Måste man?
Jag känner mig ganska ensam här inne om att inte äta efter någon speciell metod (som t.ex. GI eller Viktväktarna). Måste erkänna att jag får ångest av det.
Måste man äta mirakelmat för att kunna gå ner till normalvikt? Hur stor del spelar motionen in?
Jag äter "vanlig" mat som jag lagat själv (alltså ingen hämtmat eller skräpmat), till exempel köttfärssås och spaghetti, makaronipudding, fiskbullar, pyttipanna.
Jag är noga med att äta alla tre mål om dagen, och någon frukt eller kokt ägg ibland som mellanmål.
Det är mat som jag har ätit under hela min uppväxt om som jag förmodligen kommer att ge mina barn.
Nu undrar jag - Duger inte detta?
Jag rider en dag i veckan, fem dagar i veckan går jag på Friskis och utöver detta är jag hundägare så jag tar åtskilliga promenader.
Varför jag undrar är för att jag drog igång för ca en dryg vecka sedan och har inte vågat väga eller mäta mig sedan jag startade (kommer dock att göra det på söndag).
Men jag har märkt att jag känner mig piggare och har mycket mer energi!
Nu när jag är inne här och läser så blir jag så osäker på om det jag gör duger… Det känns som om jag också måste börja på att räkna poäng och ha mig, vilket jag skulle kunna tänka mig att göra, men inte har möjlighet till just nu. 
Usch, jag känner mig riktigt opeppad!
Hej och välkommen!
För min del blir svaret ett solklart: nej, man måste inte följa någon kur, diet eller metod. Att äta riktig, vallagad mat gjord på bra råvaror och att äta i rimliga mängder (sluta äta när man är lagom mätt, eller rättare sagt ohungrig) och äta bara när man är hungrig, inte när man är sugen, eller som jag vill döva eller förstärka känslor. Ja, då tror jag att man är i mål! Det som folk i allmänhet behöver hjälp med är att hitta en form av ramar som hjälper dem att hålla sig till de här egnetligen så enkla grundreglerna. Eller om man är sockerberoende eller i allmänhet är känslig för kolhydrater, som många faktiskt är, så kan man behöva anpassa sin mat så att man äter mindre av kolhydrater och mer av fett och proteiner.
Men jag skulle säga att du är på helt rätt väg! Laga riktig mat, ät i rimliga mängder och låt bli småätandet, så är jag övertygad om att du kommer att nå resultat! Jag är själv på samma väg och försöker finna min optimala vardags/husmanskost med rätt balans för just mig. För för min del fungerar det inte att följa dieter och räkna kalorier eller points eller liknande eftersom det bara förstärker mitt matmissbruk och min besatthet av mat, eller snarare ätande, som ett sätt att hantera mina känslor.
Kram och lycka till! Här inne får alla följa sin egen väg på väg mot normalvikt!
Tack, linda-pinda!
Mitt problem är nog snarare att jag är dålig på att äta mat, än att jag föräter mig. Alltså, jag väntar tills jag är riktigt, riktigt hungrig sedan trycker jag i mig sjuttioelva mackor eller något annat som går snabbt.
Det var så det började. Sedan blev det mer och mer att jag inte åt något överhuvudtaget på dagarna och bara ett stort mål på natten (i form av mackor eller "frukostmat").
För att orka med dagarna och för att trösta mig så började jag äta massor med godis! Där var det nog inte heller mängden (åt gången) som var problemet utan hur ofta jag åt det. Till slut blev jag beroende av godis. Jag kunde börja skaka och bli darrig på benen och då gällde det att trycka i sig något som höjde blodsockerhalten snabbt, vilket oftast blev godis.
Ett litet tillägg är att jag aldrig ens varit nära underviktig, ifall någon undrar.
Det var när jag blev deprimerad som jag helt tappade livslusten och inte längre orkade eller brydde mig om att ta hand om mig själv, som jag började äta på ovanstående vis.
Jag kan ju tillägga att jag tillåter mig själv lördagsgodis också, om jag skulle känna mig sugen på det. Mest för att jag vill ha det att se framemot om det känns jobbigt på veckorna, jag vill att det här ska hålla länge!
Jag tycker dock inte Viktväktarna o liknande är mirakelmat. Det är ju all mat men i lagom mängd helt enkelt. En hjälp att hålla måttet! Jag hade inte klarat det utan någon "gräns"… Jag vet inte heller många som lyckats gå ner i vikt utan att ha någon som helst hjälp, men det finns säkert dom som klarar det med mycket diciplin! :)
Det viktigaste är ju att laga hemgjord mat men då i måttlig mängd och man bör ju hålla nere lite på kalorierna. Det gäller ju att ligga mellan 1400-1800 kcal om dagen ungefär… Men äter man t ex potatismos, gör man ofta mer än man äter av potatis annars och då blir det helt plötsligt ganska rejält onyttigt, det är rätt onyttigt med korv och makaroner och inte mättande speicllet länge. Men det mesta handlar väl om diciplin i slutändan antar jag :)
När man gör köttfärssås t ex (eller annan mat) kan man göra smarta val, saker som mättar och fylla ut lite med grönsaker. Jag gör t ex köttfärssås där jag blandar i rivna morötter, champinjoner, lök osv och inte ha bara köttfärs och sådär, så man får i sig sina grönsaker och drygar ut :)
Men det kommer nog gå jättebra för dig! Du verkar träna riktigt mycket också, där är jag jättedålig. Jag tränar inget alls, måste försöka komma igång med det. Äter du ingen snabbmat är det ju ockå jättebra! Jag tror du kommer lyckas om du fortsätter såhär :D Gav bara lite tips här uppe hur du kan göra smartare val.
Lycka till! =)
Tack för tipsen, Sarah!
Som det ser ut nu, så är jag nöjd med hur jag äter. Jag tänker börja såhär, men det är troligt att jag "höjer ribban" längre fram.
Det som känns viktigt nu är dock att jag äter alla mina mål, och det regelbundet! När detta blivit en rutin, kan jag gå vidare med det andra :)
Så lite så! Ja, det är ju jättebra. Man får ta småsaker, små förändringar. Sen gör man små, små förändringar som inte direkt märks så mycket… Testa att nästa gång t ex göra som jag skrev köttfärssåsen, dryga ut med lite grönsaker eller så. Smakar typ samma, jättemättande och gott :D
Små förändringar är allt. Innan var jag sån som skulle ändra vanorna DIREKT, nu har jga tagit det sakta men säkert och det funkar för en gångs skull! Ett steg va t ex att sluta med socker och honung i thé. Det är såna små förändringar som gör mycket :) Och att få i sig alla mål som du säger, jag kämpar med det också just nu :D
Lycka till!!
Ja, morötter vet jag är jättegott att ha i köttfärssås! Och champinjoner älskar jag, så det ska jag också prova :D
Jag gjorde också så innan - att jag skulle byta livsstil på en dag. Det gick inte så bra i slutändan… Så nu tänker jag försöka att vara mer… realistisk! Och ta ett steg i taget. Små saker gör mycket, som du säger :)
Man behöver inte följa någon dietmetod för att gå ner i vikt. det så individuellt vad som passar varje person. alla metoder duger bara de ger resultat och att man trivs med den.
Själv har jag provat olika metoder. För mig fungerade ingen av dem. Däremot komponerade jag ett eget program som passade mig. Det gav mig mycket större frihet att välja mat trots att jag ändå hade ganska strikta förhållanden i mina val av livsmedel och mat just för att jag själv kunde bestämma hur jag ville äta.
Jag tycker du ska testa dig fram vad som passar dig bäst, då är det dessutom lättare för dig att hålla det livet ut eftersom det är du som ska följa detta och ingen annan.
Det är jättebra att du tar med dig egen hemlagad mat. I färdigmat proppar de i med en massa konstiga ämnen som man inte vet vad det är förnågot. dessutom är den inte lika näringsrik som riktig hemlagad mat. Dessutom är det så mycket godare och billigare med hemlagad mat:)
Jag tror också att det kan vara bra att tänka igenom sitt förhållande till mat och godsaker för att det ska bli en riktig förändring. när man vet orsaken till problemet är det också lättare att ta itu med det. När man äter något för ätandets och smakens skull så ska man alltid komma ihåg att smaken är temporär. man känner enbart bara det goda för ett kort ögonblick, sen är det som bortblåst igen. frågan är då, är det värt att äta det där onyttiga som ger så många kalorier extra.
När man går ner i vikt antar jag att de flesta reducerar bort sötsaker i stor skala. när man väl har börjat äta mindre sötsaker ska man också vänja sig vid tanken att detta kommer jag inte äta lika mycket av som förr så att man inte ser fram emot att "när jag gått ner till min ideal vikt kan jag börja äta massa kakor igen". Det allra viktigaste är att man får bort sockerbegäret helt. jag tror det är viktigt att man avvänjer kroppen mot det extrema sötsuget för att kunna slippa det nästan helt sedan och själv bestämma när man ska äta av det.
Dock ska man aldrid förbjuda något helt och hållet som man tycker väldigt mycket om att äta. men att man kanske inte äter det lika ofta som förr och i lite mindre mängd bara. när man gör det så brukar man oftast njuta mer av sötsaken, istället som man gjorde förr åt en till, och en till och sedan en till igen tills man blir proppmätt. när man hela tiden vet att "jag kan äta en till" så njuter aldrig kroppen fullt ut av vad man stoppar i sig för stunden utan koncentrerar sig på att ta en till sötsak istället.
Jag tror att vem som helst kan fall ner i sockerfällan och bli beroende, så det gäller bara att hålla det i schack. men att komma ur sockerberoendet är inte alls lätt, men alltid värt att försöka tills man lyckas. själv uteslöt jag allt med tillsatt socker i den första tiden när jag tog mig ur sockerberoendet. sedan när jag började äta lite så testade jag mig fram långsamt för att känna vart gränsen gick för mig och att jag kunde hålla det i schack samtidigt. Det var en av metoderna som fungerade för mig.

Du har ju en metod! Du är med i VIF! 