Kul att du kommit igång att träna. Jag vill också börja jogga. Hoppas på att snön ska försvinna och förkylningen … :-)

Har du provat med att träna mentalt? eller bara träna kroppen…

Mental träning kan handla om allt från mindfullness, yoga, meditation osv… Dvs att man jobbar med de tankar och attityder man har…

Affirmationer är ett sätt också…

Det kan låta flummigt men jag skulle inte klara mig utan mina stunder av mental träning. Jag kör en variant där jag slappnar av - tar mig till en fantasi-plats (mitt mentala rum) som jag "hittat på" Där kan jag jobba med bilder, tankar mm som jag vill uppnå.

I mitt mentala rum ser jag framför mig en härligt plats, med natur omkring mig. Jag mår bra där och har en härlig viloplats där jag kan vila mig och titta på en filmduk. På filmduken kan jag spela upp en film om mig själv - där jag är nöjd, lugn, glad… Exempel på vad jag spelar upp nu är när jag springer vårruset - 5 km. Jag har inte sprungit på flera år (2 barn sedan) och jag njuter av att springa. Jag har en stark kropp och jag mår bra när jag har sprungit. Jag har också en film där jag är på en fest - med fin klänning på mig och snygga skor - jag är där med min man och äter gott och umgås med mina vänner….

Grejen med träning är att antingen bygger man muskler/förbränner, beror på, i vilket fall som helst så blir man hungrigare och ökar sitt intag av föda. Så träning betyder inte automatiskt viktnedgång…

Jag tycker att 55 kg är lite väl lite för en som är så pass lång som du är.. Då blir du nästan underviktig istället..

55 kg är för liten för någon som är lång som du och vältränad, försök att vara nöjd och hålla den vikt du har så du inte drabas av ät eller träningstörning.

#3 Innerst inne vet jag att det är för lite, och från början var inte målet med träningen att gå ner i vikt, men när jag ser att vågen visar mindre och mindre så känner jag mig sporrad att fortsätta försöka, precis som om det är ett bevis på hur duktig jag varit med träningen.

#4 Det är det jag vill, vara nöjd med det jag lyckats med, och stanna på denna vikten, inte gå ner nå mer, men som jag skrev innan så har det blivit en jakt på en "bättre" siffra, som jag egentligen inte behöver nå.

Som jag skrev innan, så svälter jag mig inte. Jag äter normalt under dagen och vill inte nå en vikt genom några konstiga metoder. Så därför är det så snurrigt.

Jag vill nå mindre siffror på vågen, men "hälsosamt". Fast det är ju inte det när det egentligen inte är en hälsosam vikt för just min kropp.

Svårt att förklara…

Det är en jätteviktig fråga du tar upp!! Och den handlar egentligen inte alls om vikt… Vad ska du "uppnå" efter att du väger 55 kg…?

Det är mycket lätt att fokusera på saker som aldrig kommer göra oss nöjda. "Bara jag blir smal - bara jag får muskler - bara jag får barn" osv.

Att inte vara överviktig är naturligtvis en hälsoaspekt, men absolut ingen garanti för att man aldrig blir sjuk eller ledsen. Att känna sig nöjd med sig själv beror på inre förmågor och inte yttre.

Vilka förebilder har du - och varför. Hur reagerar du när människor visar dig uppskattning - obekväm, rädd, upprymd, älskad, Vad skulle hända om vågen går sönder…

Gör en lista på saker som gör ditt liv rikt och till glädje. Här måste du tänka ganska stort. Vänner? Familj? Intressen? Upplevelser? osv. Försök inte att värdera om du förstår hur jag menar, utan bara konstatera att du har xxx som gör ditt liv rikt. För att beskriva skillnaden så tar jag ett exempel; Jag har en väninna som jag blir glad över att träffa är att konstatera, Jag har en väninna som jag visserligen brukar tycka är kul att va med, men i jämförelse med jobbarkompisens vänner så är hon ju ganska tråkig, är att värdera.

Vitsen med detta är helt enkelt att du ska få upp ögonen lite tydligare på vad du faktiskt redan har - oavsett vikt - och uppskatta och fokusera på detta i stället. Denna lista ska sedan vara lite av en mall för vad du ska ägna uppmärksamheten mot. Förnuftsmässigt så känner du ju redan idag att det är inte vågen som gör dig värdefull, men känslomässigt så finns en stor osäkerhet på vad som egentligen spelar roll. Utgå ifrån vad DU tycker, och känn att du har all rätt i världen att tycka det. Tycker du att det är härligt med snö, trots att alla i din omgivning går och gnäller på hur kallt och eländigt det är så kan du säga det "Jag gillar faktiskt snön - det blir så ljust och vackert" - eller nå´t i den stilen .

Det kommer alltid finnas de som är smalare, mer vältränade, mer organiserade, mer självsäkra, rikare osv. Men det finns också de som gärna skulle vilja vara i dina skor också…

Du duger helt enkelt - 59 kg eller 89 kg!! Du har gjort något som många önskar de vågade, tog sig för, hade kraft till osv. Men det är inte antalet pressade kilon som gör dig som människa intressant, utan vem du är .

"Släng vågen"-hälsningar

Kicki

#1 SaJo

Ooh, så härligt det låter!

Har försökt själv, men jag kan inte koppla av. Värken finns där hela tiden och gör mig "vaken".

Får man följa med till Ditt rum någon gång som praktikant?  

Shintaida… Jag tror man kan försöka ändå… Det är inte alltid jag kan koppla bort allt omkring mig - det är själva träningen som är idén med det. Och det ÄR svårt men mindfullness innebär att man acceptarar smärta, ångest, stress mm. Och bara ÄR… Utan att vara på väg någonstans. Utan att försöka så mycket… Vilket man gör nästan hela tiden annars. En liten mental paus…

Just det som littleoldme pratar om att man inte är nöjd. Man vill mer… Men en liten stund kanske man bara kan vara just den man ÄR. Tjock, smal, rädd, glad… Vad det än är… Och känna efter var i kroppen det känns…

kolla på biblioteket om du hittar:

Kan verkligen rekommendera boken och skivan :http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185675059

Samt http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=unest%E5hl&title=unest%E5hl&fromproduct=False

#2
Sant att man tar in mer mat, men inte så konstigt, handl.ar ju om att hitta en balans och lära sig sin kropp så att man kan gå ned i vikt och bilda muskler på samma gång…

#0
Det jag med har uppleft är att man under viktminskningen är så inställd på att tappa kilon och centrimetrar. det behöver inte alltid synas att man tappat kilon, bara man ser det på vågen så att säga.
om man under en lång tid levt så så är det oerhört svårt att tappa taget och försöka stå still,.. man villhela tiden ha marginaler..
jag står på samma ruta som du.
Jag är 175 cm lång, gick ned från 89 kilo till 70 som var mitt mål, sedan gick jag ned till 68,… fick ett ntt mål att stanna där.. nu väger jag ca 66,5 och känner att…hmm.. 65 låter ju bättre och då har jag 5 kilos marginal.. Varje gång jag går och väger mig nu  på slutet har jag tappat mellan 0,3-0,5 kg till omedvetet,,,,
Nu vet jag att jag gått och väl kan väga 65 utan att se FÖR smal ut då jag börjar få många muskler. MEN själva saken är att stirra sig blint in på att TAPPA kilon.

Mitt förslag till dig, som jag själv börjat jobba på och som fungerade.
gå tillbaka till vad du tänkte och hade för mål innan du började gå ned i vikt. Vilken storlek ville du komma i? hur ville du se ut? Vad tyckte du var för smalt och vad var lagom? Jag gjorde det och började inse att går jag under 65 så blir jag enligt mig FÖR smal. jag är lagom som jag är nu :)

Sedan den mentala biten är jätte bra att jobba med!
och våga släppa taget ibland…

Lycka till! :)

Det är sant det ni säger, det är inte en jakt på just vikten, utan att man kanske kan göra saker bättre när man väl har börjat.

Det var nog så, att när jag bestämde mig för att bli fastare i kroppen och började träna, så kände jag samtidigt att, om jag bara blir mer vältränad så kommer allt kännas lättare.

Men eftersom det inte har blivit det, så jagar jag fortfarande den känslan som aldrig kommer infinna sig, hur mkt mindre vågen än visar eller hur många cm jag än minskar med, eller hur mycket muskler jag än får.

Jag hade ett mål när jag började, en kjol som jag köpte, men som inte satt så perfekt som jag ville, det blev valkar. Den kjolen är nu för stor. Alltså har jag gått förbi mitt mål jag satte upp, halvt om halvt omedvetet i jakten på den vältränade kroppen.

Så, nu ska jag försöka göra som ni alla säger, lära mig uppskatta mig själv, vara nöjd med det jag åstadkommit och inse att jag duger som jag är och fortsätta träna, för att det får mig att må bra, men inte fortsätta träna i tron om att det är det som kommer få mig att må bättre! Hoppas ni förstår vad jag menar med det, det låter vettigt i min hjärna iaf :P

Härligt mål Lillteoldme! :-)

Det är väl så att när man börjar sin resa så vet man inte var man kommer att hamna och får ta ut ny kompassriktning ibland!

Lycka till!

#10 Jag tycker det låter som en alldeles utmärkt strategi!! Nyckeln är just att faktiskt kunna vara NÖJD. Och det "min själ" kan vara nog så svårt - men det går. Jag önskar dig verkligen all lycka till .

Låter jätte bra!

Du ska heltklart vara nöjd med din OTROLIGA prestation för det är inte lätt. Nu vet du att du kan gå ned, och du kan hålla din vikt.. Otrolig prestation!
Vanligaste målet innan man börjar att tappa vikt är att man vill må bra, se smal ut, kunna leva som man vill och länge.
Det kan du nu och då ska du leva :)
Stort lycka till!:D