Det enda jag kan komma på är att inte gå ut för hårt i början. I vårt VV-blad en vecka stod det om just joggning.
Deras tips var att börja att jogga 1 min, gå 5 minuter, jogga 1 min osv. Sen öka joggningen nästkommande dag osv.

Lät rätt vettigt. :)
Dessvärre kan jag inte springa alls pga mina knän.. (Även fast jag faktiskt joggade häromnatten! Iofs dröm, men ändå!)

Jo det är kanske lätt att gå ut för hårt i början. Jag är en sån, tror jag. Kan inte fatta att jag inte eller mycket sällan tränar nu som vuxen. Jag simmade 8 gånger i veckan, fotboll, hockey, volleyboll, basket och ridning i unga år. Gjorde alltså något varje dag.

Jag hade också problem i början, vågar inte räkna efter hur många gånger jag har "börjat" jogga för att ge upp efter en eller två gånger.

Men förra året så fick jag för mig att börja igen och då hittade jag ett träningsprogram som hjälpte mig väldigt mycket "From couch to 5k" som äntligen fick mig att lyckas jogga "ordentligt".

Jag gjorde så här: började med promenader, sedan raskare och raskare promenader, powerwalks och sen joggade jag mellan t ex 2 lyktstolpar för att sedan öka mellan fler och fler lyktstolpar tills jag kunde jogga 5 km i sträck. Vill man inte jogga mellan lyktstolpar så kan man ju jogga från sten till sten eller från träd till träd.

Många tänker ju att "nu ska jag ut och springa", sedan är man så mör och mår skit efteråt så man inte gör det en gång till….

En pulsklocka har gjort jätteskillnad för mig. Inte för att den säger så mycket egentligen, mer än hur länge jag varit ute och vad jag har för puls men bara själva grejen och nyfikenheten över vad jag har för puls gör det hela lite roligare.

Men annars vet jag av egen erfarenhet att #4s råd fungerar rätt bra. Man sätter små små mål på vägen och så klarar man dom och blir glad=) Vill man inte mäta i stenar eller lykstolpar kan man alltid kolla minuter. Springa fem minuter första gången och när man sprungit det några vändor så ökar man på det.

Tack alla för svaren. Finns nog en del att testa.

Mycket bra motivation för mig är att köpa nya joggingskor. Allt är roligare i nya skor! :)

Och så glömde jag en sak som kanske bara gäller för mig men… första tiden så måste jag TVINGA mig ut och motionera för jag är aldrig motiverad förrän jag promenerat/joggat i några veckor. Efter den tiden så är det som en drog, man måste ut och röra på sig.

Jag ogillade starkt att springa förut men fick rådet om att inte låta det bli för jobbigt i början. Om man är nybörjare så kan man börja med powerwalks innan man börjar springa.

Mottot bör vara att det ska vara skönt att springa!

Jag började med pulsträning för att veta i vilken nivå jag låg i, men det går att göra utan pulsklocka.

Nivå 1 : När du rör dig så pass fort att du fortfarande kan föra en konversantion utan att tappa andan.

Nivå 2 : När det är svårt att prata men fortfarande känns helt ok.

Nivå 3 : När det känns tungt och jobbigt.

Nivå 4 : När du har svårt att hämta andan och bara vill stanna.

I början bör du ligga på nivå 1 och 2. Det spelar ingen roll om du så ska behöva promenera för att det inte ska bli jobbigt!

När det känns bra kan du sedan undan för undan börja höja pulsen till nivå 3. Som många skrivit ovan så handlar det då om intervaller. (Springa lite, gå lite, springa lite, gå lite… )

Tillslut kan du förmodligen springa i lagom takt utan att gå över nivå 2. Yehoo!

Jag vill tipsa om alla bra träningsprogram som finns på marathon.se! Det här till exempel är ett 20 veckor långt program för att orka jogga en hel mil! Det börjar med korta intervaller, jogg och gång för att sedan öka i långsam takt.

Programmen är gjorda av Anders Szalkai, som är erfaren löpare. Följer själv ett av programmen (klara marathon på under 4,5 timmar) och det har verkligen varit jättebra, med viloveckor inplanerade och långsam ökning för minskad skaderisk.

Nu låter det verkligen som att jag gör reklam, men vill bara dela med mig av träningsprogram som har fungerat super för mig!

#10: Tack för tipset! Blev väldigt sugen att testa. :)