En jävla kamp!
Ursäkta min svordom i rubriken men just nu känns det så. Kampen att minska kilo från kroppen och samtidigt bli frisk från allehanda magbesvär tär på krafterna. Hade kommit igång riktigt bra med att minska kolhydrater och vågen och magen skötte sig lydigt men…varför alltid detta men…??? Råkade vilja ha en veckas semester på det fagra Rhodos och där slog magen bakut. Fick i mig några bacillusker förmodar jag och nu känns allt som ett enda stort bottennapp. Magen är i uppror, bränner och svider, toadörren är snart uppnött och humöret är inte på topp så att säga. Ska lämna prov hos farbror doktorn i morgon men jag tror själv att min IBS-mage har vaknat till liv igen efter en tids slumrande. Det gäller att inte ge upp och det känns redan bättre efter ha fått "gnälla" av mig litegrann. Har trots allt minskat fyra kilo och har bara två kvar till mitt viktminskningsmål. Men inte är det kul att ha en mage som uppför sig som en trotsig tonåring som skiter i allt! Där fick jag till det:-) Man får försöka ta till humorn så man inte däckar ihop totalt. Ha det gott alla kämpande överviktiga där ute i Sveriges avlånga land. En frisk och mysig höst önskar jag Er av hela mitt hjärta!