Mår självklart psykiskt dåligt av det, dåligt självförtroende och så. Händer ofta att jag inte klarar av att gå utanför dörren för att jag känner mig för fet, känns som att alla stirrar på mig när jag är ute. Vet ju att det inte är sant, för egentligen vet jag ju att jag i andras ögon inte är så fet som jag tror jag är.

Har riktigt dålig kroppsuppfattning, har egentligen ingen aning om hur jag ser ut, trots att jag tittar mig i spegeln. Ser helt annorlunda ut i spegeln om jag är hungrig, eller om jag nyss har ätit. Så litar inte på mig själv. Och eftersom jag inte vågar väga mig/mäta mig så har jag inget att gå efter där heller.

Fysiskt sett har jag varit konstant trött, illamående och haft huvudvärk ofta. Jag har ätit hyfsat okej mat, inte för mycket eller aldeles för onyttigt. Problemet har snarare varit att jag ätit oregelbundet och skippat måltider och gått upp i vikt av det.

Har bra blodtryck och sånt, tar det minst en gång i månaden pga. att min ADHD-medicin har som bieffekt att blodtrycket höjs. Så det är faktiskt skönt att få det uppkollat så ofta. :)

Har dock urusel kondition, är typ död efter fem minuters joggande. Men det värsta är att jag blivit så svag, har aldrig nånsin varit såhär otränad som är är nu. Känns riktigt jobbigt faktiskt.

Mår allmänt kasst, men får i alla fall mer energi av att äta bättre och framför allt äta mer. Vet inte om jag går ned i vikt eftersom jag inte väger mig/mäter mig, men jag ser bättre ut när jag tittar mig i spegeln och känner mig betydligt bättre fysiskt i kroppen.

Har haft bulimi i flera år, men de här veckorna då jag hållit på med att banta så har det blivit bättre. Gör inte av med maten alls lika ofta nu som förut, inte ens varje dag längre. Det känns otroligt bra faktiskt.

Jag är kroniskt ledsen/labil. Studsar i vikten så jag KAN inte vara glad.

Är bipolär och hypermanodepressiv.

Väntar på ADHD-utredning. Innan den kommer till stånd, tar det ett år. *suck*

Har psoriasis, psoriasisartrit, och kronisk värk. Ofta ryggskott.

Näää, fy för den lede!

Min sambo är rädd att jag ska "göra av med mig". Har gett honom sådana signaler.

Men det är HAN som håller mig vid liv! Annars hade jag avslutat det!

Skulle vara så SKÖNT att slippa ha ont och må så "konstigt" jämt!

Nää, det här blev jämrigt!

Nog för att det är mitt i natten. Jag kan inte sova pga extrem ryggvärk. Och tårna värker med.

Förlåt mig!

Kan ju inte väcka sambon och prata, för det gör inte mindre ont för det. *suck igen*

Hej!

För min del så känner jag av övervikten både fysiskt och psykiskt. Men jag har inga andra sjukdomar eller tillstånd i botten som eventuellt förvärrar det hela, utan mår i grunden bra.

Fysiskt är det helt enkelt att jag inte orkar lika mycket när jag har dessa extrakilon att bära runt på. Jag har riktigt dålig kondis, men är stark som en oxe. Bär stora, tunga saker utan problem etc. Jag har inte ont i lederna, men har rätt kass nacke/axlar/rygg, som antagligen kommer sig av att jag dels behöver träna dessa delar mer och dels sitter fel när jag jobbar (kontorsarbete vid dator hela dagarna). Jag borde väl göra de där övningarna som sjukgymnasten rekommenderade för så många år sedan… :-s

Psykist kan jag hamna i svackor där jag verkligen avskyr min kropp! Då är jag inte snäll mot mig själv, det kan jag lova. Men för det mesta är det helt enkelt en allmän känsla av att vara ful och fet och inte lika mycket värd som alla de smala människorna… Jag vantrivs verkligen med att kläderna sitter illa och magen är som en sladdrig fettsäck och putar ut och att överarmarna ser ut som en smal människas lår…

Men jag försöker komma ur det här tänket! Jag tror att om jag blir vän med mig själv sådan som jag är nu, så kommer jag ha lättare att gå ner i vikt och komma i bättre form! Min kropp är ju fantastisk! Den har närt, burit, fött och ammat tre underbara barn! Om inte det får lov att sätta sina spår så vete sjutton! :-) Att längta efter den kropp jag hade som artonåring känns liksom inte relevant i det sammanhanget. Jag jobbar därför på att acceptera att mage, midja och bröst inte ser likadana ut längre och att det är helt okej!

Däremot att bli av med de alldeles onödiga extrakilon som jag bär på och som påverkar min hälsa negativt, ja det är en annan sak, som jag både kan, vill och skall göra något åt! Jag kommer aldrig att bli en plattmagad fotomodell med slanka ben upp till hakan, men det är okej! Vad jag siktar på och är helt övertygad om att jag kommer att uppnå, är att åter trivas i kläder i storlek 38/40 och ha bättre ork rakt igenom.

Jag vill alltså skilja på de saker som jag inte är nöjd med rent estetiskt men som liksom är där för att stanna, och de saker som påverkar min fysiska hälsa. Förstår ni hur jag menar? Det här är inte lätt och vissa dagar går det bättre än andra. Men jag tror verkligen att det 1) är viktigt att jag är vän med min kropp i alla dess stadier och 2) att jag inte längtar efter ett omöjligt mål som jag bara blir ledsen av när jag inte kan nå och 3) att jag gör det här (viktminskningen) för min egen skull, inte för att försöka passa in i ett kroppsideal som egentligen är helt absurt eller för att bli snyggare i andra människors ögon och därmed mer värdefull.

Jag vill finna en inre harmoni och vara lycklig även med fettkostymen på, så att säga, för jag har genom mitt mentala arbete kommit fram till att lyckan faktiskt inte hör ihop med min vikt! Det låter så banalt när jag sätter det på pränt, men det är ett stort steg för mig, skall ni veta! För mig har det i många år gått ut på att "vänta med ditten och datten tills jag är smal och snygg igen, för då minsann…". Nu ser jag hur fånigt ett sådant tankesätt är och hur illa jag gör mig själv med ett sådant förhållningssätt. Självklart skall jag njuta av livet redan nu - övervikt eller ej! Vem vet vad som händer imorgon?

Oj, jag kanske spårade ur lite nu.  Men allt det här hänger ändå ihop med hur jag mår och hur jag upplever min övervikt, så hyfsat rätt blev det nog ändå!

Nåväl, nu skall jag avsluta och ni får vila från mina skriverier! :-)
Kram på er/ Linda

#1 Ahh förstår hur du menar! Har själv ruskigt dålig kroppsuppfattning.. Vad bra att bulimin är på bättringsvägen nu sen du håller mer koll på maten! :) Så länge det inte går över i ett anorektikt beteende är det ju jättebra.

#2 Usch vad jobbigt att ha så ont och såna problem! Mycket av det som inte går att göra något åt pga vikten heller? :/ Det verkar ju vara en hel del som inte har med vikten att göra, måste vara extra jobbigt att veta att man inte kan göra något åt det!

#3 Förstår, jag är också frisk i grunden och inga medeiciner eller så mer än mot en hudsjukdom..

Jag har också problem med min rygg, har aldrig haft det innan men dom senaste åren har jag fått problem med ryggen och nacken! Jäkligt jobbigt.. Står jag t ex och diskar mer än 10 minuter får jag jätte, jätteont!

Det är ju jättebra mål, det är ju en "del av livet" när man fött barn och så att kroppen förändras. Jag kan inte ens tänka riktigt så =D Jag kan ju fortfarande längta efte min 18-åriga kropp eftersom jag bara är 22 år ;)

Det är ju det viktiga, att man gårn er för sin egen skull och främst för den fysiska hälsan! Man ska ju egntligen inte gå ner bara för att se bra ut för andras skull eller för utseende, det är klart man gör det också men det viktiga är ju för hälsans skull!

Jag har ju också som mål att gå ner i vikt innan den dagen jag skaffar barn just för att slippa få dubbelt upp med övervikt, det känns inte som ett alternativ! :)

Min man sa höromdagen "tänk att jag fått en sån pigg och glad hustru. I höstas orkade du nästan bara sitta i soffan…"

Jag mår mycket bättre idag när jag kommit ner ett par kilo än i höstas. Övervikt gör ju att det du ska göra blir jobbigare. Och så ska du kämpa med att äta lite samtidigt. Jag har kört en kickstart med Allevo och för mig har det varit jättebra. Jag har visserligen en lång resa framför mig att lära mig att hantera mat och äta lagom stora portioner och äta regelbundet och det som är bra för min kropp i längden… Men jag vet att mina matvanor till stor del handlar om stress, oro mm som gjort att jag blir sugen, äter för att få energi, dämpa oro, stress, tristess mm… Så jag tror också att mental träning, mindfullness, KBT mm är den enda långsiktiga vägen för mig att komma på rätt spår…

Hejsan jag mår jättedåligt över att ha 35 extra kg att förflytta varje dag :( både fysiskt och psykiskt..är trött,illamående, har ont i varje muskel o vissa leder i kroppen, ryggen är helt paj, har panikångest i perioder :( orkar ingenting, kommer inte igån med kroppen förens 14-15 tiden på eftermiddagen… är så stel o har ont, är utredd men har inget reumatiskt fick fibromyalgi som diagnos men vet inte vad jag ska tro då min Sänka (SR) pendlar mellan 30-52, kan bero på övervikten trodde reumatologen!!! jag har aldrig hört talas om att man får högre sänka av fetma!! känner någon igen sig i det?

Alla prover och ränken mr.ct och slätrönken är utan anmärkning, blodproverna likså förutom sänkan då! har konstant värk o mår piss dåligt , har ett rent helvete,

pendlar imellan bulumi och pulverkurer, har bantat sönder kroppen och går inte ned i vikt nu trots svält och annan diet :(

Väger 112 kg o är 169 cm lång Har ett Högt Bmi :(

Har fått remiss skickad till skönvikt i säter o hoppas att dom kan hjälpa mig med mitt störda ätbeetende och fetma..

känner mig ensam om att vara en fet  bulimiker, de flesta som  är det är ju  normalviktiga eller smala.

Känner mig stressad över kropp och vikt, är inne i en period nu när jag dricker Nutrilett och har bulumi, konstant yr i skallen och mår skitdåligt..

Sköt om er alla!!!

#6 Usch, måste vara fruktansvärt jobbigt! Känner dock igen mig det du skrev i första stycket om hur du mår. Jag har också väldigt ont i ryggen, en hel del panikångest och mår allmänt dåligt och kommer inte upp på morgonen vissa dagar.

Nu har jag gått ner från 100 kg till 93 kg och jag mår redan bättre, helt otroligt! Då jag innan när jag vägde t o m 87 kg mådde såhär… Men bara själva viktnedgången har gjort mig bättre.

Hoppas du får hjälp med vikten och problemen kring det främst! :)

Lycka till!!

Jag har väldigt dålig kondition. Jag har bra "ridkondition" då jag rider nästan varje dag men när jag ska gå i trappor dör jag efter första trappan typ. Det är jättejobbigt. Måste verkligen ta tag i det nu!

Sen mår jag ju psykiskt dåligt av det. jag vill ju också kunna gå på Gina och välja ut ett par fina, billiga jeans liksom..

För mig är det knäna som far illa. Jag har annars inga problem med knäna alls. Men jag har märkt att de protesterar bara jag lägger på mig 8-10 kg. Där någonstans går gränsen, jag FÅR helt enkelt inte var överviktig för mina knän klarar det inte.

Annars har jag superhälsa. Bra värden. Grundfrisk i botten.

Det är det psykiska som inte är så kul, och sen är jag fåfäng också och vill såklart handla snygga kläder och INTE behöva stå i provrummet och känna mig som fetknopp…

Har inte gått så bra de två senaste veckorna och jag vet precis varför: jag har träffat min särbo på onsdagen, då har han velat gå ut och äta och vips sitter man där och äter en inte alls så nyttig restaurangmåltid, dricker cider, och sen när vi kommer till mig blir det efterrätt också… Jag måste hitta ett sätt att bryta den vanan och komma på något annat.. För utav de avbräcket har jag gått igång och även de nästföljande 2 dagarna, stoppat i mig onyttigheter!

Men nu kör vi igen!!!

Jag har också mycket psykiskt men trots bra värden osv jämt, så mår jag inte bra fysiskt heller. Känner mig allmänt kass… Dock har jag kommit fram till att det är mycket kopplat till det psykiska!

#10 Sarah, en tanke kan vara att kolla sina D-Vitamin nivåer(alltså det hormon kroppen bildar när huden utsätts för soljus) enligt nyare forskning så påverkar D-Vitamin psykist välbefinnande och humöret.

Här får du ett par länkar.

Aftonbladet

Effects of vitamin D supplementation on symptoms of depression in overweight and obese subjects: randomized double blind trial.

Andreas Eenfeldt specialistläkare med allmän d-vitamin info

#11 Okej.. Hur kollar man då detta? Tror inte riktigt det är så enkelt dock.. Jag äter ju vitamintillskott (inkl. D-vitamin). Men tack för tipset! =) Det har med lite andra saker att göra också…