Självkänslan far värre än en jojjo!?
Har någon mer än jag problem med att självkänslan far upp och ner mer eller mindre från minut till minut?
Ena stunden kan jag känna mig ganska nöjd med mig själv. Tycker att rumpan ser skaplig ut, tycka att jag är nog rätt duktig och snygg i alla fall.
För att andra stunden bryta ihop mer eller mindre totalt och bara se "sladdret" och "vadderingen" överallt och svära på att inget tycks hjälpa, och jag har inte ansträngt mig tillräckligt och jag har fuskat för mycket,,
För att tredje stunden känna mig ganska nöjd igen trots allt..
Är det någon mer som far upp och ner så här?? Och kanske känner igen sig i tristessen, och att det inte är så lätt att tänka positivt??
Låter inte kul Alls ! Tips säg va snygg och fin du är i spegeln.. till slut så fastnar det nog och du får bättre självkänsla!
Jag får nog försöka göra något sånt. Tack så mycket för peppet!
Och framför allt, se dig omkring! Jag är likadan, jag har en vän som ser otroligt bra ut så jag går ju bredvid och känner mig lite… ja.
Men vi måste tänka på vad vi har, och vi kommer inse att det inte bara är utseendet som spelar roll på vår självkänsla, är man en trevlig person gillar folk en och man mår genast mycket bättre. Dt har jag märkt sedan jag började gymnasiet, innan vågade jag inte stå för mig själv eller visa vem jag var. Jag mådde dåligt över mig själv. Nu har jag träffat underbara personer och mår bättre än någonsin. Visst finns det dåliga dar, det har vi alla. Men dra på dig ett leende och du ska se att du kommer må mycket bättre!
Jag känner igen det där med att det far upp och ned. Tittar jag mig i spegeln när jag är hungrig eller på morgonen så ser jag riktigt smal och snygg ut. Men tittar jag ingen fem minuter senare och jag ätit emellan så är jag sjukt tjock och riktigt ful.
Jag litar inte på spegeln längre, utan använder den bara för att fixa till håret och när jag sminkar mig.
Har lagt ned med att spegla mig annars, jag vet ändå inte hur jag ser ut genom att titta i den.
Jag kanner likadant, och det varierar mycket beroende pa hur jag ser ut i ovrigt ocksa.
Vager jag lite mer sa har jag snygga brost och mar bra over dem. Men da har jag sladdrig mage och apelsin-rumpa. Pendlar standigt mellan att kanna mig fin for att jag kan ha fina toppar och groteskt ful for att jag inte kan matcha topparna med fina jeans, kjolar eller shorts.
Vager jag mitt-i-mellan sa ar jag mest bara missnojd. Brosten ser "ledsna" ut, rumpan ar fortfarande stor och laren och magen bulliga.
Vager jag mindre sa ar brosten som tax-oron, men magen rumpan och laren ser helt ok ut.
Blir aldrig nojd. Funderar seriost pa brostlyft/forstoring sa att jag kan ga ner sa att jag ar nojd med kroppen utan att ha taxoron till brost. Storleken pa dem bekymrar mig inte sa mycket, utan det ar faktumet att de ser ut som om jag fatt och ammat 14 barn som gor mig sa ledsen.
// Amanda
Jag känner också igen det där tax-öron-bekymmret. folk brukar säga att jag har fina bröst och så kallade bomber. MEN!!! Utan BH och när man gått ner en aning så ser dom verkligen ledsna ut. Taxöron!! Fy..usch ja..vilka dagar man kan har. Tack för svaren allihop!!!
Starta ny diskussion