Det är väldigt frusterande. Men jag tror att det helt enkelt gäller att hitta sin egen väg. Välj den väg du känner passar dig och din kropp bäst. Alla dieter passar inte alla. :)

Ja du här är då i alla fall en till som tycker att det dära är jätte jobbigt. Jag läser på en sida i tidningen om hur jag ska gå ner i vikt, vänder blad och där står totala motsattsen.

Men jag har prövat mig fram, provat LCHF, inget för mig. provat äta på assieter, inget för mig.

Nu äter jag vanlig, men lite fettsnålare och främst mindre socker rik kost - dvs försöker att dra ner på godsaker, men inte förbjuda dem helt, då går det över styr.

Något jag gjorde sist jag var på kalas var att jag åt av allt, precis som jag skulle gjort i vanliga fall, men jag tog en halv av allt, delade med min sambo, en halv damsugare, en halv havrekaka, en tunn tårtbit osv. Det gjorde att jag endå fick njuta men hade sparat in på en hel del kalorier =)

Oj det blev lite långt kanske - svävade ut. Men lycka till och prova dig fram vad som passar dig och skit i allt annat =)

Ja, det är verkligen jättejobbigt. Har också provat LCHF, men jag blir äcklad av allt fett och kött.. klarar det två veckor, sen.. urk. Nä, lutar åt det kalorisnåla och grönsaksätande sättet. Fräschare särskilt nu på sommaren. Men, frustrerad blir man. Vill ju hitta det effektivaste sättet. är en sån som vill det ska gå fort nedåt..

Man måste bestämma sig för en metod. Äter du kalorisnålt en dag och LCHF nästa så kommer du inte gå ner i vikt. Jag klarar inte av LCHF alls så jag väljer kalorisnål mat. Jag försöker dock att inte äta för mycket dåliga kolhydrater som ris, potatis, vitt bröd ect ect. Jag väljer hellre grönsaker.

Om man primärt eftersträvar snabb viktnedgång är någon form av "svält" det mest effektiva sättet. Alltså en strikt VLCD-kur t.ex. eller kraftig reducering av energiintaget på olika sätt. Nackdelen med en sådan metod är att den också bryter ner muskelmassa samt att resultatet sällan är bestående om man inte fortsätter hålla en tämligen strikt kost.

Är man intresserad av att veta vad som gäller beträffande motionens effekt och liknande så finns det vetenskapliga studier om detta, men jag tolkar det som att viktminskning är det primära för dig, oavsett metod. Så, precis som LiisaDagger säger, du måste välja en metod och sedan ha disciplinen att följa den.

#2 Du verkar ha fått till det bra! Grattis och lycka till! Det jag haft svårt för är just att skita i allt annat, eller andra, rättare sagt. Jag vacklar nästan direkt nån säger nåt negativt om min diet.

#4 Ja, det är klart att jag måste välja rätt väg för mig, försöka planera hur JAG vill ha det.

#5 De som arbetar med VLCD hävdar att deras produkter inte bryter ner muskler, ljuger dom då eller?! Jag har med mkt gott resultat använt Cambridge tidigare (-20 kg)och inte blivit slappare i kroppen, snarare tvärtom! Och oavsett metod måste man ju hålla strikt diet, i alla fall lägga om kostvanorna, för resten av livet, för att inte gå upp igen! Det gäller ju VLCD, VV, LCHF, alla. Det är ju den "vanliga" kosten man blivit tjock av.

Ska tillägga att min frustration mycket hänger ihop med att min släkt har hjärt-och kärl-sjukdomar, och jag fick högt blodtryck efter min graviditet (som nu ett år senare har gått ner till normalt). Jag vill gå ner till normalvikt för hjärtats skull, men sen också äta en kost som är bra för mitt hjärta. Men som det låter nu vet man ju inte vad man ska tro. ..

Jag tror inte på några dieter eller kurer utan det gäller helt enkelt att göra av med fler kalorier än man stoppar i sig. Jag väger allt jag äter och jämför med vad en normal portion ska väga. Sen tar jag lite mindre. Tex en portion potatis: 200 g då tar jag 150. En portion kycklingfile:100 g, då tar jag 75 g. Sen tar jag lite mer av grönsaker istället.

Oj, oj Lasttime. Vad klarsynt du är. Läser dina inlägg med ett igenkännande leende på läpparna. Du förklarar så bra och spontant om allting. Jo, man blir ordentiligt förvirrad och vet inte vad man ska tro. Att hitta den individuella vägen verkar lite knepigt. Det ena motsäger det andra. Tyckte själv jag var tålmodig när jag höll på med lchf i ett helt år, med en stark övertygelse att nu så i alla fall… Resultatet blev noll viktminskning. Det du skriver om att man inte tycks kunna återgå till fritt ätande igen (inte ens inom lagom strikt gräns verkar det) stämmer nog bra. Så har jag fattat det också. Verkar som man måste vara oerhört strikt och tänka sig för hela tiden i resten av sitt liv. Måste hålla stenkollen även efter den kostförändring man valt, och om man haft tur givit resultat. Och jag tror inte att det behöver handla om att man återgår till de allra sämsta sorters kostvanor, det räcker med att inte längre ha fulla kollen. Det räcker med att man inte tänker sig för hela tiden. Vips går man upp alla nedbantade kilon plus lite till. Man hör det hela tiden. Ett sådant trist fenomen.

Det är som att man blir väldigt mycket känsligare och får avsevärt lättare att gå upp i vikt igen om man väl en gång dragit på sig överflödskilon. Går man ner dem, så har de väldigt lätt att komma tillbaka igen. Som en slags bumerang, som något som jobbar hårt efter att komma tillbaka igen. Kan inte tro att alla som gått ner en massa kilon och sedan går upp allt igen plus lite till, skulle äta SÅ himla mycket sämre och annorlunda än de normalätande som aldrig gått upp i vikt någon gång. Man hör det hela tiden. Efter avslutat viktnedgångsresultat - går upp allting igen plus lite till. Hur kan det vara så?

#7 Ja, det verkar ju vara på det sättet "fetisar" lättast kan hålla vikten sen också. Stenkoll, mäta o väga. Jobbigt, men effektivt.

#8 Tack Birma! Du verkar förstå min tanke och frågeställning!  Personligen tycker jag LCHF har lite "sektvibbar". De som äter så verkar så fanatiskt inriktade…

Ja, det verkar onekligen som att den som en gång blivit tjock får kämpa med vikten reseten av sitt liv. Jag tror inte heller att "tjockisar" äter så himla mkt sämre än "smalisar". Det finns ju smalisar som nästan lever på enbart godis!! Läste någonstans att det antal fettceller kroppen en gång bildat är ett bestående antal. Dom kan sedan bara krympa eller växa?! Ja, vad vet väl jag, men lite sanning ligger det nog i det. Min sambo är egentligen ett bra exempel. Han gick ner dryga 50 kg med kalorisnål kost och motion under ett års tid. Nu, 13 år senare, äter han det han vill, på helgen även en hel del godis o fika, men håller vikten tack vare löpträning tre ggr i veckan på ca 45-50 min. Men när vi åker på semester så tränar han ju mkt mindre och kan gå upp 5-6 kg på två veckor. Men när vi kommer hem och han börjar träna igen så försvinner dom!

Så det spelar kanske inte så stor roll hur man går ner i vikt, men efteråt får man nog räkna med att man måste ut i motionsspåret för att lättare hålla vikten! Alternativt ha stenkoll på intaget..

Den stora frågan som återstår är dock vilken typ av kost man sedan som normalviktig ska rikta in sig på och som dessutom är mest hälsosam för hjärta etc?!

Jag tycker att man får läsa och försöka ta reda på så mycket som möjligt om de olika kosten.

Jag äter LCHF och håller min vikt, behöver linte gå ner många kilon och jag är nöjd som det är nu. Med LCHF mår jag bra.

Har provat lågkalori, VV osv. och orkar inte fullfölja dem eftersom man hela tiden går hungrig. Min mage tål inte heller fibrerna så det blir svårt.

#9 att vi skulle vara någon sekt kan jag inte hålla med dig. Ibland så undrar jag varför vi får den stämpeln. Vi berättar om kosten eftersom vi mår så bra, men vi tvingar ingen att äta den.

Att man skriver om den är väl inget fel, många här och andra ställen skriver om tallriksmodellen, pulver, piller, operationer osv, varför är de inte fanatiska.

Jag är inte här och försöker värva några till till LCHF utan berättar min syn på saken.

Ha det bra.

#10 Ja, det där med sektvibbar, kanske beror det på att det känns så otroligt härligt, overkligt, fantastiskt och skönt att det kan vara sunt att äta så mkt fett och kött, när man under massor med år itutats att allt detta goda är onyttigt. Kan det verkligen vara sant liksom..Och jag håller med dig, Mervi, att det är samma vibbar runt t ex VV och VLCD också! 

Jag är fortfarande förvirrad och kan inte hitta beslutsamheten i hur jag ska få bort min obekväma övervikt på 30 kg. Hmm. Suck. Mitt största hinder tror jag är mitt dåliga tålamod. Vill helst vakna upp i morgon och.. ja, ni vet.. men det är ju omöjligt. Haha!

Beträffande VLCD-kurer och huruvida de ljuger eller ej vill jag bara säga att jag då inte tror mer på dem är på andra företag som säljer "bantningsprodukter". Det handlar om biokemi och hur kroppen fungerar på en extremt energisnål kost. Musklerna bryts ner om du inte tillför kroppen protein (som tillsammans med bl.a. fett är essentiellt för kroppen), sedan kan Cambridge och Nutrilett säga vad de vill.

För övrigt tror jag att var och en måste hitta sin egen modell, men vill du vara rätt om både kroppen och hjärtat ska du framförallt se till att få i dig rena livsmedel. Håll dig borta från processad mat, tillsatser och andra konstigeheter som kroppen inte är anpass att ta hand om. Byt inte ut smöret mot margarin, drick hellre hemmagjord hallonsaft än Fun Light, jag du hajjar.

Lycka till!

Det enda jag säger är: tänk själv och prova själv.

När det gäller mig själv så kan jag bara tänka tillbaka under de ca 20 år jag varit överviktig och fundera på hur bra de fettsnåla råden har varit för mig?

"Fettsnålt"  har varit det som gällt och det har inte alls fungerat i mitt fall - tvärt om så har jag bara lagt på mig mer och mer genom åren.

Nu äter jag LCHF sedan några månader och framgången är ett faktum! -10.2 kg hittills samt två byxstorlekar ner. Jag mår som en prins och VET att detta är det rätta för mig.

Det många inte förstår är att i och med att jag äter fetare så håller jag mig mätt mycket längre och har blivit av med mitt sötsug.

Tidigare var jag hungrig/sugen redan efter ca 2-3 timmar efter måltiden och det gjorde att det blev ganska många mellanmål under en dag. Numera äter jag faktiskt bara två gånger om dagen!