
Råd från sköterskan
För en vecka sedan var jag hos distriktsköterskan för att få ett recept. Hon började fråga om min vikt osv, hur jag åt och motionerar. jag sa att jag gått upp 15 kg de senaste åren och inte orkar börja banta. Jag är mentalt helt slut och har ingen kraft kvar.
Ändå börjar hon tala om att förändra sin livsstil. Det är ingen diet som man gör ett kort tag bla bla.
Mina två senaste försök gav jag 6 månader respektive 16 månader. Första ledde till +2 kg och det andra till ingenting egentligen.
Eftersom jag fortfarande äter ganska lite sa hon att jag måste röra mig mera. Men det finns ingen motivation. Jag orkar inte. Då skulle motivationen, enligt henne, vara att jag skulle gå ner i vikt och att jag skulle må bättre enligt henne. Hon skulle vara den som jag visade upp mina resultat för så jag skulle känna mig duktig.
Och återigen känner jag "men lyssna människa. Jag orkar inte för jag har ingen mental kraft kvar. Jag orkar inte misslyckas igen"
Alla som har gått ner i vikt vet väl hur jobbigt det egentligen är och hur mycket psykisk styrka som krävs. Kan man inte mobilisera den så kan man inte banta. Varför tjata om att försöka igen. Jag blir ju bara ledsnare och tröttare för var gång som jag misslyckas.
Jag har haft anorexia i 20 år och inte ätit någonting nästan. Jag minns med fasa hur jobbigt det var. 20 år måste man väl kunna kalla för en livsstil och inte för en diet en kort tid.
Nu orkar jag inte för jag vet vad som krävs.
>>>Malum domesticum<<<
Aj nej. Vill man inte så går det inte helt enkelt. Utan ork och motivation kan man lika gärna stå och knacka pannan i väggen. Det är bättre att du vilar upp dig ordentligt, hittar saker som får dig att må bra och helt släpper tankarna på vikt ett tag.
Precis som Tassy skriver så går det inte att "banta" när man inte har viljan, kraften eller motivationen.
Jag tror inte att viktnedgång är det du ska satsa på först faktiskt. Jag vet av erfarenhet att när man mår bra psykiskt så är det också lättare att gå ner i vikt. Så många gånger som jag har försökt gå ner i vikt, verkligen försökt.. men samtidigt mått dåligt. Vågen står still då. Det händer ingenting.
Så jag tror att det du behöver först och främst, är hjälp att komma på fötter. Reda ut ditt liv och ditt mående. SEN kan du ta tag i vikten.
//Ylva-Li
|| Studio Li (foto) ||

Ja ni förstår hur jag menar.
Man blir lite trött (ännu tröttare) av dessa hurtiga människor som jobbar inom vården. "-Det är bara att …"
>>>Malum domesticum<<<
Nej gå ner ska du inte känna som något tvång, MEN att ex. börja ta någon promenad varje dag kan vara en god idé eftersom all motion triggar igång serotoninet i hjärnan, serotoninet är det där måbra hormonet som man ofta har brist på då man känner sig mentalt trött.
+Ju mer energi man spenderar desto mer får man, ju mindre energi man gör av med desto tröttare blir man.
Visst kan man leta det där positiva tänket helt klart. Alla rörelser är bra rörelser. En sväng med dammsugare och mopp är ett rejält pass om man vill. Men för att orka tänka så måste man vara på en viss nivå psykiskt, annars orkar man inte berömma sig själv, man har för mycket mörker i sinnet helt enkelt :) och det lättar inte genom att tvinga sig till något som tar så mycket emot. Vila, folkusera på annat, sen nä rman är redo, leta dessa positiva tankar och börja bygga liten liten bit i taget.
Känslan av att bestämma själv, ha egen kontroll, tror jag är viktigast nu.
Ibland hamnar man i den sitsen att man bara hör ett evigt surr i skallen, tips, råd, hurtbullar överallt. Stress och panik. Då behöver man ta ett rejält break och återta kontrollen över sig själv. Bli sin egen igen så att säga. :)
Hoppas nån förstår mitt nattsudd :P

Låter som du först och främst skulle behöva göra saker som du blir glad av! Vad brukar du må bra av?

# 5
Jag har hund och går 4 promenader om dagen varav en 45-60 minuter i rask takt, dusch när jag kommer hem för jag är genomsvettig, en 20-30 minuters och två 10-15 minuter.
# 6
Dammsugaren och mopp är jättebra men det krävs att något annat utgår den dagen, hundens långpromenad tex för jag orkar inte båda. Högst en aktivitet om dagen.
Kontroll är bra att du nämnde. Det är något jag inte har längre. Fast man har i många år tjatat på mig att jag måste släppa kontrollen och det har jag gjort så till vida att jag inte orkar ha total koll längre. Men då mår jag inte bra när det är skitigt och ostädat och rörigt. Även kontroll över maten har jag varit tvungen att ge upp i viss mån. Kanske gäller det att hitta en balans.
# 7
Göra saker? all energi går åt till det basala. Jag måste handla och laga mat och se till att barnen har det nödvändigaste. Resten får vara. Om jag gör något är det så jobbigt att det sällan är roligt utan mera en kamp.
Ibland önskar jag att jag fick tillbaka anorexin för då var jag motiverad; taggad till tusen. Svart bälte i bantning. Världsmästare. Det skulle vara enklare så. Ursäkta min gnällighet.
>>>Malum domesticum<<<

Hittade en sida om EFT på YouTube - det var en tjej som sa alla de där "elaka" sakerna högt till sig själv - och knackade på olika ställen på kroppen. Men sen la hon till - "fast jag gillar mig själv ändå!"
Tex. Jag har ingen kontroll över mitt matintag - jag äter alldeles för mycket och på fel tider…" Och "fast jag gillar mig själv ändå" och sedan "och jag har ger mig själv möjligheten att ha lite kontroll över mitt matintag".
Jag tycker du verkar göra bra saker. Gå ut och gå med hunden är väl bra! oCh ta hand om barnen! Och laga mat till dig själv och barnen är ju bra!
Du kanske är lite för hård mot dig själv? :-) Känner igen mig nämligen!
#8 Känner igen mig mycket i det du skriver. Det gäller att kunna hantera sitt behov av att ha koll på läget. Släpper du det mår du dåligt, och är det för hårt kontrollerat så kommer du att braka etter mer. Du har hamnat i en väldigt jobbig sits just nu.
För hur lätt är det att släppa kontrollen och samtidigt ha en viss del kvar? 
Fram med papper och penna, och skriv upp punkter med det allrav viktigaste för dig att ha kontroll på. Numerera om du kan vad som prioriteras högst och lägst.
Det är jättebra att du rör dig, men med måtta just nu. Ta vad du orkar, inte ett steg till. Hellre några för få steg.
Bena upp saker, behöver det städas i hushållet, ta en sak i taget, kanske över en vecka?
När jag körde på sådär så samlade jag kraft, drog runt som en virvelvind för att hinna innan orken tröt igen, och så om igen. Ibland gjorde jag halvhjärtade försök att dela upp det, men kunde inte släppa kontrollen riktigt. Här behöver kontrollen lättas på ofta.Diska en stekpanna, virka en pannlapp (eller vad du nu vill göra) och ta nästa kastrull/tallrik/sak sen. Många pauser.
Kontroll på mat är både positivt och negativt. Tänk inte på fett och kolisar och kalorier just nu. Ät gott i små portioner. Är du van regelbundna mattider så behöver du dem, din kropp är inställd på det och slår bakut annars. Däremot behöver inte frukosten stå på bordet exakt kl 07:00 och lunchen 12:00 och middagen 17:00. En halvtimme hit eller dit. Här lättar vi också på kontrollen. Men inte släpper, då säger kroppen ifrån.
Dammråttor i hörnen dör ingen av, men de behöver inte dansa runt fötterna. Nypolerade fönster behövs inte, men det är ju en fördel om man ser ut..
Är du med på hur jag tänker? 