Jag ska gå ner drygt 20 kilo till. Jag har lyckats gå ner drygt 6 kilo med LCHF kost, alltså low carb high fat, sen i mitten av januari. 

Jättebra att ta bort alla kolhydrater, eller åtminstone minimera dem, då stillar sig blodsockret och efter övergångsbesvären har man inte sötsug alls!

Denna kost är ngt jag verkligen rekommenderar dig att prova. Men läs på ordentligt innan, det får dig att förstå "tänket" och hur kroppen reagerar.

Om det nu är ngn tröst så är du inte ensam om din övervikt på 30 kilo - här har du en medsyster! Det gäller bara att kicka igång sig själv!

Lycka till!

jag behöver också gå ner 30 kg- 40 för att få ett bmi men det känns inte rimligt just nu iaf.

Jag ger upp hela tiden, riktigt jobbigt är det , och min stora bov är socker.

Det är tufft.

Jag gör det för mitt barn och mig självs skull

Men jobbigt iaf.

Allt på kroppen hänger, den fina figgur man en gång hade är borta, det siter på lår mage och rumpan.. man är inte sig själv, känns inte som min kropp helt enkelt.

nä, jag har ju inga barn ännu, men jag vill ju ha, och känner ju att jag mår bättre om jag är smalare inför en greviditet, för om jag lägger på mig 30 kg under graviditeten då väger jag 125! Lite väl det..

tappa.se är ett bra tips!! Man får en stegräknare och ser hur långt man går varje dag man kan tävla mot sig själv o sätta upp egna mål och man kan peppas av de andra. Det finns en matkoll där man kan lägga in vad man äter o se hur mycket man går ner jämfört med antal steg man tar. Jag hakade på nu för vi fick tre månader av jobbet men jag är gravid så jag satsar bara på att få i hop runt tiotusen steg om dagen så länge jag orkar sen kommer bebbe i juni och i juli tänkte jag satsa seriöst igen!

gå in på kolhydrater.ifokus….. Många bra tips, och metrobloggen "vägen från 137kg" Kör lchf-kost för att bli kvitt sötsuget, du blir mätt äter gott och går förhoppningsvis ner dina kilon… Själv har jag gått ner drygt 10kg med denna kost+ motion… vill gå ner 18 kg till….

#4…jag tappade 25 kg under graviditeten….men "kom i fatt"…

Jag måste gå ner ca 20 kilo, mot sockerbegäret…

för mig funkade det bra med att sluta äta så mycket godis att begränsa mig till en gång i veckan gjorde jättemycket och i samma veva träna regelbundet och äta regelbundet. Sedan måste man vara stark och bara gå förbi. Jag började också byta ut min müsli till osötad, så försökte dra ner sockret i annat som jag åt också.

Jag har lite dåliga knän sjäv sedan min tid jag spelade fotboll, men köp riktigt bra skor så hjälper det jättemycket så att man inte belastar sina knän på fel sätt. Så om du känner att du vill gå promenader så kan det vara en bra idé med nya skor :D

De kan kosta endel men man orkar mycket längre när man inte får ont :D

#7 Hur kunde du gå ner 25 kg under graviditeten?

Jaa…det lilla barnet "tog" vad det behövde.Massor alltså.  Jag var inte speciellt hungrig under graviditeten, dvs åt "lagom". Jag upplevde aldrig att jag tappade vikt….det kom som en smärre chock efter det att jag blivit mamma….. Det syntes inte heller att jag väntade barn.Grannarna trodde att vi lånat en bebis !?!?

Tyvärr jobbade jag inte på att bibehålla den nya vikten. Vid nästa graviditet upprepades det hela….. Då sa läkaren vid en kontroll;     -Du borde vara gravid lite oftare"……Tjaaa, så alla går inte upp i vikt under väntan….

Nä tydligen inte, =) Men du mådde bra och så. Min mormor gick ner 9 kg men det var för att hon spydde i 9 månader.

Nää…inget illamående. Njöt av att vara gravid & inväntade mina mirakel . Mmmm, denna underbara känsla när de var precis nyfödda !! Det ska man påminna sig om när de blir truliga tonåringar…..

Jag har gått ner 95 kg på två år. Skippa kolhydraterna och ät naturligt fett och protein, så fixar kroppen detta själv, utan hårdbantning eller träning.

Själv har jag suttit och legat mig ner i vikt, och ändå byggt muskler genom kosten.

Satt i permobil när jag började med detta och har fortfarande en del problem med benen, grava artroser bl a. Väntar på operation i höst och ska få nya knän.

Man behöver absolut inte pina sig eller svälta för att må bra, tvärtom. Äter man det vi är skapade för så ordnar kroppen detta på egen hand.

Wow, grattis Mullibolla !!

#13 WOW! 95 kg? otroligt duktigt. Så du har inte motionerat överdrivet mycket utan ändrat kosten mest eller? Inte för att jag behöver gå ner 95 kg men har ändå många kilo att gå ner.

#15

Jag har inte motionerat överhuvud taget.

Satt i permobil när jag började med denna kost för drygt 2 år sedan. Inflammerade och vätskande bensår på båda benen, grava artroser, ofantlig övervikt.

Diabetes, högt blodtryck, migrän, njursvikt, höga levervärden, gallstensinflammationer… Jag var en tickande bomb och en levande död.

Övervikt är helt och hållet hormonellt betingat. Om man inte äter något som sätter igång insulinutsöndring och fettinlagring, så bränner kroppen sitt kroppsfett utan hjälp av träning och motion.

Sen tycker jag att motion är bra i alla fall, om man kan. Vi är skapade för att röra på oss, och mår bra av måttlig motion.

#16 Det är helt otroligt. Två år år ju inte lång tid. Vad har du ätit för mat? LCHF eller?

Ja motion är ju jätte bra, är glad att jag har skaffat hund. Det ger en motivation till att gå ut och röra på sig. Nu måste jag ut, det "behövde" jag ju inte innan.

#17

Japp, LCHF hela tiden. Klippte tvärt i januari 2007 när jag läst på om det och förstod hur lurade vi är av etablissemanget, både vad gäller kostråd och "vetenskapliga bevis" för ditten och datten.

Bara myter och lögner.

De enda som tjänar på att vi fortsätter att äta fel är läkemedelsindustrin och jag tänker inte bidra till detta något mer.

LCHF funkar nu INTE på alla!

Jag själv började januari 2007. Gick ner 8 kilo på ett halvår. Sen inget. Utan bara uppåt hela tiden igen!

Slutade med LCHF Februari 2009 och går SAAAKTA neråt igen.

Psykiskt mådde jag INTE heller bra av LCHF.

Ville bara berätta det, så ingen tror att det är en mirakelkur för ALLA!

#19

Jag tänker säga emot dig.

LCHF passar visst för alla, men vi har olika förutsättningar från början. Tror man att man ska rasa hela sin övervikt på kort tid, så bör man tänka om. Det kan variera från individ till individ.

Sen beror det på hur strikt man är och hur stor övervikt man har innan så klart. Kroppen behöver tid på sig att gå över från sockerdrift till fettdrift, och det kan ta sin lilla tid.

Psykiskt kan det vara väldigt svårt i omställningsfasen, man får alla möjliga besvär som hjärtklappning, ångest, sömnproblem, huvudvärk med mera. Men det är också omställningen, och bryter man det hela då så skjuter man ju bara upp det hela och kommer aldrig ur det som känns svårt och jobbigt.

En sak till. Att jag käkar LCHF har inte alls bara med vikten att göra. Jag vet att det är livsfarligt med kolhydrater, eftersom de ger upphov till kärlförändringar som på sikt ger både stroke och andra hjärt- och kärlsjukdomar. Därför skulle jag äta LCHF ändå, även om jag inte gick ner ett gram till.

Man kan svälta sig ner i vikt på vilka "metoder" som helst. Och förlora vätska och muskelmassa och gå hungrig. Men om/när man går upp i vikt igen, så är det bara fett som sätter sig på kroppen.

Problemet med LCHF är att man måste kunna tänka själv och inte förvänta sig en "mall" som hos VV eller andra mirakelmetoder. Hela grejen går ut på att man lyssnar på sin egen kropp och tar ansvar för vad man petar i sig liksom.

Jag ser det som så, att har man EXTREM övervikt, funkar det ypperligt.

Men sen har vi det här med "hjärntvätt".

JAG kände mig så hjärntvättad till slut, att jag knappt vågade TA i en macka, rädd för att bli "smittad" av kolhydrater.

(Och när jag stack ut näsan och sa det på kolhydrater, fick jag pm om att fler hade känt så, men inte vågat säga något! Känner till flera "avhoppare")

Det är en hårfin balansgång.

Jag VET och FÖRSTÅR att Du förespråkar LCHF för ALLA. Men det - liksom annat -FUNGERAR inte på alla!

Jag vet, efter två års "slit" med det. Och alla pm jag fått.

Men du kanske helt enkelt inte höll dig "på banan" när du åt LCHF?

Jag har ingen aning om hurpass strikt du åt, men själv klippte jag helt när jag gick över till LCHF och sedan dess har jag bara hållit mig till detta.

Visst tycker jag också att mackor och potatis är gott, men det är banne mig godare att leva.

Och jag känner flera som har haft måttlig övervikt men som gått ner c:a 20 kg på att äta kolhydratsfritt. De har också hållit sig på banan.

Den där hjärntvätten du talar om, kanske beror på att nästan alla vill att det ska vara så himla enkelt, att vi ska få en "mall" där det står "ät si och så kl 8, 12…" o s v.

Det funkar inte med LCHF. Man måste själv ta ansvar för sin biologi och vad maten ställer till med i ens egen kropp.

Jag tror det är detta som gör att många tycker det verkar så svårt.

"Men vad äter du då i stället för potatis till pannbiffen?" utbrister de. Och jag svara "En smörklick". Då tror de att jag går omkring och är hungrig hela tiden, vilket jag inte alls är.

Det som gör oss hungriga och som gör att vi "måste" äta alla dessa idiotiska mellanmål, är kolhydraterna. De höjer blodsockret och sen rasar det och då får vi ohanterliga hunger- och sugkänslor.

Låter man bli kolhydraterna så håller man sig mätt jättelänge. Sen, när man väl blir hungrig, då är det HUNGER och inte sug. Och då äter man mat och så blir det bra.

Jag tycker det är jätteskönt att slippa väga och mäta och beräkna. Har hållit på med det i nästan hela mitt liv och det har inte lett till någonting alls. Nu känner jag efter och är jag hungrig så äter jag. Hur mycket? Jo, tills jag är mätt.

Vi slutar diskussionen.

Läste i en annan tråd att Du ska börja med shakes.

Varför det om LCHF är så bra?

#23

Va?

Jag vet inte ens vad Shakes är för något!

Vill du vara vänlig och hänvisa till den tråden, så jag får se själv? Jag är nämligen rätt ny här på siten och har inte hunnit läsa igenom allt.

F ö är jag bara med på Filosofi i fokus.

Ang diskussionen så var det du som satte igång den. Jag ville bara bemöta det du skrev.

Tonen tjejer :)

Oavsett vad man har för metod att gå ner i vikt så kan man inte räkna med att alla gillar den.. Och för att man själv har misslyckats med en metod innebär inte att den misslyckas för alla.

Jag kan ju gå ut och berätta nu vad som ligger framför mig viktmässigt.

Jag gjorde en vertical gastric banding -01 och i förrgår var jag på en gastroskopi för att få reda på vad som är fel med den operationen…

Jo, mitt band har ätit sig in i matstrupen så det sitter som en spärr mer eller mindre rakt över.

Det är mer komplicerat att bara ta bort bandet och rekontruera min matstrupe än att göra en gastric bypass så det är vad jag kommer att göra.

En gastric bypass.

Jag kommer antagligen att bli smal.

Jag kommer att få äta morötter och äpplen för första gången sen -01.

Så jag antar att det är vad min metod är då…

Jag kommer att äta 1.5 dl per mål och dricka vatten hela tiden förutom när jag äter…

Jag kommer att behöva fasta i 2 veckor innan operationen för att minska ner leverstorleken och leva på flytande föda i 4 veckor efter det. Sen puré i 4 veckor eller så och sen kan jag börja äta.

Idag säger jag bara tack och lov att jag har en centrifug så att jag får mig morotsjos när jag ska gå på flytande… För jag vill inte ens testa dumping.

#25

Jag ber om ursäkt om min ton har verkat dålig, inte alls meningen! Men jag blir aningen provocerad av att någon ANTAR en massa om mig och inte tar reda på fakta innan man skriver öppet i en tråd om vad jag gjor eller ej.

Fick nyss svar från Shintaida att hon blandat ihop mitt användarnamn med en annan medlems, så nu är det ur världen i alla fall.

Hur går det för er? Jag kör VLCD med inslag av lagad mat då och då. Funkar ganska bra för mig då jag inte vill laga mat jämt och planera hit och dit.

Satsar på att gå ner till normal vikt på ett till två års basis. Har ca 40 kg som ska bort.

Ibland är det skitjobbigt, men jag vet att det är viktigt för min hälsa och framtida sådan.

Vi kämpar på alla- och ge inte upp!!!!!

Kram /Milla