Jag har och kan…

Ah toppen! Då ser jag fram emot en artikel där. :)

Jag är också opererad, gjorde en gastric bypass för 16 månader sedan. Jag har inte ångrat en sekund att jag genomgick den operationen. Vad undrar ni? Jag svarar gärna på frågor som rör operation och dom funderingar man kan ha före och efter en sådan

kram Jordemor

Hur gör man för att få operationen?

Hur går operationen till?

Hur påverkas kroppen efter op?

Vad behöver man ändra i sina vanor före/efter op?

Jag gjorde en VGB så det är ju inte samma sak som gastric bypass.

Jag undrar en del om GB dock…

Vad kan man äta efteråt och i vilka mängder?

Vad kan man inte äta och varför?

Återhämtningstid?

sådana saker :)

Vad spännande jordemor! Och vad härligt att du verkar så nöjd.
Hur mycket har du gått ner? Vad kan du äta idag, och inte?
Man hör ju om det och folk som äter fågelpotioner för annars får de springa på toa.. :/
Så hur ser din vardag ut med mat idag?

Också nyfiken!!

Här är en till som är GBP opad, jag opades i oktober -07 och är helnöjd med det. Jag svarar också gärna på frågor i den mån jag kan. Alla är vi ju olika och kan reagera på olika födoämnen. Vissa kan inte äta mjukt bröd andra kan inte äta kött. Tror inte det finns någon generell regel för hur man kan äta efteråt. Jag kan tex inte dricka kaffe längre. Det har jag inte kunnat sedan operationen. Det doftar ljuvligt, men smakar avskyvärt.  Jag tappade 20 kg på 6 veckor, blev sedan gravid i dec, vilket dock inte är optimalt, men min graviditet har gått bra, visst har jag varit tröttare än trött. Men men.. nu väntar jag med spänning på vad "symbionten" i min kropp är för något. Jag har bf den 14/9 men troligen så blir det tidigare, med tanke på att jag är corticonbehandlad astmatiker samt att min dotter föddes tidigare. Det är även andra faktorer som spelar in. Under den här graviditen har jag gått upp 6,7 kg, vilket totalt sett ger mig en ganska stor nettoförlust! :-)

Min mamma är/va bypass opererad. Hon och en annan kvinna operarades samtidigt och va bland dom första i sverige hon gjorde denna operation. Den andra kvinnan dog av detta och min mamma har ingen magsäck alls kvar pga komplikationer. Hon har ist ett rör direkt till tarmen och en liten ficka som producerar magsyra. Hon får hela tiden gå och ta sprutor för att få i sig livsnödvändiga näringsämnen och antibiotika för att få bort skadliga bakterier som magsäcken annars skulle ta hand om.

Visst har utvecklingen gått framåt och operationerna förbättrats men jag tycker iaf man ska tänka en gång extra innan man genomgår en sådan operation.

Även om operationen går bra så kan de innebära att man aldrig mer kan äta vissa saker, tex pasta, bröd osv.

Jag håller med dig helt Cat!

Samtidigt är det väl så att en del (kanske ganska många) av de som opererar sig gör det när de kommit till vägs ände s.a.s. De har försökt allt annat tänkbart för att minska i vikt men utan framgång och en del av dem är döende pga sin fetma. De har inget större val utan vill verkligen göra en drastisk satsning på sitt liv.

Jag tycker personligen att det är bedrövligt att det är den utveckling och de forskningsframsteg man gjort på hur man ska hjälpa människor som missbrukar mat, för det gissar jag att majoriteten med stor övervikt gör i någon form. Det borde finnas behandlingshem för den typen av missbruk precis som annat missbruk, men övervikt och fetma är så intensivt kopplat till karaktär och vilja så man tar inte riktigt problematiken på allvar tycker jag.

#10 Menar du att det är så, eller att allmänhetens uppfattning är att övervikt och fetma är kopplat till karaktär och vilja? Jag menar, själv avskyr jag de stereotyper som finns om övervikt.

En gång i tiden fick jag ett jobb enbart för att det var kris hos den arbetsgivaren. Jag fick höra av andra anställda, att jag måste varit enda sökande till platsen, då chefen hade som regel att inte anställa överviktiga människor. Tre månader senare kom han fram och sa att han aldrig hade haft någon som jobbade så hårt. Jag bara var tvungen att påpeka att lathet inte sitter runt midjan utan i huvudet, och att han borde kolla på vilka som var de slöaste kräken på skiftet. Det var just de som var spinkigast, eller de som sysslade med sport och idrott….

Han skämdes rätt rejält efter det snacket.

#11 Nej jag menar att det är en stereotyp bild som är fruktansvärt felaktig! Men jag tror helt ärligt att den är så inrotad så att feta människor inte anses lika viktiga som normalviktiga/smala med sjukdomar.

Om man har en så stor övervikt att man kan komma ifråga för Gastric Bypass eller annan viktoperation så tycker jag att man först måste pröva alla andra vägar till att gå ner i vikt. En operation är ju ett ingrepp. Som vi hör av Cat Nr.9 ovan så kan det ju tillstöta komplikationer. Det finns säkert rapporter och statistik på detta som man borde läsa innan man beslutar sig för ett sådant definitivt beslut.

#12 En av de intressantaste, men samtidigt kusliga sakerna jag upplevde förra gången jag gick ner, var hur folk faktiskt resonerar och pratar om överviktiga människor. Självklart inte folk jag känner, eller folk som visste hur jag hade varit innan, men folk som jag träffade som smal. Folk är så stinna av fördommar att man nästan häpnar över hur de beter sig.

#14 Ja, och det är dålig stil. Ytligt till och med. Vem bryr sig?

Alla är värda lika mycket. Varför snacka skit om andra hela tiden? Istället kan man ju vara lite positiv någon gång, se det som är bra hos någon, och inte bara det dåliga.

Alla vet vi ju att en person har både bra och dåliga sidor, men man ska ju lyfta upp de som är bra. De dåliga ska man istället försöka göra någonting åt, eller inget alls, men inte klaga på i alla fall.

Ingen är perfekt.

De finns alldeles för lite kunskap om viktproblem inom den svenska sjukvården. Dåligt förebyggande, behandlingar, uppföljade och inget stöd alls för den drabbande. Man blir ist dåligt bemött av läkare som rycker än lite i fläsker runt magen och säger du kanske bode tänka på vad du stoppar i dig.

De är inte förns de gått för långt dom kommer på mirakel lösningen med olika operationer.

Jag är varken för eller imot operationer, tycker de beror på fall till fall.

Jag lider själv av ett matmissbruk som inte tas på allvar för att jag inte är tillräckligt fet, så jag får ingen hjälp.

Nä dags för en skärpning hos sjukvården, att dom börjat ta detta på allvar!!!!

Visst ska man tänka sig för både en och två gånger, därför är det positivt att det är långa väntetider för dessa operationer. Det är min åsikt. För mig tog det ca 2 år från remiss till op. Vilket gav mig mycket tid att tänka. Jag kan bara säga att det är det bästa jag har gjort, jag ångrar mig inte för en sekund. Det är ju ingen liten operation det handlar om. Men det handlar om hjälp till självhjälp. Efter operationen så får man lov att ändra sin livsstil så är det bara- Är man inte beredd på det, så ska man definitivt inte låta operera sig. Har man prövat allt, alla veckoblask dieter, viktväktarna, Cambridge och tablettbehandlingar och allt annat vad det nu kan tänkas heta och kanske med ett till en början positivt resultat, men ändå så går man upp det man har gått ner + lite till under tiden man körde dessa kurer. För min personliga del handlade operationen om att få en bättre hälsa, att få se min dotter växa upp att orka leka med henne att få må bättre än jag gjorde innan.

Har man prövat allt så tycker jag att man kan ta och diskutera med sin läkare. Det är inte fel.

Den här artikeln är tänkvärd att läsa i detta sammanhang.

http://www.kostdoktorn.se/?p=1694

Det är verkligen jätteintressant att läsa era erfarenheter!

Jag var som många av er helt negativ till operation innan. I efterhand har jag funderat över varför, och faktistk så tror jag det var mycket rädsla och okunskap som gjorde det. Jag har en dotter som bestlutat sig för operation och då sa jag nej, nej tills hon en dag la en bok i min had so hette operation livsviktigt(tro jag, kan kolla om det var så den hette) iaf så var den boken skriven till mig. Faktiskt var det så att direkt när jag läst boken förstod jag att detta var min lösning på ett viktproblem som jag levt med i hela mitt liv(var 49när jag op.) Jag antar att det är många av er som liksom jag bantat i stort sett jämt och tyckt att det är så himla tråkigt och kankse skyllt på det ena eter dt andra som orska till att  man alltid går upp allt man lyckats gå ner, oftast med lite extra upp också! När jag funderade igenom vad so mvar viktigt för mig i livet så var det ju inte att ibland kunna äta stora portioner utan att kunna göra allt jag tycker är ku som att dansa, bada, gympa gå skogen ja allt möjligt som jag (min hjärna) sagt till mig själv att "så kul är det ju inte" man kan göra mycket roligt hemma, stillasittande och det gjorde jag också. hmm blir lite flummigt det här känner jag

Hur som helst om man funderar på operation läs först och gå in på viktop.se där man kan läsa och fråga om allt som rör operationen. Ta sedan kontakt med tex din distr. läkare som skickar remiss. sedan tar det ett antal månader innan man får en tid hos specialistläkar (ibland är det ett gruppmöte först med distist) därefter sätts man upp på operationskö (om man uppfyller kriterierna) Efter detta väntar man och väntar. för mig tog hela processen ett knappt år(men då hade jag förtur) MIn dotter väntade i 2år.

Jag gjorde min operation med titthålskirugi dvs. bara fem små öppningar på magen. var hemma efter två dagar och fick ganska snabbt börja äta(oliak på olika sjukhus)

Jg börjae jobba redan efter en vecka(lite för tidigt men men..) Från början gick jag ner 1- 1 1/2 kilo i veckan och nu går jag ner ung. 1/2 kilo i veckan. sedan op. har jag gått ner 51 kilo och jag kan äta ALLT. men i små mängder. Inann op hade jag inge rikgtig mättnadskänsla utan blev alltid för mätt-illamående (för mycket mat alltså) Nu blir jag mätt och nöjd eter 1 1/2 dl. tuggad mat.   gud så långt jag skrev men hörrni fråga gärna mer jag svarar*ler*

Glömde en sak som är viktig att komma ihåg - Det kan vara livsfarligt att opereras men ställ det i relation till att det är livsfarligt att leva som överviktig!!

#21 Tänkvärt och klokt sagt.

Oj vilken historia Jordemor! Härligt att höra att det fungerar bra för dig. :) Jag blir så glad att läsa att du gått ner så mycket!
Så du får inga dumpningar som man läst mycket om? Att man får diaree när man äter mycket fett?

Diareér har jag inte hört nån faktiskt som får. Men, jo. jag dumpar ibland men då har jag ju ätit fel. Om jag tex. sätter i mig pannkaka då blir det "dumpning" vilket betyder att maten har stuckit iväg lite för snabbt ut i tarmen och magsäcken har inte hunnit ta upp några näringsämnen från måltiden. Effekten blir att man blir yr, kallsvettig och får lite hjärtklappning. Då blir det till att lägga sig ner en stund och lika still i si så där 10 minuter så mår man bra sen igen. Lika plötsligt som känslan kommer försvinner den. Men som sagt man lär sig vad man dumpar på och undviker det i största möljigaste mån. Men faktiskt så äter jag en pannkaka ibland för att jag längtar efter det men då är jag ju medveten om att jag kommer att dumpa så det är inget större problem.

Jag dumpar på för fet mat, inget annat men det är förståss olika mellan alla människor.

Aha! Så det var det dumpning betyder.

hua säger jag, jag väger 94 kg till mina 164 cm , och har provat det mesta o går upp hela tiden min gräns är nådd för läääänge sen

Hej Hissen! Jag är också ca 164 cm men väger lite mindre. Tycker inte att du har en så svår övervikt att du behöver  operation (lekmans tyckande). Har du prövat LCHF. Det är faktiskt ganska bra. Men man måste ge sig till tåls. Det finns många hjälpsamma på Kolhydrater iFokus. Har hjälpt mig och min man samt flera i vår vänkrets. Vi har vänner som ringt och tackat för rådet. Och det är inga som har tillgång till iFokus på svenska utan vänner utomlands.

#26 Vad jag kan få det till så har du ett BMI på 34. Det är alltid BMI man går efter när man kollar om man fyller kriterierna för op.

dom är (kom ihåg bara att dom kan vara lite olika för olika sjukhus)

1.BMI över 38 Men socialstyrelsen rek. över 35 och till och med över 30 för diabetiker)

2. Jojobantare. dvs. man vet att man kan gå ner om man ändrar kosten. så man skall ha haft lyckade bantningsperioder bakom sig. Detta för att man naturligtvis måste förändra sitt sätt att äta riktigt ordentligt efter operationen.

3. Man skall vara psykiskt stabil. Varför dådå, jo för att det är en förändring för livet man kan inte komma och ångra sig efteråt.

hissen, jag tänker lite som LenaK här. Har du testat LCHF eller GI? De skiljer ju en hel del och man kan välja kostsammansättningen beroende på hur man är. För mig blev ju LCHF en ren katastrof, medan jag har många nätkompisar som det varit rena himmelriket för.

Vore det nå't att testa?

Jag ska (förhoppningsvis) få göra en GBP operation . Ska på första samtalet med kirurgläkaren nästa vecka.

Hur många samtal blir det innan man op?

"Sållar" dom bort vissa av oss överviktiga?

Mitt BMI ligger på 40,1 och jag kan så gott som inte röra mig pga all värk. (klarar ej vanliga promenader) Har provat "ALLT" för att gå ner i vikt. Är 75% sjukpensionerad och har tidigare arbetat 25% men inte nu. Vill kanske kunna börja arbeta 50% igen nån gång i framtiden…..? Har en muskelsjukdom i botten,

#30 Berätta gärna hur det går för dig =)

#30 Lycka till med läkarbesöket. Det brukar inte vara fler än ett besök men ibland har dom en dietistträff före också. Men specialistläkare brukar räcka med en gång sen avgör han om du blir uppsatt på operationskö. Det låter i mina ögon som om du vore en bra kandidat för op. Hör av dig om du undrar mer.

Hej.

Jag är också Gastric Bypass-opererad (2004) och ångrar det inte för ett ögonblick. Men, hade jag vetat om LCHF tidigare så hade jag troligtvis sluppit operationen. Visst har även jag haft lite dumping, och under en övergångsperiod svårt att äta vissa saker, men inget som är bestående. Min initiala viktminskning var 58 kg och jag var en av dem som blev normalviktiga. Det är dock inte alla som blir det.

Efter operation har du svårt att tåla kolhydrater och ibland även för mycket fett. Du kan dock "vänja" dig igen och återfalla i ditt eventuella missbruk. Den allra största förändringen för mig, innebar att jag blev _mätt_! Och det, riktigt ordentligt efter en pytteliten mängd. Därför var det inte svårt för mig med operationen.

Efter några år började jag dock öka i vikt igen, (>10kg) och bestämde mig för att sluta få _suget_. Jag började med lite mjukis-GI, men insåg att det var smartare för mig med en LCHF-variant istället. Jag kan kalla den LCHF-soft. För mig innebär det att jag äter lite grönsaker och frukt, mycket fett, ost, kött, sås, nötter osv, men absolut inget socker, mjukt bröd (lite flatbröd för att samla pålägget på morgonen bara), mjöl, ingen potatis, ris, pasta, couscous, quinoa eller sådant. Det tog mig två dagar, sedan var det stora _suget_ borta. Av denna ksoten gick jag upp i vikt de första 2-3 veckorna, för att därefter sakta minska i vikt. Med denna kosten känner jag mig också mätt hela tiden och inte alls sugen på småätande, godis eller socker. Helt fantastiskt. Har sedan midsommar gått ner 8 kg, inte snabbt, men så har jag inte så mycket övervikt heller och jag är inte fanatisk. Jag äter mer kolhydrater och grönsaker än de mest rättrogna.

För er som har en stor övervikt kan jag rekommendera er att testa i åtminstone en månad. Det passar säkert inte alla, men om man överväger en operation som är ett så väldigt stort ingrepp (fysiskt såväl som psykiskt) så tycker jag att man kan prova annat i en månad före beslut.

Ni får gärna fråga mer!

Lycka till

Jag har försökt få min läkare skriva en remiss till en sådan operation, Men han var riktigt oförskämmd o sa till  mig att gå hem o äta rätt mat så blir du inte fetare. Jag gick hem o åt tröståt, naturligtvis, Hur har ni fått igenom era operationer..Finns det nårgot sjukhus man kan vända sig till direkt för att få operaton..

Funkar inte så… dom vill att man ska vara psykiskt stabil innan man genomgår en op… ibland slinker man igenom iaf. och då går det åt pipsvängen iaf.

Jag har gjort en vertical gastric banding och javisst, jag gick ner… men jag längtar efter frukt och grönt. Har inte kunnat äta det sen -01.

Jag väntar på en gastroskopi för att få veta vad som är fel på bandet… är det riktigt illa så har jag ett kroniskt sår som inte kommer att försvinna oavsett om jag har kvar bandet eller inte…

Och jag väger nästan lika mycket idag som när jag opererade mig… så

Om dom skickar hem en och säger att man ska fundera ett par varv till… gör det.

Jag blev gbp-opererad 19:e november i år. Jag mår jättebra!

Jag har ännu inte upplevt dumping, trots att jag äter LCHF. Så även om många säger att man dumpar på fett, så stämmer det i alla fall inte på mig.

amorosa: Din läkare kan inte neka, inte om du uppfyller "kraven", dvs har ett bmi över 40 (eller över 35 med andra komplikationer, t.ex. diabetes) och har testat allt utan att lyckas gå ner/hålla vikten! Min egen läkare var skeptisk, men jag drev igenom remissen i alla fall. Det slutgiltiga beslutet ligger ju hos en kirurg, inte på husläkaren!

Hej jag sak opereras i örebro nu i vår, gactric nypass har väntat i 3 år men nu börjar det dra ihop sig, väger idag 118 kr o är 172 cm lång, någon som kan ge mig några bra tips???

Sköt om er :)

Vad jag förstår så måste man ju lägga om kosten rejält efter en operation för att inte må dåligt på olika sätt. Då förstår jag inte varför man inte gör det redan INNAN för att slippa ta till kniven. Man kommer ju ändå att bli tvungen sedan

Jag har själv 20 kg övervikt och har varit tjock i hela mitt liv. Gått på myten om den "nyttiga" potatisen, pastan oh riset. Tryckt i mig kilovis med frukt, flera brödskivor om dagen och haft ett ständigt sötsug. Inte förrän för några veckor sedan fattade jag poängen. Det är kolhydraterna som gör mig så himla sugen på allt onyttigt och sött. Mitt tips är att sluta med potatis pasta ris bröd och socker (även frukt) Mitt sötsug försvann efter en vecka på detta sätt och jag har äntligen börjat gå ner och känner mig MÄTT under tiden Äter mycket ägg, fisk, kött, ost mjölkprodukter- feta- som inte innehåller så mycket kolhydrater. Och så grönsaker förstås.

Tycker det är ett betydligt bättre sätt än att operera sig

#38 För många fungerar det säkert med stenkoll på kosten. Och visst måste man också gå på en diet innan man blir opererad. Dock tror jag att många anser att själva operationen ger dem en anledning att inte äta det de inte borde. För de känner effekten av det då. Dumpning etc. Kanske skulle många av de som opererar sig klara att gå ner i vikt om de gav sig f*n på en diet.
Dessutom äter man mycket mycket mindre och blir mätt direkt, vilket många av oss överviktiga har problem med. Vi äter för mycket och att dra ner kraftigt på portionerna känns, speciellt när man fortsätter vara hungrig.

*babblar på* <-- lite trött idag. :)

Operation är ingen garanti för att bli smal heller =(

Jag gjorde en GBP 2001 vägde 160 då. tappade ca 40 kg första året stod sen still där under några år innan det började vända uppåt igen. Hamnade på 129 kg innan jag blev tipsad om LCHF. har gått ner 16 kg på den kosten nu och mår strålande. Inget sug efter sött alls längre =). Jag sa när jag började att jag ger det 2 veckor sen får vi se…detta är snart 1 år sen =)

#40 Härligt! :) Men trist att operationen inte fungerade.. Jag funderar förstås lite varför. Forsatte du med samma diet hela vägen? Har läst många som går i fällan att man sakta men säkert töjer ut bandet igen och snart kan äta precis som vanligt, vilket givetvis medför att man också går upp i vikt igen.

Jag har inget band utan har kopplat förbi GBP =) Nja orkar en knapp normalportion numera. Största problemet var nog att inte sötsuget opererades bort. Lite godis hela tiden blir ju mycket det med =)

#42 Ah just ja. Skillnad på de båda. :)
Nej, det blir ju kvar, suget. Men skönt att du blivit kvitt det på andra sätt.

Hej, intressant läsning. Min fråga till er som gått ner så mycket… Hur har huden anpassat sig? Är det mycket överblivet skinn? Tränar ni för att undvika detta? Funderar själv på en sådan operation.

Väldigt intressant läsning!

Jag fick brev från Danderyds sjukhus i Nov att jag nu stod i kö för en gastric bypass. I dag fick jag ett samtal från kirurgen på sjukhuset att jag har en tid hos läkaren på Måndag den 9 Mars.

Blev förvånad och otroligt glad över att det har gått så snabbt. Har jag tur så är jag opererad inom 1 månad.

Känner mig bara förväntansfull och ivrig på att äntligen gå hjälp med min övervikt.

#46 Grattis!

Här kommer ett till alternativ istället för operation, GI och LCHF…

Svarta Lådan! Min syster testade det som sista utväg innan hon skulle bestämma sig för Gastric Bypass. 

Hon behövde aldrig opereras och mår idag jättebra. :) Så jag kan verkligen rekommendera det.

#48 Vad är det?

#46 Härligt! 9 mars är ju imorgon! Så hur går det?

Jag står just nu på väntelistan så jag borde väl få min inom ett år nu. !,5 års väntetid där jag bor.

Läkaren var kaontrevlig och verkligen lyssnade på mig. Jag har ett BMI på 39 eftersom jag bväger 106 kg och är 163 lång.

Har jojobantat och säkert provat allt under 30 år. Men kroppen orkar inte mer känner jag. Jag inser att jag klarar inte av att gå ner mer i vikt själv längre.

Så nu står jag i kö för en operation, och har jag tur så blir den av redan nu i Mars eller tidigt i April. Köerna har kortats väldigt mycket här i Stockholm berättade läkaren.

Jag känner mig bara förväntansfull och inte ett dugg orolig. Jag har två nära vänner som gjort GBP och jag ser på dom hur hela deras liv har förändrats bara till det positiva, så jag hoppas på det jag också.

Ni som väntar och som fått remiss Lycka till, ni  andra som funderar gå in på www.viktop.se och läs

Kram Ann

Eller http://www.viktdropp.se - också en jättebra sajt!

Hej . Jag har inte operarat mej . Men väntar på tid, det blir nog efter sommaren).

Är lite nervös så jag skulle vilja veta lite hur det är efter op o om nån har några tips o ge?

Tack . MVH Lola45

Intressant läsning måste jag säga! Är själv inte opererad eller i närheten av att bli. Men jag arbetade med en kvinna för ett par år sedan om genomgick en GBP och till en början gick det väl bra men sen vände det och hon hamna på en platå för att sedan vända och gå uppåt igen. Hon hade mer eller mindre ljugit sig till operation i hopp om en "quick-fix" och det ångrade hon djupt för hon mådde ju inge vidare av att gå upp i vikt igen….va sjuk ofta.

Jag vet ju inte hur kriteriena ser ut utöver BMI, men man borde ju vara mer noga med samtal inför och även efter. Många överviktiga…inkl mig själv, vi har svårt att förhålla oss till mat. Varför vi äter, hur vi äter, när vi äter osv. Ungefär samma som för deprimerade (mina liknelser är skumma I know, men men) jag har lidit av deppressionen till å från sen min barndom…ingen hjälp what so ever…prata lite me kuratorn på skolan, sen när jag blev äldre och min "sjukdom" blev ohållbar så stoppa dom i mig tabletter ist för samtalsterapi…jag hamna på "dårhuset" en månad å fick samtal, medicinering och samtal…jag blev utskriven å fick medicinering…det brister! Man MÅSTE få samtal oxå, annars håller det inte. Samma sak med viktminskningsop. man måste få fortsätta med samtal även efteråt…det är inte bara kroppen som ändras, knoppen måste få hänga med i utvecklingen som händer oxå!

All heder till er som fixar det på egen tass, men även till er som genomgår en op och på så sätt får rättsida på ert liv igen :)

Nåväl…som sagt, jag är inte op eller i närheten av att bli….men man funderar ju ofta!

jag har då varit så enormt nöjd!! . gjorde min "gastric bypass" för ca 5 år sedan nu. o gick ner ca 50 kg. så jag har inte ångrat det!!

men har tyvärr, börjat gå upp ivkt igen under senaste året! fick ett tarmvred i slutet på förra sommaren. fick åka in akut o blev opererad dagen efter. nu är detta något som tillhör "nackdelarna", med denna typ av viktminskningsoperationer. men skulle ÄNDÅ aldrig vilja vara utan den!

men som sagt tarmarna funkar allt sämre, så någon regelbunden tarmfunktion finns nästan inte! använder olika pulver som läkaren gett råd om o sktivit ut på recept. men som de e nu har dom nästan slutat o funka dom med!!

 skrev om detta även på en annan fråge spalt.här på viktsidan. men gör de igen, för jag är så lessen över detta problem!! vill ju verkligen behålla den vikt jag fått!! har ju värk, fibromyalgi. så vilken hårdgympa som helst går inte. men jag är aktiv i den mån det bara går! är ingen soffpotatis!!  men det är verkligen skit jobbigt just nu!!

#56 Nu blir jag lite rädd…

Eftersom jag är planerad att opereras…

Min VGB operation har gått åt pipsvängen… bandet har vuxit in i vävnaden.. men tarmvred har jag aldrig fått…

#57      oj, vill då absolut inte skrämma dig! på många sätt är detta en operation som hjälp mig otroligt!!

 men som med alla ingrepp i kroppen, så finns det ju "biverkningar". o det var ju något min läkare talade om innan. men de fanns även i pappren jag fick som handlade om operationen. nu är ju detta inget som ALLA som gjort denna typ av operation, behöver råka ut för!! absolut inte!!

 men som sagt det är ju ändå en av problemen som kan komma p.g.a den förrändring det blir med ändrade tarmvägar o bortopererad magsäck (var ju endast en liten "ficka" kvar efter operation, men så är det) jag visste ju!

 men det som är verkligt tråkigt är ju viktien som kommit tillbaka!! och som jag inte vill ha!! men den tarmtömning som jag så vill ha, har ju försvunnit, nästan!! och det lider jag hemskt av!!

 önskar ju så. att det fanns någon typ av medicin som kunde hjälpa!!

 jag rör mig o försöker hålla min kropp igång!! även om jag ju har värk. så tycker då inte jag e någon "soffpotatis"  men som sagt skit e de!!

 men jag tycker du ska prata med din läkare!! inte ska du behöva bli rädd för detta!! det vill jag ju inte! vi är ju alla olika, o vi reagerar ju oxå olika på saker o ting.

så hade jag fått möjlighet o göra en sådan operation igen!! om det skulle vara en hjälp.. så utan tvekan!! jag skulle göra om den!

Jomen grejen är ju att även om min magsäck fortfarande är en del av systemet så att säga så har jag ju levt med fickan i 8 år…

Nu kan jag dock inte äta riktig mat… antingen så får jag leva på riskakor, godis eller annan skit… jag har inte kunnat äta ett äpple eller en morot utan att få tokkramp på 8 år… Och läkaren sa att det skulle jag kunna efter en GP

Har fått veta att jag ska göra min i December eller början av Januari.

Ville också passa på att berätta hur jag ser på biverkningarna som kan komma av en operation. Jag är 36 år gammal idag och kommer vara nästan 37 när jag gör min operation. Väger idag 160 kilo och är 186 lång. Har fortfarande inte fått några fetma relaterade sjukdomar men är också medveten om att det mest är en tidsfråga nu när jag närmar mig 40. Chansen att åka på fetma relaterad diabetes är ju hög liksom olika hjärt och kärl sjukdomar. Jag har också sömnapne som kan bli bättre när jag går ner i vikt.

Jag ser mer en operation som en chans att inte bli sjuk i andra sjukdomar. Om allt går bra så kanon men om jag får vissa biverkningar så resonerar jag som så att jag antagligen skulle bli sjuk i vilket fall inom ett par år- Så för mig är detta en chans att få vara frisk något jag tror jag inte kommer vara länge till med denna vikt.

ok, då förstår jag du kan inte ha det lätt!! jag kan o har kunnat äta ganska varierat hela tiden! mängde har ju, särskillt i början vait liten, förstås. de jag känner igen är som du säger morötter, äpplen…färska frukter o särskillt grönsaker. dom har jag svårt med fortfarande. får väl inte så hemska särtor, men mår absolut inte bra att äta dem råa. kokar därför oftast grönsakerna. frukten har ändå blivit bättre! skalar jag äpplena nu, så går dom oxå.

#60 ja, det är så jag ser det oxå! nu har då detta med tarmarna o en normal magtömmning blivit ett otrevligt problem. o dom viktminskningstabletter o liknande som finns dom är ju jag osäker på om dom har samma funktion som för en som inte gjort operation, utan har en normal tarm o magsäck… men det e klart, jag måste ju prata med läkarn o se OM det kan finnas något som kan förbättra, åt.m. problemen. detta med tarmvreden den kanske inte kommer igen!! läkaren sa att risken finns ju där men om, och när, det kan komma det vet man ju inte.

#59   jag hoppas verkligen du ska kunna få en fungerande hjälp oxå!! förstår ju att du känner dig orolig och besviken över hur det blivit! man vill ju helst ha en god hälsa! o det e sant!! riskan för sjukdom av fetman, är då absolut inget bättre alternativ!! jag åt ju blodtrycksmedicin under ca ett par år, innan operationen. och så med värken, så mådde jag ju inte bättre så heller. vägde 135, då jag blev opererad. o är ju 154 cm lång. så det var ju mycket extra att behöva bära på.

fetman är ett skitproblem!! så hemskt att det ska vara ett så stort problem!!!  mycket kan vi skylla på oss själva! för mycket av de som smakar gott! stekt mat, godis o allt vad det finns….!! men nog går jag mycket på det som kommit fram på senare tid, oxå. att det finns en medfödd orsak oxå, som gör att människor har olika grad av förmåga av att just bli feta. jag är adopterad. men har haft kontajt med min biologiska mamma o hennes syskon o mamma ( min mormor) och vi är allihop korta o feta!! förstås i lite olika mängd gällande övervikten,  men ändå!! de är då inga problem o se var min korta växt, o lätthet till o få övervikt kommer ifrån! helt klart!  men jäkla probkem är det!!

Hejsan, jag har 24/9 -05 gjort en magsäcksoperation.. vill ni veta mer om hur det gått när det gått så länge efteråt kan ni skriva till mig eller här? Eller gärna titta in på min blogg: http://smultronduvan.blogg.se

hej igen

Har nu varit opererad i 6 veckor och jag mår toppenbra. Operationen gick väldigt bra och jag var pigg ett par timmar efter. Opades på Onsdagen och åkte hem fred f.m

Jag äter nu 5-6 gånger per dag men betydligt mindre portioner än innan. Kan äta det mesta och mår kanonbra. Har gått ner 15 kg efter open och det är jag mycket nöjd med. Har ca 20-25 kg kvar till min målvikt. Ångrar verkligen inte detta utan jag mår så mycket bättre bara 6 v efter open.

I Sep åker jag till London med yngsta dotter (22år) för att shoppa en helt ny garderob. Vi skall samtidigt gå på konsert med Michael Jackson, tjolahopp vad roligt det ska bli.

Ha en skön sommar önskar en glad Ann

#63 Stort grattis till dig och härligt att du mår så bra =)

Den 13 okt är det 5 månader sedan mib GBP. Har gått ner 30 kg och mår så oförskämt bra.

Maten funkar bra och jag kan äta det jag vill. Men numnera väljer jag noga vad som stoppas i min mun. Fett och socker kan jag äta, dumpar inte som många gör. Men har inget sug efter godis eller typ pizza. Smakade en liten bit pizza igår, men inget jag längre vill äta.

Dottern och jag var även i London utan att se Michael Jackson tyvärr. Men vi hade 4 härliga soliga dagar och jag shoppade 19 kg ja 19 kg nya kläder. Rensade ut allt gammalt och fyllde på garderoben med helt nya MINDRE kläder, underbart.

Har numera st 40-42, kan knappt fatta det själv men livet är härligt och jag mår så bra :-)

Mvh Ann

Hej!

Jag är ny här. Har läst om era GBP op.

Den 10. okt är det 7 mån sedan min GBP. Jag har gått ner 43 kg. Har inte haft några problem.

Jag funderade 2 år om denna op och undrade varför det  skulle vara bra lösning för mig. Då förstod jag att jag måste kämpa antingen med min övervikt eller med att tänka noga vad och när jag äter. Men poängen är att jag måste kämpa!

Övervikt var förskräklig kamp utan resultat. Dessutom var jag deprimerad och hade allvarliga hälsoproblem.

GBP op var för mig ett  verktyg som hjälpte mig att komma i gång. Att tänka noga på vad och när jag äter, betyder faktiskt, att jag tar hand om mig själv.

GBP op är ett stort ingrep som har sina för- och nackdelar och man måste själv förstå vad man ger sig in i. För mig var det ett bra beslut.

MVH sema