
Hatar min mage
Hej..
I över 2 års tid nu, om inte längre, så har jag haft jättejobbiga tankar om min mage och min kropp för övrigt.
Har fett på övre delen av magen, precis ovanför naveln och jag stör mig så himla mycket på det, att jag har fått riktiga ätstörningstankar senaste året pga min kropp.
Låren har jag bristningar på och celluliter här och var, hatar det! Gråtit många gånger över min kropp och bara önskat att jag kunde någon gång i mitt liv få se ut som JAG vill (ingen annan som jag vill visa mig smal för, endast mig själv så JAG trivs med mig själv).
Har ångest i vanliga fall och haft i över 8 år och psykologen har sagt att mina ätstörningar kan ha kommit pga att jag inte kan kontrollera mina känslor till ångesten och rädslorna och då försöker man kontrollera kroppen/matintaget.
Men… saken är den att jag kan äta vad som helst, MEN jag får fruktansvärda ångestkänslor efteråt och vill knappt äta något als dagen efter.
Jag som hela tiden efterstävat att gå ner 5-10kg och aldrig lyckas, så blir man mer deprimerad och får ångest när man ätit något gott och man vet själv om att man bara blir fetare och jag aldrig kommer uppnå mina mål med min kropp.
Jag har gått, gjort sit-ups, tränat meds olika övningar (kondition och styrka) men inget hjälper.. går jag ner i vikt så försvinner mestadels fettet på ryggen och min ryggrad känns tydligare. Även mina nyckelben tittar fram mera, INGET mer än så…
Jag vill inget hellre än att gå ner de dära 10 kg och bli nöjd med mig själv, trivs i kläder, våga köpa det jag vill och ha på mig, känna mig stolt.
Behövde få skriva av mig då jag både älskar och hatar dessa tankar om min kropp och skulle gärna vilja höra vad ni andra tycker och tänker.
Vad har du för längd, vikt och midjemått? Du låter inte precis överviktig om din ryggrad känns tydligare, och dina nyckelben tittar fram. Låter mera som en ätstörning än verklig övervikt
Min ätstörning (BED) gick över när jag började med LCHF. Jag hade ofta ångest kring mat men det har jag inte längre. Att äta gott och bli mätt varje dag utan ångest är en enorm vinst för mig, sen att viktnedgången går långsamt är tålamodsprövande men då är det bara att påminna sig om att man går ner på ett nyttigt sätt.

165 cm
Ca 60-62 kg
Midjemått: 71-75 cm
Under naveln runt magen: 85-88 cm
För mig så låter du inte överviktig, du väger så mycket som jag vill väga. Jag är 161 och väger 68 kg, vill ner iallafall 5 kg.
#0 Jag blev lite ledsen när jag läste ditt inlägg för att det verkar så jobbigt att ha det som du.
Det kanske kvittar vad jag skriver men jag gör det ändå.
Bristningar hör till en kvinnas kropp, vi förändras så himla mycket i kroppen när vi blir äldre, mycket mer än män. Orättvist? Javisst, men så är det. Trösta dig med att de bleknar. När jag började med p-piller växte mina bröst såpass att jag fick bristningar runt mina bröstvårtor som var illröda, det såg hemskt ut, jag hatade dem och bara grät! Nu, några år senare syns de knappt och jag är supernöjd med mina bröst. Jag fick även dem på höfterna och nu syns de knappt om man inte tittar noga noga. Sen får man tänka att vilken kvinna har inte bristningar, de flesta har dem, jag lovar.
Celluliter?!? Kolla i en skvallertidning, till och med filmstjärnorna har dem. Jag har dem och jag väger 55 kg för mina 163 cm. Jag accepterar dem helt enkelt, det är skitsvårt att bli av med dem! De där släta barbiedocka-låren har bara supermodellerna som dessutom är retucherade.
Dina mått låter mycket normala, till och med smala :) Men det kvittar vad alla säger till dig, eller hur? Det är du och endast du som ska bli nöjd med ditt utseende. Grejen är att du nog behöver acceptera dig själv först. Det låter flummigt, jag vet, men det är sant. Älskar du inte dig själv så har det ingen betydelse om du är pinnsmal. Läs det senaste om Victoria Beckham, hon ser för jävlig ut ( super-dupersmal) men hon fortsätter banta. Varför? Hon har ångest….
Ångest är jag inte främmande för, och visst är det mycket lättare att fokusera på vikten än allt annat som händer i livet. Problemet är att det man verkligen har ångest över stannar kvar, oavsett hur smal man är. Det är bättre att ta reda på vad man egentligen har ångest över. Psykologen du har har rätt, du kompenserar för någonting annat. Hungerkänslor dränker den ångest du annars skulle ha haft.
Att nyckelbenen syns är skitsnyggt, jag älskar mina nyckelben själv. Är man överviktig så syns de inte, kom ihåg det. Att ryggraden syns är inte ett ideal enligt mig, gör den det så är du för smal tjejen!
Det där med magen förresten, en liten putmage är inte osexigt. Just nu efter min viktnedgång så sticker mina nyckelben och revben ut men min mage putar fortfarande ut, inte mycket, men den putar. Visst skulle jag vilja ha en platt mage men det är svårt att få. För att den skulle försvinna skulle jag behöva banta mer och det vill jag inte! Resten av min kropp skulle se sjukligt smal ut då. Män bryr sig inte särskilt mycket om en mjuk mage, det är mysigt :)
Ok, jag har skrivit klart nu. Det blev långt, jag vet. Jag har ingen aning om det hjälper men jag hoppas det. Livet är alldeles för kort för att äta för lite och för mycket. Det finns mycket viktigare saker i livet än vikt.

#5 Tack så jättemycket för dina tankar och åsikter :)
Ena dagen känner jag ingen ångest alls och kan äta som vanligt, andra dagar fruktansvärd ångest och äter knappt inget alls… och .. andra dagar vräker jag i mig massa gott och får extrem ångest efteråt :(
Känns som att jag har svårt att hitta det dära "mellantinget", men har börjat äta mer avocado som jag älskar :)
#6 Hur gammal är du?

#7 20 år
#8 Då är du ju 4 år yngre än mig :)
Hur mycket vill du väga, vad är ditt mål?

#9 Ah okej :) jag vill väga runt 52-54 kg, det skulle vara lagom :) Få bort lite överflödsfett :)
#10 Ok, 54 kg, det är väl ok för din längd. Tror du att du skulle stanna vid den vikten? Hade du varit nöjd? Hur hade du tänkt att nå dit?

Jag hade antagligen varit nöjd då ja.
Förlåt, men bryter ihop helt just nu :( får se om jag kommer in mer.,
#12 Åh, gör inte det! Det finns alltid en lösning!
Tycker du ska vara nöjd med dina mått vännen. Försök och släpp detta och lev livet istället! Kram och Lycka Till!!!
Såklart man ogillar delar av sin kropp. Det är helt naturligt! Men tillslut får man ställa sig frågan: Är det värt att lägga ner otroligt med tid och pengar på att försöka åtgärda de fel som egentligen inte är fel utan delar av vad som gör dig personlig? Skulle jag inte vilja lägga den energin, tid och pengar på annat?
Citerar en känd bloggare: "Vi tjejer måste sluta sträva efter en perfektion som inte ens existerar. Vi kommer aldrig att se perfekta ut genom våra egna kritiska ögon, så varför lägga ner så mycket tid på att försöka ta sig dit? Vi kan rätta till snea näsor, vi kan banta, vi kan förstora brösten och fylla läpparna. Men tror du verkligen att det skulle få dig lycklig på riktigt? Tror du att vi människor är så enkelt skapade att en platt mage gör oss nöjda? Tror du att våra pojkvänner skulle älska oss mer om låren var lite smalare? Nej! (Har du någon gång funderat på varför vackra kvinnor som Angelica Jolie eller Jennifer Aniston kan bli dumpade/ha killar som är otrogna även fast du upplever dom som världens vackraste kvinnor? Det handlar inte bara om utseende, insidan är viktigast i längden!)
Enda sättet att bli lycklig och tillfreds med sig själv är att acceptera sig själv hur man ser ut och små småningom börja tycka om sina skavanker. Jag kommer aldrig bli världens snyggaste tjej men det är heller inget jag strävar efter för det skulle vara lika rimligt som att jag ska bli världens längsta man. Det går ju inte! Jag har valt att sluta stå i spegeln varje dag och dra i mage och lår. Det är inte värt att leva ett liv som slav under komplex och må dåligt över det. Jag vill leva! Jag vill vara glad! Och då får inte ens näsa, en mage som hänger lite över jeansen eller en dålig hy vara i vägen. För det är ingen som bryr sig!
Sträva inte efter en perfektion som inte existerar. Sträva efter acceptans!"
#15 Tyckte jag var bra skrivet av dig.
Vilken kvinna är egentligen utan celluliter, streckmärken mm mm. Jo jag vet, kvinnor med mycket pengar som har råd med plastikoperationer. De kanske kommer nära "perfektion", men är det värt det? Jag tycker inte det.
jag förstår att alla tjejer mår dåligt över sin kropp men jag ahr iallafall en tröst för dig
jag är 16år, är 156cm och växer inte längre, väger typ 65kg. hur kul är det??
jag kan betraktas som betydligt mer misslyckd än dig, men lycka till emd självförtroendet, hoppas du snart måt bättre! (:

Just nu blir jag så himla ledsen och arg på mig själv… besviken.
Klarat mig helt okej under förmiddagen med bara någon ostskiva och en nutrilett-dryck… sedan nu ikväll sprack allt.
4 mackor + smör. Ost på 2 utav dem och honung på de andra 2.
OCH kanske 200 gram potatismos med smör på och krydda.
Hur f*n ska jag bli av med min extrema hunger jag har jämt och mitt SUG efter mat.
Finns det NÅGOT som tar bort hunger och sug?
Kära nån! Det ska inte vara en plåga att gå ned i vikt! Du ska ju inte svälta dig! Det är bara jobbigt och håller inte i längden. Din kropp tar stryk och ditt psyke går i botten.
Du ska äta oftare än du gör i vanliga fall. Ät många små portioner av nyttig långsamt mat så kommer du känna dig mätt och pigg. Och så promenader eller lite träning oxå så ska du se att det kommer kännas mycket enklare.
Testa att läsa lite om GI t.ex. Det handlar om mat som stannar länge i magen och häller dig mätt längre. Fast med mindre kalorier! :-)

#19 Nej precis :(
Jag är dock vegetarian, så måste försöka äta så det jämnar ut sig med proteinet i kosten.
Men mycket grönt tänkte jag börja äta och SKIPPA alla mackor och liknande med massa onyttiga kolhydrater för mig just nu :(
Det är bara så jobbigt… för när det finns hemma äter man lätt det som man är mest sugen på.
Och min hunger slutar aldrig -_-
Det klart att du hetsäter på kvällarna och du svälter dig under dagen. Kroppen mår dåligt. Ät mat som håller dig mätt och som din kropp mår bra av istället t ex GI eller LCHF.
#20 tricket är att hålla blodsockret på jämn nivå så att det inte kraschar och du blir jättehungrig och sugen.
Till hungern och suget kan du ta superslim, läs min tråd om det. Det hjälper verkligen.

IDAG ska jag börja med att äta nyttigt OCH träna regelbundet!
Heje heja :)

Tack :D *stampar argt i golvet med foten och ger mig f*n på att klara detta nu*
Ett tips kan va o köpa en ny kokbok med mumsiga och nyttiga vegetariska recept. :-)

#26 Har en här hemma som jag inte testat något i ännu :D
Sådär.. 25 min träning.. med kombination av konditionsträning och mage/rygg/rumpa/ben :D

Håller med #21… det är bättre att ge kroppen det den behöver än att stoppa i sig en massa konstigheter, eller att gå hungrig hela tiden.