, du formas och omformas igen. Varför det är så jätteviktigt att du äter bra nu, är för att din kropp är väldigt ömtålig medan du växer (vilket du i regel gör tills du är runt 20 år, även om det så bara är några få millimeter och knappt synbart.) Att inte äta gör att du kan bli av med mens (om du redan har fått den), eller få den mycket mycket senare i livet om du inte fått den än. Du kan få problem med tillväxten av din kropp. Din hjärna behöver också fett för att orka. Du behöver mat för att orka växa, lära dig nya saker. (som, även om det är trist, är din framtid.)

Snälla prata med dina föräldrar. Skriv ett brev eller vad som känns lättast. Be dem ta detta allvarligt, och se till att de kontaktar din husläkare så att du kan få en remiss till en dietist samt psykolog/kurator.
Det är i regel bra människor med dessa titlar, som är kunniga och vet hur de ska kunna hjälpa dig bäst, med dina förutsättningar.

*kramar på*

#28 ok kanske men alt e normalt med mej utom tjockleken på mej

Självklart är du normal. Och det är inte heller onormalt, eller puckat ellet nåt annat galet, med att må som du gör. Jag vill inte säga ATT du har en ätstörning då jag inte känner dig, eller dina matvanor helt. Men det ser ut så i mina ögon, av det du har berättat.
Det ÄR svårt att erkänna för sig själv att man har en ätstörning. Men det är det första du måste göra, för att kunna gå vidare. Det är en lång procedur som är långt annat än enkel.. jag tänker inte ljuga för dig. Men tro mig, det är långt mycket jobbigare och svårare vad du är på väg mot, om du inte redan är där.

Jag hoppas du orkar ta hjälp.

For se bråkar med mamma och Pappa nu