67 kg till 170 cm låter inte ens som du behöver gå ner och kanske är det egentligen där problemet finns. Du vet att du inte behöver gå ner för du är inte överviktig.

Jag tänker att du kanske ska börja i andra änden, att försöka gilla dig själv precis som du är nu och när du gör det, DÅ kan du ta beslut om du verkligen anser att du behöver gå ner i vikt eller inte.

Jag anser att jag åtminstone måste minska omfånget runt magen, det är tråkigt att inte kunna ha kläderna för att magen/midjan putar ut. Och min förhoppning är att även brösten följer med i minskningen, dom är irriterande…

Vet precis hur du känner dig. Det har varit många gånger som jag tänkt sluta med godis och liknande men lik förba*t så kommer det alltid godis, bakelser och bullar och liknande till vårat kafferum. Jobbar i en matbutik så det har varit väldigt svårt att sluta med det då det finns tillgängligt hela tiden.

Skriv en matdagbok, precis som jag har gjort och då skäms man faktiskt över det man stoppat i munnen och tänker efter före istället för efter.

#2 Aha, har du gått upp i vikt då eftersom du har kläder som inte passar?

Ylvas råd med matdagbok tror jag är supersmart! Om man är ärlig och skriver in allt så blir det mycket lättare att undvika att falla i fällorna som ingen annan ser.

Välkommen hit till viktminskning.ifokus! :)
Som de andra skriver matdagbok. och desan att ta det i små steg.
Sätt kortsiktiga mål och koncentrara dig inte bara på siffrorna på vågen eller måttbandet utan sätt mål som "Jag ska träna 2 gånger i veckan", "jag ska bara äta en liten godispåse på lördag", "jag ska gå till jobbet"..osv.. sedan kan du utöka målen då du ser att det går vägen.
Ofta då man "har det i sig" men inte kommer igång har man satt för höga mål som känns jobbiga att ta tag i. Ibland så behövs det inte så mycket :)

Chieko, din pojkvän gjorde i princip rätt det är det enklaste att strypa alla sötsaker. Men psykologiskt kan det kännas svårt och man kan få "panikattacker" och äta kakor till exempel.

Ett tips som jag har gått efter är att ta en 2 minuters paus när man blir sugen. För då hinner jag verkligen tänka efter "Vill jag ha den där kakan?, behöver jag den? skulle inte jag gå ner i vikt?" Sen när dom två minuterna gått så har suget ramlat bort.

En annan sak som fungerar är att hålla en jämn och låg blodsockernivå för att undvika dippar som leder till sug.

Du fixar detta!

Ja, att skriva ner allt kanske hjälper… Sen tackar jag moder jord för all frukt! Nom nom. Äter en eller två frukter alt morot på jobbet, det hjälper mig mot de hemska människor som ställer dit kakor… Det plus att jag bara är timvikarie gör att jag inte vågar ta några kakor på jobbet iaf. Värre hemma, finns alltid kex, frysen är FULL av lussebullar och så finns mammas hemliga chokladförråd de dagar man verkligen behöver choklad.

Men ska testa skriva en matdagbok… Kommer inte väga maten men kan ju iaf skriva ner allt och om jag fuskat med godis eller kakor. Gör ni den här på sidan eller i en anteckningsbok eller hur gör ni?

Jag har en bok som jag skriver i. Väger jag också. Sen har jag matdagboken.se som jag sedan för över det jag skrivit under dagen.

Jag och min bror skulle skriva exakt allt vi skrev, mängden och så. Det är väldigt bra för då ser man att man har fuskat och får träna extra då.

Har sagt i 3 år ''till sommaren ska jag vara smal och snygg''.. Mitt problem är att jag aldrig uppfyller målen.. Jag är pepp på det i början men efter någon vecka så känns det som om att det inte är lönt för jag kommer aldrig bli smal eller så.

Väger runt 70kg och är också 170cm lång. Med högar av läxor och låååånga dagar så har man inte orken/tiden att gå till gymmet och sen så kan man inte träna de maskiner som man gör på gymmet, hemma.

Idag så ändrades middagen och jag hatar fiskgratäng, vilket de vet, så det blev gröt. Var hungrig som bara den vid 5 och är fortfarande hungrig, fast inte lika mycket.. Har ätit lite yoghurt med müsli till frukost, 1 hamburgare med morötter och en mellan vatten på Mc Donalds, 2 päron och gröten idag. Magen skriker lite efter mat men finns inget gott hemma..

Jag har idag ätit:

2 limpskivor med leverpastej till frukost
1 banan till mellanmål (barnen hade fruktstund i skolan, praktiskt)
En portion med torsk, tomatsås och bulgur till lunch
1 liten mjuk macka med mjukost, 2 knäckebröd med kaviar och en banan till mellanmål (över på dagis vid det här laget, alltid gott mellanmål där)

Och nu är jag fortfarande ganska mätt, till middag är det planerat potatis och köttbullar med brunsås, blir väl nångång senare ikväll.

Skulle ni säga att det är en normal och nyttig dag eller?

Hej o välkommen!

Jag var precis i din sits med nästan exakt din längd och vikt. Jag håller inte med de andra om att det är fel för dig att gå ner i vikt, men jag tycker oxå att du inte bör fokusera på siffrorna på vägen. Tänk istället på din hälsa och kondition så kommer kroppen att forma sig när du börjar röra på sig.

Jag väger idag runt 60-strecket men jag har slutat att väga mig och ser istället till hur kroppen ser ut, min kondition och hur pigg och frisk jag känner mig. För mig fungerade det att ta först och främst ta bort ALL fokus från maten och fokusera helt och hållet på att öka min träning och få in motion som en del i vardagen.

För att komma igång så anmälde jag mig till halva Lidingöloppet tillsammans med en kompis. Då var jag ju tvungen att träna! När vi klarat loppet så blev vi så peppade att vi anmälde oss till halva vasan och nu håller vi på med en så kallad svensk halvklassiker. Det är underbart hur motiverad man blir när man har ett mål med sin träning. Det får en verkligen ur soffan!

Jag upptäckte iom. all träning hur otroligt skönt det är att ta hand om sin hälsa. Jag kände mig mycket piggare och såg hur kroppen ändrade form. Jag mätte mina kroppsdelar istället för att tiita på vågen eftersom jag ofta inte gick ner i vikt alls. Det beror ju på att man blir mer "fit" och snygg och muskler väger mer än fett. ;-)

I koppling till träningen började jag gradvis intressera mig för kost som ett verktyg för att orka mer och effektivisera träningen. Jag köpte gi-kokböcker och suget efter onyttigheter dog ut utan att jag märkte det.

Jag tillåter mig att äta precis vad jag vill. Även om det är pizza, godis eller en extremnyttig middag. På så sätt tar jag bort alla krav och all ångest kring ätandet och lägger fokus på att njuta av livet och att röra på kroppen istället.

Satsa på att ställa om din livsstil till en mer aktiv tillvaro istället för att fokusera på vad som är "rätt" eller "fel" att äta.

Åk iväg med pojken och paddla kanot en helg istället för att åka på spa tex. Gå på promenader tillsammans på kvällarna. Börja med en kul och aktiv hobby. Kanske ni kan börja klättra? :-) Ni kommer ha mycket roligare tillsammans samtidigt som ni håller kroppen i topp-form!

Och angående belöningssystem så tror jag på att "må bättre" är tillräcklig belöning.

Spegelbilden av en mer vältränad kropp är oxå rätt tillfredsställande. :-)

För att inte tala om alla häfiga upplevelser som följer med i allt kul du kommer hitta på i din mer aktiva livsstil!

#1 När jag vägde 67 till mina 170 cm gick jag till viktväktarna för första gången. Och de tyckte att jag skulle gå ner 10 kilo. Nu när jag tänkte tillbaka är ju det helt sjukt!

Och när jag vägde 67 till 170 cm sa sjuksköterskan på min skola att jag var överviktig.

Nu när jag tänker på det är det inte så konstigt att jag alltid känt mig tjockare än jag är - folk har alltid sagt att jag är tjockare än jag är :S

Sätt inget förbud på det sättet - det gör bara att du vill äta dubbelt så mycket!

Försök att komma på sätt att unna dig själv något utan att gå upp i vikt.

Jag gick ner 8 kilo på naturdiet förra året (Och höll dem borta efteråt dessutom!) och det var den perfekta bantningen för mig eftersom att jag inte klarade av att gå en hel dag utan lakrits - så jag åt helt enkelt naturdiet hela dagen och på kvällen unnade jag mig en pingvinstång.

Det gjorde jag förr när jag gick på VV också - eftersom att en pingvinstång bara är 2 points.

Nu unnar jag mig 2 fuskdagar i månaden då jag äter allt jag bara hinner, kan och vill xD Och det håller min motivation uppe resten av dagarna i månaden ^^

#13 Vikten säger inte så mycket egentligen. Jag tror att man kan se överviktig ut även vid låga vikter.

Jag tycker att man ska se till:

• - Grad av kondition.
• - Fettprocent
• - Coremuskler

Det finns ett begrepp som översätt heter "smaltjock". Det betyder att man inom ett normalt BMI har brist på muskelmassa och kondition. Oftast har en sådan person en mjuk kropp med smala armar och ben. Ibland har även en smaltjock person brist på olika vitaminer och lider av trötthet och smärta i kroppen på grund av dåliga muskler.

Jag tycker det var fel av VV och sjuksköterskan att påpeka vikten. Du behövde verkligen inte gå ner i vikt! Däremot vet jag inget om ditt hälsotillstånd vid tillfället. De skulle istället ha frågat hur aktiv du var och påpeka att du borde förbättra din hälsa och din muskelmassa.

#15 Nej jag håller med, man ska inte lita på BMI. Hon kanske såg på mig att jag inte var vältränad eller så - bara att hon hade svårt att formullera det.

Det är samma nu när jag gått ner från 90 kilo till 74 - Jag känner mig smalare än vågen (och bmi) säger - men jag har byggt massa muskler. Och det gör ju att man väger mer.

#15 Det håller jag med om!

Även det omvända finns, jag är en sådan som väger mycket mer än jag ser ut att väga. När jag är normaltjock, åtminstone enligt mig själv, och kan ha kläder i storlek M så väger jag fortfarande många kilo över vad som betraktas som normalviktig.

Jag har inte kraftig benstomme utan är tvärtom ganska liten och tunn i skelettet men är ändå väldigt tung.

Så man ska inte rakt av gå efter vikten, men man måste även klura ut vad orsaken är till att man är missnöjd med sig själv. Handlar det om känslor som gör att man känner sig på ett sätt, eller handlar det om kroppens fysik.