Jag håller med dig totalt. Har upplevt samma negativa respons. Särskilt från överviktiga personer. Kan inte tänka mig att de är så oroliga för mig. Det jag tror är att de helt enkelt är avundsjuka. Man tycker ju att det kan gå någon ag utan att någon kommenterar att man är för smal nu och att man ska börja äta. Eller varför inte klassikern "ta en kaka nu, det behöver du" suck…  Varför skulle jag vilja ha en kaka när jag försöker gå ner i vikt. Upplever inte mig själv som underviktig heller då mitt bmi är 21,5 och jag äter ju, fast mindre.

När jag får sådana kommentarer brukar jag bara ignorera dem, ingenting annat att göra egentligen. Jag vet ju själv hur jag vill se ut och hur mycket jag vill väga.

Va tråkigt att dina vänner inte kan glädjas med dig. Men jag tycker inte du ska bry dig om vad de säger.

Så länge du är nöjd med dig själv så ska du vara glad. Ifall dina vänner inte är glada kan väl de gå runt och sura då. Du vet ju att enda anledingen till att de inte gläds med dig är avundsjuka :)

Synd att du inte kan få positiv respons från dina vänner. Du ska inte bry dig om dom - vet att det kan vara svårt men du måste försöka nonchalera orden.

Jag har minskat tio kilo på sju veckor och en del kommenterar det och en del gör inte. Någon har frågat om jag ska bli anorektiker men det lär nog dröja innan jag kommer till det stadiet - ca 30 kilo =O) innan jag kommer ner till min idealvikt.

Nu är jag sådan att jag inte bryr mig om vad folk säger, tycker och tänker. Det är deras problem om de tycker något annat.

Har alltid fått höra om jag inte borde tänka på vikten och då har jag kontrat med "Det behöver jag inte för du tänker på den till mig". Visst har orden sårat mig men jag vet varför jag är överviktig och har de inte bättre förstånd - ja, då får det vara.

Du ska vara stolt över din prestation.

Kram Yvette

grattis till viktminskningen och din sunda livsstil!

när morsan slutade röka blev det ett jävla skitsnack bland de andra rökarna på jobbet. varför? skuldkänslor, de vet att de också borde.

sedan är så klart avudsjuka en stor grej. folk blir avudsjuka över allt möjligt, någon som fått jobb, fått en partner, tagit körkort, skaffat barn, går ner i vikt osv.

jag får ofta skit när jag berättar för folk att jag gått ner eller håller på att gå ner i vikt. det sårar. om det är någon som jag inte känner så försöker jag skaka av mig det. om det är någon jag känner så berättar jag att jag blir sårad.

Men man borde ju bli inspirerad istället. Jag vet när en lite rund tjej på jobbet gick ner i vikt så blev jag också supersugen på att göra samma sak.

Tack:)

#3 Trolgen ligger problemet hos personen som inte kan glädjas. Jag ska göra som jag känner för och strunta i andras kommentarer.

#1 Jag har också fått höra mpnga ggr "ta en kaka" eller "men du kan väl ta en glass nu" och så tjatar de i evigheter. Ibland har jag gett med och ätit den där glassen trots att jag inte ens var sugen på glass. Jag fick jättedåligt samvete efter det och det kändes inte bra att äta glassen heller.

Som ni säger så verkar det bottna i avundsjuka. Det är tråkigt att det ska vara så, men jag ska stå på mig. tack för all uppmuntran:)

#5 ja eller hur. Jag tycker också det är motiverande när man ser andra som lyckas gå ner i vikt.

När jag gick ner och var väldigt nära min målvikt så sa mina vänner att "nu får du inte gå ner mer". Jag tror det beror på att jag haft exakt samma vikt under många många år. När jag plötsligt börjar gå ner så känns det fel för dem. Jag stämmer inte längre in i den bild de har av hur jag "ska" se ut.

Det kan oxå bero på att de blir oroliga och säger så för att de bryr sig om dig. Jag tror sällan det handlar om avundsjuka. Isåfall är det inte vänner du talar om utan ytliga bekanta.

Nära vänner är sällan negativa, och skulle de uttrycka oro så kan den ju vara bekräftad, de känner ju trots allt mig så väl. Det är oftast arbetskamrater och ytliga vänner som lägger kommentarerna.

#8 Jag har också funderat lite på det. Att man inte stämmer in i den bild man var förr. Jag har dessutom ändrat mycket av mina vanor. tex så brukade jag och en kompis alltid äta något när vi sågs, ofta var det något onyttigt. Nu när jag inte längre håller kvar vid de vanorna så kanske inte hon hänger med eftersom hon inte slutat med den livstilen.

Okej, Det är nog sant de du säger.

Tidigare var jag väldigt smal och då kommenterade alla min vikt, och vad jag åt och OM jag åt, hela tiden. Det verkar som om det är helt OK att hacka på smala människor men uj uj uj om man råkar kommentera någon som väger lite för mycket. Det är fult och elakt.

Det var faktiskt inte roligt att bli kallad för "4 tums regel" som ett exempel.

Att du lyckats gå ner (Grattis) triggar nog mångas avundsjuka och därför tar de sig rätten att kritisera dig. De känner sitt eget tillkortakommande och vill trycka till någon annan.

Nu när jag är en tjock liten tant är det ingen som kritiserar mig längre. Ha!

Du ska vara nöjd och stolt över vad du uppnått. Tindra för fasiken!

#11 Undrar varför det är så egentligen? Smala människor kan vara lika känsliga över sin vikt som överviktiga kan vara! Det finns t ex underviktiga tjejer som kämpar för att gå upp i vikt, de vill defenetivt inte höra att de är för smala.

Är man lite större så är det ingen som säger någonting. Tänk om man jag hade sagt "du ska nog inte äta den där kakan, du behöver gå ner några kilon" (vilket jag aldrig aldrig skulle göra) då skulle det blivit ett jäkla liv men att säga "ta en kaka, du har blivit för smal" är helt ok.

Vissa borde fokusera mer på sina egna kroppar istället för på andras. Är man nöjd med att ha några kilos övervikt så är det väl helt fine, bara man mår väl. Vill man vara smalare så är det också ok. Alla har ju sin egen trivselvikt. Just nu känner jag mig nöjd, jag har lätt att handla kläder, jag slipper att ta den största storleken på i affärer som säljer "ungdomliga" kläder och ändå inte få på mig dem. Det gjorde att jag mådde dåligt, varje gång jag skulle köpa byxor kändes det hemskt, nu är det kul.

För två dagar sedan fick jag ändå kommentaren "du behöver äta upp dig lite nu". Suck…

Har inte varit i den sitsen. Men jag har däremot lite VARIT den negativa responsen. Jag har alltid varit störts i mitt umgänge och när jag gick ned så råkade jag ju märka att jag var mindre för en gångs skull och inte längre störst vilket vissserligen gjorde mig bra men påpekade det på fel sätt. Klart kompisen blev ledsen å de fattade jag rätt snabbt, bad om ursäkt och gav honom istället tips och så. Han gav mig så det löste sig. Hellre det än skadeglädje.

Grattis till viktminskningen :)